Medelålders

Det är ingen hejd på alla sätt rockvärlden vill hylla sina fallna hjältar. Inte nog med att Lemmys begravning kommer att direktsändas live via Motörheads YouTube-kanal, en namninsamling har dragits igång för att få ett av de fyra nyligen upptäckte grundämnen döpt till ”lemmium” i hans ära och en annan namninsamling föreslår att Jack Daniels och Coke ska börja kallas för en ”Lemmy”.

Ser man till åldern på de hjältar som gått ur tiden de senaste åren inser man att hårdrocken inte längre är någon ungdom, med nära 50 år på nacken är den medelålders. Ändå är den mer vital än någonsin med mängder av nya och unga band som poppar ur marken som svampar samtidigt som många av de gamla banden fortfarande spelar och turnerar.

De bortgångna artisterna lever ständigt kvar i minnet och deras musik fortsätter att inspirera och influera nya generationer av musiker. Några har haft större betydelse för hårdrockens framväxt än andra, men alla har på något sätt fört den framåt och bidragit till att den utvecklats och nya subgenrer uppstått.

Några av de som betytt mycket för mig personligen är Ronnie James Dio (Dio, Elf, Rainbow, Black Sabbath), Phil Lynott och Gary Moore (Thin Lizzy, Skid Row), Bon Scott (AC/DC) och Steve Clark (Def Leppard). Det stannar inte där, det är många fler och ännu fler är fortfarande i livet.

För att hylla de fallna hjältarna i viss mån bjuder jag på några videor och en möjlighet att reflektera över hur mycket talang som gått förlorad i och med deras bortgång. Tro mig, det är inte lätt att begränsa sig med så många underbara låtar de här gubbarna medverkat i. Dra nu upp volymen och njut till fullo av lite go’ rock.
.

.

.

.

.



Inga kommentarer
Kategorier: Musik Taggar:, , , , ,


Support us at Patreon


Ghost Town

John-Bradbury-2011-billboard-650.

Samma dag som Lemmy Kilmister gick vidare till de sälla jaktmarkerna gick även en annan stor musiker bort, tyvärr verkar det ha passerat många förbi att The Specials förlorat sin trumslagare John ”Brad” Bradbury. Han blev 62 år ung.

Bradbury har bidragit stort till den musikaliska skatten i världen inte enbart som batterist i ska-bandet The Specials utan även som producent. The Specials började han spela med 1981 när originalsättningen av bandet splittrades och har varit med i bandet sedan dess.

Du kan läsa mer om The Specials på Wikipedia.

För att hylla John Bradbury bjuder jag på några videor inklusive min personliga favorit ”Ghost Town”.
.

.

.



Inga kommentarer
Kategorier: Musik Taggar:, , ,


Support us at Patreon


Rockbilder

Till slut fick jag hem det nya kabinettet till den externa hårddisken och kommer åt de högupplösta bilderna igen…
.

© Kitty RossanderDevin Townsend på Getaway Rock 2012
© 2012 Kitty Rossander / HYPE
.
karro_dragonDragonforce på Getaway Rock 2013
© 2013 Karolina Vohnsen
.
bexen_sabatonSabaton på Mejeriet i Lund 2013
© 2013 Rebecca Bendrén Photography



Inga kommentarer
Kategorier: Rockbilder Taggar:, , , , , , , , , ,


Support us at Patreon


Take What’s Mine

bloodlit_take_whats_mine.
Bloodlit ”Take What’s Mine”

Det här är nog det bästa första-albumet jag har hört på länge och har faktiskt svårt att stänga av skivan som snurrat på repeat i timmar nu.

Bloodlit har precis släppt sin EP ”Take Wha’ts Mine” och gillar du snabba aggressiva gitarrer blandat med smäktande gitarrsolon som nästan tycks vara hämtade från klassiskt skolade gitarrister, frenetiskt slagna trumskinn och en härligt murrig bas, då är det här en platta du ska investera i.

Min första erfarenhet av Bloodlit var när de i somras uppträdde på Stora Torget i Borås och tävlade i Svensktoppen nästa med sin låt ”Atrocity”. De här killarna kändes aningen malplacerade i den tävlingen, men det gav en fingervisning om vad som komma skulle. ”Atrocity” är för övrigt med på plattan, men det är i mitt tycke långt från den bästa låten.

Redan första gången jag lyssnade undrade jag tre låtar in hur många sångare bandet har egentligen, det verkar som det är olika sångare på alla tre låtarna. Sanningen är den att den ende sångaren har en röst som landar någonstans mitt emellan Ralf Gyllenhammar, James Hetfield och Rob Halford så beroende på vilken låt han sjunger låter han faktiskt olika.

Stilmässigt kan Bloodlit vara lite mariga att placera, men de låter väldigt mycket som Metallica och kanske Megadeth medan de fortfarande var unga och arga med en anstrykning av Judas Priest samtidigt som de även får med klanger från de mer bluesorienterade banden på 70- och 80-talen, framför allt i gitarrsolona.

Framför mig har jag nu alltså en platta som på sex låtar täcker upp nästan 40 år av hårdrock i sin stil utan att för den skull låta föråldrad, det här är modern hårdrock i varje ton.

Framför allt en låt får mig att njuta extra och det är den stämningsfulla ”Still I Feel”. Ska det släppas en singel från en fullängdare är det den här i sammanhanget lugna låten som ska vara förstavalet, den kommer att ge radiotid och listplaceringar. Den här låten hör hemma bland de stora rockballaderna.

Fortsätter killarna i den här stilen och utvecklas lite till, sångaren kan kanske behöva lite tid med en sångpedagog för att hitta sin fulla potential (både Geoff Tate och Joey Tempest behövde tre plattor på sig att hitta rätt), och släpper ett par fullängdare kommer de att vara headliners på festivaler runt om i Europa istället för att vara en parantes i Svensktoppen Nästas historia.
.
bloodlit_dead_on.
Bloodlit ”Dead On”

Pang på rödbetan från första ackordet till sista, det sammanfattar Bloodlit’s första fullängdare ”Dead On” mycket väl. Som debutalbum betraktat håller det förvånansvärt hög klass och är ett av de bättre förstlingsverken jag haft förmånen att få spela för mina grannar.

Bandets sångare Mladen Milojkovic har alltmer hittat sin rätta plats i ljudbilden under de senaste två åren och jag är övertygad om att han framöver kommer att glida in till den exakta punkt han ska vara, det är inte långt kvar nu. Det är inte utan att man undrar om killarna lånat in andra sångare emellanåt när Mladen visar att han egentligen besitter en härlig bredd. Redan i plattans första spår ”Freedom” anar man en stark influens av en ung Ozzy Osbourne och i låten ”Earth” tycks Pearl Jam’s Eddie Vedder ha lånat ut sin röst.

Bloodlit’s version av metal är i mångt och mycket helt deras egen där man med en stabil bas i traditionell metal med full kraft levererar snabba och råa gitarriff (Dennis Carlsson och Tord Ottergren) och tunga basgångar (Andréas Larsson) som för tankarna till tidig thrash metal, lite så som Metallica och Anthrax en gång lät medan de fortfarande var unga och aggressiva, samtidigt som det finns lite undertoner av både punk och grunge. Instoppat lite här och där dyker Tords läckra små solon upp och lyfter det hela ytterligare. Detta är uppbackat av en tungt slående Marcus Rudenvall bakom trummorna som driver på hela maskineriet.

Den riktiga överraskningen kommer sist på skivan med namnet ”Memories”, en ballad! Här tycks Mladen blomma upp ordentligt och helt plötsligt faller sista biten på plats, nu råder ingen tveksamhet längre om att hans röst börjar placera sig så centralt i ljudbilden som den ska vara. Det är lite synd bara att balladen är så kort, jag hade gärna utstått några minuter till av den.

Det här är ett band som med fördel upplevs live, de kan leverera, och som nu har lyckats riktigt bra med att plocka in samma råhet och attityd de har på scen in i studion där ett snyggt producerat album tagit form. Till skillnad från många andra band har de inte tappat något av det som gör dem så bra inför publik, det bugar och tackar jag för.

Just like a cruise missile once unleashed, this is dead on target.


Recensioner återskapade från den gamla bloggen, back by popular demand…



Inga kommentarer
Kategorier: Recensioner Taggar:, , , , ,


Support us at Patreon


To Beast Or Not To Beast

lordi.
Lordi ”To Beast Or Not To Beast”

Det här är ett utlåtande jag har dragit mig in i det längsta för att skriva, det känns trist att behöva såga ett så pass stort band som Lordi och deras nya platta ”To Beast Or Not To Beast”.

Det var med stor förväntan jag laddade plattan i CD-spelaren och tryckte på Play, en timme senare inser jag att jag fått en dammsamlare i skivhyllan. Det här är inte bra, jag förväntade mig betydligt mer av ett så etablerat band. Det som strömmade ur högtalarna kan närmast beskrivas som ett halvdassigt debutalbum med ett obskyrt källarband från Långtbortistan.

Visst, Lordi har två nya medlemmar och det här är första plattan med deras medverkan, men det kunde nog varit en god idé att turnera en del med de nya medlemmarna och det gamla materialet så alla var inne på samma spår innan nytt material skrevs och spelades in.

Det man genererat är ett yvigt sammelsurium av toner, det spretar åt alla håll och kanter och man får en känsla av att alla i bandet försöker dra åt olika håll med sin egen stil samtidigt. Det är lite av samma tendens över plattan som det var över Mr Lordi’s försök för några år sedan att göra skräckfilm, ”Dark Floors”, den var emellanåt briljant men alldeles för ofta bara skrattretande och kunde inte riktigt bestämma sig för i vilken genre den ville vara.

Det enda jag personligen känner igen från tidigare Lordi-plattor är de råa gitarrerna och till och med dessa tycks ha förlorat något av sin udd. Nu återstår bara att se om det blir en nästa platta och om bandet i den hittar tillbaka till sin forna form och stil eller om jag ännu en gång måste utropa WTF?!?


Recension återskapad från den gamla bloggen, back by popular demand…



Inga kommentarer
Kategorier: Recensioner Taggar:, , , , ,


Support us at Patreon


Årskrönika

manowarEtt nytt år har inletts och årskrönikor till höger och vänster sammanfattar det gångna året ur alla möjliga och omöjliga synvinklar. Själv har jag inget behov av att göra sådana sammanfattningar där det förflutna ska analyseras fördärvat utan bjuder kort och gott på ett par videor från året som gick.

Ett par av mina favoritband är Manowar och Manimal, båda banden har släppt videor under 2015. I januari kom ”Warriors Of The World United” med Manowar och får komma med här för att påminna om att hårdrocken är en genre som förenar över alla gränser, det visade sig med all tydlighet när helt nyligen en ikon i rockvärlden gick ur tiden och hyllades av rockare världen runt oavsett vilken subgenre de hade sin hemvist i.

I december kom äntligen den första videon någonsin med Manimal, ”Irrestistible”, hämtad från deras efterlängtade andra platta. Deras debutplatta släpptes redan 2009 och det har tagit hela 6 år innan uppföljaren anlände, det har dock varit värt väntan.
.

.



Inga kommentarer
Kategorier: Musik Taggar:, , , , ,


Support us at Patreon


R.I.P.

En legend i rockvärlden har lämnat jordelivet, det är med stor sorg och saknad vi säger farväl. Lemmy Kilmister, basist och sångare i Motörhead, avled igår 70 år gammal efter en tids kamp mot en aggressiv cancer.
.
lemmy_kilmister.
Motörhead är en brittisk heavy metal-grupp, bildad i London 1975. Bandet bestod ursprungligen av sångaren och basisten Ian ”Lemmy” Kilmister, Larry Wallis på gitarr och Lucas Fox på trummor.

När Motörhead gav ut sitt första album 1977 var Wallis och Fox redan ersatta av Eddie Clarke (”Fast Eddie”) och Phil Taylor (”Philthy Animal”), men det var inte förrän i början av 1980-talet som gruppen slog igenom stort. Framgången kom mycket tack vare succélåten Ace of Spades som släpptes på bandets fjärde album, Ace of Spades. Motörhead var populärast i sitt hemland, England.

1982 lämnade Clarke gruppen på grund av stridigheter med Lemmy, och ersattes av Brian Robertson, som tidigare spelat i bland annat Thin Lizzy. 1983 gav Motörhead ut den enda studioplattan där Robertson medverkar, Another Perfect Day. Robertson sparkades strax därefter och ersattes av två gitarrister; Phil Campbell och ”Würzel” (Michael Burston). I samma veva försvann Phil Taylor från trumpallen och ersattes av Pete Gill från gruppen Saxon. Det enda albumet som Pete Gill medverkade på var Orgasmatron (1986), sedan kom Phil Taylor tillbaka för ett par album.

1991 gavs den sista plattan med Phil Taylor som trummis ut, 1916. Därefter ersattes han av svensken Mikkey Dee (eg. Micael Kiriakos Delaoglou), som än idag är Motörheads trummis. 1995 lämnade ”Würzel” bandet, och sedan dess har Motörhead åter varit en trio.

Sista albumet bandet spelade in med Lemmy är deras 22:a studioalbum, ”Bad Magic” släpptes 28:e augusti i år och den senaste videon med Lemmy vid mikrofonen släpptes för mindre än två veckor sedan, ”When The Sky Comes Looking For You”.
.

.

.



Inga kommentarer
Kategorier: Musik Taggar:, , , , ,


Support us at Patreon


Topp 100

I förrgår bjöd jag på en cover av en Candlemass-låt, sannolikt den bästa cover som någonsin spelats in av ”Solitude” som låten heter, och det var med stor nostalgisk glädje jag kunde dela med mig av just den lilla trudelutten. För Candlemass har den haft lika stor betydelse som ”Oh Mama” har haft för Lili & Sussie (om inte större).

För de som inte är bekanta med Candlemass är det ett svenskt band som haft mycket stor betydelse för hårdrocken i allmänhet och svensk hårdrock i synnerhet. Det är också ett band jag själv har vuxit upp med och som till stor del bidragit till att utveckla mina egna preferenser i musikens underbara värld. Idag bjuder jag på samma låt med Candlemass själva, missade du covern hittar du den i inlägget Färgblind.
.

.
När Sweden Rock Magazine jubilerade med tidning nummer 100 satte de sina skribenter att rösta fram de 100 bästa hårdrocksbanden i Sverige genom tiderna. Gissa vilka som toppar listan? Hela listan hittar du nedan och efter den ett par videor till med Candlemass som är ett av mina personliga favoritband. Läs mer om killarna på Wikipedia, för en gångs skull tycks informationen där vara korrekt.

srmtopp100cover1.     Candlemass
2.     Entombed
3.     Europe
4.     Bathory
5.     Dissection
6.     Yngwie Malmsteen
7.     Opeth
8.     At The Gates
9.     In Flames
10.    Hellacopters
11.    Watain
12.    Dark Tranquillity
13.    Haunted
14.    Dismember
15.    Hardcore Superstar
16.    Tiamat
17.    Talisman
18.    Ghost
19.    Meshuggah
20.    Heavy Load
21.    Marduk
22.    Electric Boys
23.    Graveyard
24.    November
25.    Hammerfall
26.    Katatonia
27.    Treat
28.    Mustasch
29.    Amon Amarth
30.    Funeral Mist
31.    Arch Enemy
32.    Lost Horizon
33.    ACT
34.    Nifelheim
35.    Khoma
36.    Merciless
37.    Pain Of Salvation
38.    Shotgun Messiah
39.    Morgana Lefay
40.    Grand Magus
41.    H.E.A.T.
42.    Wolf
43.    Cult Of Luna
44.    Grotesque
45.    Witchcraft
46.    Backyard Babies
47.    Crown
48.    Soilwork
49.    Bad Habit
50.    Spiritual Beggars
51.    Therion
52.    Crashdïet
53.    Edge Of Sanity
54.    Alien
55.    Bullet
56.    Gotham City
57.    Krux
58.    Freak Kitchen
59.    Pain
60.    John Norum
61.    Kharma
62.    Stillborn
63.    Burst
64.    Malign
65.    Hypocrisy
66.    Repugnant
67.    Sabaton
68.    Nasum
69.    Nocturnal Rites
70.    In Solitude
71.    Ophthalamia
72.    Arckanum
73.    Nihilist
74.    Sator
75.    Easy Action
76.    Craft
77.    Ofermod
78.    Necrophobic
79.    Unleashed
80.    Mindless Sinner
81.    Dark Funeral
82.    Enforcer
83.    Sorhin
84.    Grave
85.    Tad Morose
86.    Astral Doors
87.    Isole
88.    Kaipa
89.    Ritual
90.    Torture Division
91.    Dundertåget
92.    Mercy
93.    Unanimated
94.    F.K.Ü.
95.    Morte Macabre
96.    Persuader
97.    Tribulation
98.    Zone Zero
99.    Armageddon
100.   Count Raven
.

.



Inga kommentarer
Kategorier: Musik Taggar:, , , , ,


Support us at Patreon


Julklappar

VanityNågon dag försenat kommer några julklappar från vännerna i ett par rockband som har släppt nya videor de senaste dagarna. Jag är stolt att kunna räkna in så många begåvade och kreativa artister bland mina vänner. Luta dig tillbaka och njut av musiken från Vanity BLVD och Beseech. Vill du hitta mer ny musik presenterar jag dagligen mängder av nya videor på Daily Dose.
.

.



Inga kommentarer
Kategorier: Musik Taggar:, , , ,


Support us at Patreon