Degreed

.
Det vanliga är att ett bands debutalbum är självbetitlat, mindre vanligt är det att deras fjärde platta är det. Vanligtvis brukar ett självbetitlat album från ett etablerat band vara en indikation om ett ställningstagande eller någon form av nystart. Nu är det ingen som påstått att Degreed gör som alla andra annars och inte heller i detta följer de strömmen, även om de känns mer sammansvetsade än tidigare är det fortfarande samma sköna rock med rötterna i 80-talet.

Redan från första ackorden levererar killarna en rad snygga rockdängor av en modell som bara Degreed kan och öronen gråter av glädje medan leendet på läpparna bara blir bredare och bredare, det är tur att öronen sitter där och tar emot för annars hade mungiporna mötts i nacken.

Hela den mycket välproducerade plattan inleds med full fart med ”S.U.G.A.R.” och fortsätter med den läckra ”Shakedown”, redan där är man fast i deras värld när de levererar en massiv kör uppbackad av en melodi som hotar att bli nästa öronmask. På det sättet fortsätter det i låt efter låt, man vill bara ha mer Degreed och sätter skivan på repeat resten av dagen.

För den romantiskt lagda bjuds det även på vackra balladtoner, det är inte ett fulländat 80-talsalbum utan minst en sådan, som ”If Love Is A Game” med mjuka pianotoner och känslosam sång och man nästan ser framför sig forna tiders konserter med 100-tals tändares lågor över publikhavet. Balladälskaren kan få sitt lystmäte även i finstämda ”Lay Me Down”.

Personligen är jag förvisso mer intresserad av de tyngre och snabbare låtarna, jag blir inte besviken på något sätt utan kan njuta till fullo, till exempel av ”War” som är plattans tyngsta låt. Det stannar inte där, helt utan förvarning kommer den lite suggestiva ”Nature of the Beast” som fullständigt drar in dig i musiken och levererar snygg körsång och ett riktigt trevligt litet gitarrsolo.

Med sitt fjärde och självbetitlade album förvaltar Degreed sitt arv mycket väl och levererar ett välproducerat fyllt med snygga rockrökare där 80-talsinspirationen är tydlig och som ändå är modern och samtida, här finns något för alla oavsett om man vill ha tunga och snabba låtar eller vackra ballader. Det här är ett av årets bästa album.

Spara



Inga kommentarer
Kategorier: Recensioner Taggar:, , , , , ,


Support us at Patreon


Ratad rock

Sara_SHY_Martin_Hjellstrom.
Inte enbart när det gäller kommunala och statliga bidrag ratas rocken (och där i viss mån även popen), till exempel får den inte heller utrymme i prisutdelningar som musikbranschens stora skämt Rockbjörnen som namnet till trots knappt nominerar någon rock alls. En annan prisutdelning som följer samma exempel är Musikförläggarnas Pris där nomineringarna för 2017 nu har presenterats och man hittar inte mycket rock i den listan trots att vi i Sverige har ett stort antal talangfulla och framgångsrika låtsnickare inom rockens alla genrer.

Musikförläggarnas Pris 2017 är galan som lyfter fram och hyllar årets mest framstående svenska låtskrivare, kompositörer och textförfattare. Chans till flest priser i år har låtskrivarparet tillika debutanterna Sara ”SHY Martin” Hjellström och Nirob ”SHY Nodi” Islam som är nominerade i hela tre kategorier: Årets genombrott, Årets internationella framgång och Årets låt. Även Tove Lo, Noonie Bao, Frida Hyvönen, Max Martin och nykomlingen Elina Stridh kan gå hem med flera prisstatyetter när galan ägt rum fredagen den 10 november på Berns salonger i Stockholm, de är alla nominerade i två kategorier vardera.

Musikförläggarna är musikförlagens branschorganisation. Som förlagens enade röst driver Musikförläggarna viktiga branschfrågor gentemot beslutsfattare, myndigheter, övrig musikbransch, media och allmänhet. Att skapa förståelse för musikens värde och för upphovsrättens funktion och betydelse är en av Musikförläggarnas huvuduppgifter.

Musikförläggarnas Pris instiftades år 2003 av branschorganisationen Musikförläggarna i syfte att årligen uppmärksamma Sveriges mest framstående låtskrivare, kompositörer och textförfattare, musikförlagens närmaste samarbetspartners. Tanken är att priset också ska föra svenskt musikskapande framåt genom att uppmuntra och inspirera alla som på ett eller annat sätt arbetar med att skapa musik. Uppenbart är att rockens kreatörer i deras ögon inte är värda att premieras.

Priset delas ut i sju kategorier. I kategorierna ”Årets kompositör”, ”Årets textförfattare”, ”Årets låt”, ”Årets internationella framgång” och ”Årets genombrott” väljs nominerade och vinnare av en jury bestående av musikskapare, musikjournalister och förlagsanställda. I kategorierna ”Årets konstmusikpris – stor ensemble/opera” och ”Årets konstmusikpris – mindre ensemble/kammarmusik” väljs nominerade i samarbete med Sveriges Radio P2. Vinnarna i konstmusikkategorierna utses av en specialjury. Alla nominerade finner du nedan.

Årets Kompositör
Frida Hyvönen
Jonnali ”Noonie Bao” Parmenius
Martin ”Max Martin” Sandberg
Tove ”Tove Lo” Nilsson, Jacob Jerlström och Ludvig Söderberg

Årets Textförfattare
Erik Lundin
Frida Hyvönen
Iiris Viljanen
Tove ”Tove Lo” Nilsson

Årets Internationella Framgång
Ali Payami
Jonnali ”Noonie Bao” Parmenius
Martin ”Max Martin” Sandberg
Sara ”SHY Martin” Hjellström och Nirob ”SHY Nodi” Islam

Årets Genombrott
Elina Stridh
Fredrik Häggstam och Kristoffer Eriksson
Pauline Skött (Skott)
Sara ”SHY Martin” Hjellström och Nirob ”SHY Nodi” Islam

Årets Konstmusikpris – Liten Ensemble/Kammarmusik
Britta Byström Games for souls
Sven-David Sandström Föreställningen
Benjamin Staern Air – Spiral – Light
Carl Unander-Scharin Calligrammes

Årets Konstmusikpris – Stor Ensemble/Opera
Anders Hillborg Violinkonsert nr 2
Lei Feng Johansson Swedish Forest
Anders Nilsson Symfoni nr 4
Marie Samuelsson Eroseffekt och solidaritet

Årets Låt
Ain’t My Fault (Zara Larsson) – M. Sepehrmanesh, Z. Larsson och U. Emenike
Say My Name (Tove Styrke) – T. Styrke. E. Loelv och T. Sibanda
Sexual (Neiked feat. DYO) – E. Stridh, V. Rådström och O. Olatunju
The Ocean (Mike Perry feat. SHY Martin) – M.Persson, SHY Martin, SHY Nodi, D. Vangelis och A. Wiman

Spara



Inga kommentarer
Kategorier: Artiklar, Blandat, NewsDesk Taggar:, , , , ,


Support us at Patreon


In the bag: Skull Parade

.
In English below.
.
.
z-flag-sweI påsen i Goodiebag of Rock-tävlingen fiskar vi upp nästa band att presenteras, Skull Parade, som bidragit med ett exemplar av sitt senaste album ”Skullparade”. En recension hittar du här.

Själva beskriver de sin musik som en mix mellan grunge och metal med influenser från sjuttiotalets klassiska hårdrock såväl som hardcore/metal-scenen. Närmre sanningen är dock att det är progressiv metal.

Skull Parade bildades i Göteborg 2009 när Street Stones lade ner verksamheten. I bandet hittar vi Erik Anell (sång), Magnus Högdahl (gitarr), Magnus Lind (bas) och Stefan Alm (trummor). De har släppt en EP, ”First Four” (2014), och ett par fullängdsalbum, ”Sound of Corruption” (2014) och ”Skullparade” (2017).

Läs gärna med om Skull Parade på Facebook och deras hemsida. Missa inte att delta i tävlingen där du kan vinna en hel bunt värdefulla rockprylar.
.
.
z-flag-engFrom the bag in the Goodiebag of Rock competition we pick up the next band to be presented, Skull Parade, who have contributed with a copy of their latest album ”Skullparade”. A review in Swedish can be found here.

They describe their music asa mix between grunge and metal with influences from the classic hard hock of the seventies as well as the hardcore/metal scene. Closer to the truth though is that it is progressive metal.

Skull Parade was formed in Gothenburg, Sweden, in 2009 when Street Stones was disbanded. In the band we find Erik Anell (vocals), Magnus Högdahl (guitar), Magnus Lind (bass) and Stefan Alm (drums). They have released an EP, ”First Four” (2014), and a couple of full length albums, ”Sound of Corruption” (2014) and ”Skullparade” (2017).

Feel free to read more about Skull Parade at Facebook and their homepage. Don’t miss out on participating in the competition where you can win a whole bunch of valuable rock stuff.
.


.



Inga kommentarer
Kategorier: Musik, Tävlingar Taggar:, , , , , ,


Support us at Patreon


Nytt projekt med Ohlsson

Det är inte ofta jag får chansen att vara först med något nytt, alldeles för få har riktigt förstått att jag har en ganska stor räckvidd dels genom landets största rockblogg Den Rockande Kocken och dels genom MetalCentral, men idag har jag den stora glädjen att kunna presentera ett nytt rockband med ett par rutinerade musiker.

Aggressive Chills gitarrist Andreas Ohlsson (Aggressive Chill, ANEO Ensemble) har tillsammans med Olle Rodehn (Shadowland, Edge) dragit igång bandet Sixty Six Grand, ett dieseldoftande hårdrocksband med mycket attityd. Andreas skriver allt material och spelar allt utom trummor, bankar skinnen gör Olle Rodehn. I studion är det bara dessa båda herrar, men på gig och turnéer kommer det vara ett komplett band.

I dagarna släpptes den första singeln mixad av Tobias Lindell, ”Feed My Demons”, och ytterligare 2-3 singlar kommer att släppas innan det är dags för debutalbumet som än så länge inte är namngivet.

Besök gärna Sixty Six Grand på Facebook. Första singeln kan avlyssnas nedan.
.
.

Spara



Inga kommentarer
Kategorier: Musik, Premiär Taggar:, , , , , ,


Support us at Patreon


Videoveckan

.
z-flag-sweEtt litet urval av det 100-tal nya videor som varje vecka läggs upp på Daily Dose. Gör gärna ett besök där och gilla sidan så du får en avisering när dagens nya rockvideor läggs upp. Inget gammalt skräp, bara de nya videorna som släppts det senaste dygnet varje dag, oftast långt före rockmagazinen online och bara rock, rock, rock…
.
z-flag-engA small selection of the 100 or so new videos posted each week at Daily Dose. Feel free to pay the page a visit and while there be sure to like it so you’ll get a notification when the new rock videos are posted daily. No old crap here, just the new videos released the last 24 hours every day, usually long before the online rock magazines and just rock, rock…
.


.

.

.

.

.

.



Inga kommentarer
Kategorier: Musik Taggar:, , , , ,


Support us at Patreon