Debaser Strand: Martina Edoff & Winery Dogs

martina_edoffHög tid är det att börja planera för det kommande året och alla konserter, festivaler och andra evenemang som ska bevistas. I kategorin Kalender kommer jag kontinuerligt tipsa om evenemang som jag själv kommer att besöka och det första som blir inplanerat under 2016 innebär ett besök i den kungliga hufvudstaden.

Martina Edoff turnerar som förband (supporting act) till Winery Dogs och har åtminstone två spelningar i hemlandet, i Stockholm den 24:e februari och i Göteborg den 25:e. I Stockholm sker det hela på Debaser Strand, i Götet kan de som bor närmre dit se båda akterna på Sticky Fingers.

Läs mer om evenemanget

Håll ögonen öppna, ett inlägg eller två om Martina (som bland annat var en originalmedlem i The Poodles) kommer inom kort på bloggen. Tills dess bjuder jag på en liten video, den officiella turnévideon från U.S.A. som släpptes för bara någon dag sedan.
.



Inga kommentarer
Kategorier: Kalender Taggar:, , , , , ,


Support us at Patreon


Gränsöverskridande

babymetalMåhända är det den mest utskällda genren av alla i musikvärlden, men slår man samman alla undergenrer är det trots allt den genre som har flest lyssnare också. All hårdrock är inte lika lättillgänglig, dödsmetall till exempel kan vara svår för gemene man att ta till sig medan glam metal kan avnjutas av de flesta oavsett vilken musik de lyssnar på vanligtvis.

Något som är universellt för hårdrocken är att den är gränsöverskridande. Oavsett hur gammal man är, vilket kön man har, vilken nationalitet eller etnicitet man har eller till och med vilket instrument man trakterar om man själv spelar så förenar hårdrocken.

Ett glatt gäng som spelar hårdrock på säckpipor är ryssarna i Moscow & District Pipe Band, nedan ett medley de framförde på St. Patrick’s Day i mars. Undrar om jag kanske kan boka dem till min födelsedag som råkar vara just den dagen.
.

.
Ett annat gäng lika glada gossar som spelar hårdrock på aningen oväntade instrument är finska Steve ‘n’ Seagulls, deras cover på AC/DC’s ”Thunderstruck” är obetalbar.
.

.
Ett annat gränsöverskridande hårdrocken står för är att man inte är rädd att blanda in andra stilar i musiken, till exempel i progressiv metal och inte att förglömma några japanska tjejer som var i ropet för något år sedan, Babymetal, och som blandar friskt från olika genrer.
.

.
Sammanfattningsvis, det spelar ingen roll om man är 15, 50 eller 75 år ung, om man är man/kille eller kvinna/tjej, om man är kaukasier, afrikan eller asiat. Hårdrocken förenar över alla gränser.



Inga kommentarer
Kategorier: Musik Taggar:, , , , ,


Support us at Patreon


Årets bästa platta?

Är du inte hårdrockare, men vill hitta ett bra band för att lyssna in dig på den musiken med är de här killarna ett bra alternativ. Kolla in den helt nysläppta videon sist i inlägget.

Manimal är ett band som varit extra roligt att jobba med i Metal Munchers, deras modell av hårdrock kombinerar två av mina egna absoluta favoriter, Queensrÿche och Judas Priest. När de nu hela 6 år efter debutplattan släpper uppföljaren kan jag inte annat än jubla.
.
.
De bildades 2001 i Kungsbacka, då sångaren Samuel Nyman anslöt sig till bandet, bestående av Henrik Stenroos på gitarr, Richard Mentzer, trummor och Pether Mentzer på bas. Man fann ganska snart att Samuel’s karaktäristiska high-pitch sång kompletterade bandets musik på ett ypperligt sätt.

Man började genast skriva nytt låtmaterial tillsammans och spelade in ett antal demo-skivor som fick utmärkta recensioner på olika musiksajter samt i flera etablerade musiktidningar såsom bl.a. Close-Up Magazine och Groove.

2008 kändes sig bandet redo att spela in sin första fullängdare, så arbetet med The Darkest Room påbörjades och pågick sedan under stora delar av året. När de släppte debutalbumet 2009 klev man direkt in på en imponerande 36:e plats på den officella svenska albumlistan.

För en albumdebuterande hårdrocksakt är detta givetvis smått sensationellt. Det tyckte även tyska, välrenomerade skivbolaget AFM Records, som genast kontrakterade Manimal för en world-wide release av albumet.
.
manimal_band.
The Darkest Room har fått fantastisk kritik i media, med toppbetyg i bl.a.Tysklands största hårdrocksmagasin Metal Hammer (7/7p).

Albumet innehåller nio låtar, som alla kännetecknas av det typiska Manimal-soundet – hårt, melodiskt och med en del progressiva inslag. Soundet för tankarna till band som Queensrÿche och Rammstein, blandat med high-pitch sång i sann Judas Priest-anda. I Samuel Nyman förenas rösterna hos Geoff Tate och Rob Halford i en och samma röst.

Med skivan står Manimal på egen mark i den stilbildande och inflytelserika Göteborgsmetallen. Plattans moderna och hårda sound är resultatet av ett samarbete med producenten Tobias Lindell, känd för sina tidigare arbeten med bl.a. Mustasch och Europe.
.
Manimal promotion photos 2008.
Genom hårt arbete har Manimal med tiden blivit ett namn att räkna med i livesammanhang. Trots att debutalbumet släpptes först 2009, så har man redan hunnit med spelningar i större sammanhang som bl.a. Sweden Rock Festival, Metaltown och Peace & Love. Till meritlistan kan även läggas en turné med U.D.O. samt otaliga förbands-gig med akter som bland andra Mustasch, Entombed, The Poodles och Circus Maximus.

På skivsidan har det varit aningen tyst, det har tagit hela 6 år innan nya plattan ”Trapped In The Shadows” släpptes. Det har dock varit värt väntan, de håller stilen och levererar sin alldeles egen unika hårdrock med den äran. Herrarna Mentzer är inte längre med i bandet, de har ersatts av André Holmqvist och Kenny Boufadene, men soundet är samma välbekanta som tidigare. Det här kan mycket väl vara årets bästa platta. Se även inlägget Fångad i skuggorna, där finns en till video.

Läs mer om Manimal på deras hemsida och på Facebook.
.



Inga kommentarer
Kategorier: Musik Taggar:, , , , , , , , ,


Support us at Patreon


First Blood

I inlägget På scenen nämndes två egenproducerade EP, kan du få tag på ”First Blood” rekommenderar jag att du utöker din skivsamling med den. Det kan inte finnas så många exemplar i omlopp och den kan komma att bli en eftertraktad raritet, ett samlarobjekt, när bandet intar sin plats bland de större banden.
.
zephyra_first_blood.
Zephyra ”First Blood”

Bättre sent än aldrig heter det ju och här kommer kraftigt försenat en recension av Borås-bandet Zephyra’s EP ”First Blood”. Det har varit lite svårt att greppa den här plattan dock, bitvis fängslar den och bitvis tråkar den ut tyvärr. Producerat har en viss Mathias Lodmalm och minns jag inte helt galet grundade han en gång i tiden Cemetary (om det inte är en helt annan Mathias Lodmalm förstås) vilket kan förklara soundet på skivan som härstammar från en annan tid.

Redan från första tonerna hörs ett arv från en era med mer klassisk metal, nämligen 80-talet, med ett driv i gitarr, trummor och bas som placerar bandet någonstans mitt emellan Candlemass, Metallica och mer bluesbaserad hårdrock som Deep Purple. Det är härligt råa gitarrer blandat med Blackmoreianska harmonier.

Influenserna från Cozy Powell och Ricthie Blackmore i gamla Rainbow hörs tydligt i en del instrumentala passager i några av låtarna, något som bryter av från de mer aggressiva och råa metaltonerna. Personligen föredrar jag nog det sistnämnda eftersom det är här Zephyra egentligen har sin styrka.

Bitvis tycker jag mig kunna höra en inspiration från öster också, ibland låter det väldigt mycket som ett tidigt Nightwish både i låtarnas uppbyggnad och gitarrernas harmonier tillsammans med sången.

Sången ligger betydligt bättre i ljudbilden än vad som är vanligt för ett så pass orutinerat band, för många band brukar inte just detta det svåraste ”instrumentet” att bemästra ha riktigt hittat sin plats förrän andra eller tredje plattan. Det är imponerande att samma sångerska kan prestera så väna toner som Åsa gör och samtidigt growla som en hel manskör.

Dessvärre saknar sången lite av den aggressionen i tonen som gitarrerna har, däremot passar den utmärkt till de balladsegmenten plattan stoltserar med. Med lite träning och erfarenhet kan nog det rätta till sig också.

I stort sett är det här ändå en bra platta som skvallrar om ett band som kan gå långt om de utvecklas och jag ser fram emot att få höra en fullängdare med mer upp-tempo. Ska jag sätta ett betyg blir det 7 av 10 möjliga plektrum. Det kan inte bli högre, det är för mycket lugna passager i förhållande till de rena metaltonerna med aggressiva och råa gitarrer det här gänget egentligen är bäst på.
.
zephyra_kampaglod.
Zephyra ”Kämpaglöd”

I några timmar nu har det senaste alstret från Zephyra, ”Kämpaglöd”, snurrat i CD-spelaren och det är med glädje jag kan rapportera att svensk metal fortfarande är vital. Förvisso är den här EP:n lite ojämnt producerad, men man bör i sammanhanget komma ihåg att den är egenproducerad för att bland annat fånga upp intresse från skivbolag som sedan kan tillhandahålla en professionell producent.

Plattan inleds med vad som först ger intryck av att vara en ballad, ”Route 611”, men det förändras ganska kvickt när takten vrids upp och de för Zephyra typiskt vassa gitarr-riffen strömmar ut genom högtalarna. Både den här låten och ”Forced Family” ger ett lite mer ”punkigt” intryck än jag är van vid att höra från det här gänget, i den senare infinner sig också en känsla av lite lätt influens av irländska ballader i rensången.

Apropå rensång så har Åsa, bandets sångerska och growlare, fått lite mer utrymme utan att låta som dagen efter en afton med billig whiskey, något jag är tacksam för eftersom hon har en härlig klang i sin röst när det är ren sång.

Även om det börjar ”punkigt” så är det Zephyra man känner igen och älskar inte borta och spåret växlas ordentligt med den lite suggestiva ”Pessimist” där riffen haglar tätt och tungt för att fortsätta lite snabbare med ”Release My Anger” och sedan bli riktigt tungt i ”Imprisoned Queen”. Det här är plattans höjdarspår och så här ska Zephyra låta, tungt och suggestivt med en bra balans mellan growl och rensång. Och growlas gör det, Åsa ”morrar” på som en hel manskör.

Helt oväntat avslutas plattan med en instrumental historia, titelspåret ”Kämpaglöd”, som börjar tungt och suggestivt för att byggas på med riktigt vackra melodislingor och sedan avslutas lika suggestivt som den börjar. Det här är riktigt vackert.

Den här plattan är en naturlig fortsättning från föregående ”First Blood” med ett band som inte är rädda för att experimentera lite med sin musik och ta in infleunser från andra genrer för att utvecklas. Det gör de med den äran, i slutänden blir det bra och den mer traditionella metallen finns ändå kvar i botten och pockar på uppmärksamhet.

Egentligen finns det bara ett enda litet aber med ”Kämpaglöd” och det är att den inte finns att införskaffa som ett fysiskt exemplar för alla inbitna fans och de som vill ha ett samlarobjekt att spara för framtiden när Zephyra slagit genom ordentligt.


Recensioner återskapade från den gamla bloggen, back by popular demand…



Inga kommentarer
Kategorier: Recensioner Taggar:, , , , ,


Support us at Patreon


Skånsk metall

Många av de unga och intressanta banden jag följer i deras strävanden att skapa en karriär i musikbranschen är hittade på diverse konserter och evenemang av det mindre formatet runt om i landet, men några har jag fått tips om från skivbolagen och ibland från helt oväntade håll som bekanta som inte lyssnar på rock i vanliga fall.
.
eleine1.
Ett sådant band är Eleine från Skåne, bandnamnet är efter sångerskan Madeleine Liljestam som även är modell. Allt började 2011 när bossen på Cardiac Records som följt Madeleine på sociala medier ville inleda ett samarbete. 2012 hoppade Rikard Ekberg, bandets gitarrist och tillsammans med Madeleine låtskrivare, på tåget. De båda har även ett sidoprojekt i RM Duo.
.

eleine2© Felicia Püschl Photography
.

De skrev låtar och började leta efter fler medlemmar till bandet. Inom kort hade de rekryterat tre till musiker och bandet var komplett med David Eriksson på trummor, Sebastian Berglund på keyboard och Andreas Mårtensson på bas.

Hittills har de släppt två singlar och sitt debutalbum släppte de i april i år. Genren de spelar i är symfonisk metal. Läs mer om Eleine på deras hemsida och på Facebook.
.



Inga kommentarer
Kategorier: Musik Taggar:, , , , ,


Support us at Patreon


På scenen

Varje gång något stort band ska komma på Sverige-besök och spela på någon av de stora arenorna får jag frågan från andra rockmänniskor vilken av arenorna jag ska besöka för att se dem, varje gång möts jag av fågelholkar när jag svarar att jag inte ska åka och se dem alls. Så stora band får ändå all uppmärksamhet de behöver och lite till utan min medverkan, jag lägger hellre pengarna som en biljett skulle kosta på att se flera mindre och lokala band.
.
zephyra_live_2013.
Det är de mindre och ännu så länge nästan okända banden som behöver supporten och som behöver att flera skriver om dem också, de stora banden får spaltkilometer med utrymme i allehanda tidningar och tidskrifter medan de små banden inte ens blir omnämnda, inte ens i lokalpress som följer ”drakarnas” exempel och skriver om de som redan är omskrivna.

Ett sådant band, mindre känt alltså, är Zephyra som jag upptäckte på en lokal spelning i Borås. Genom deras Facebook-sida kom jag i kontakt med dem när jag skulle ta reda på om de givit ut någon skiva och mötte upp sångerskan och den ena gitarristen någon dag senare för att få ett exemplar av deras egenproducerade EP.

Med tiden lärde jag känna bandet och bevistade givetvis flera spelningar, jag ställde dem även på scenen på premiären på min egen rockklubb, Big Bang. Jag fick också förmånen att jobba vid sidan av våra ordinarie karriärer tillsammans med sångerskan i ett litet projekt på aktivitetshuset Brygghuset i Borås där vi höll i ett Hårdrockscafé, ett drog- och alkoholfritt alternativ på fredagar för stadens ungdomar.
.
zephyra_live_big_bang.
När jag först kom i kontakt med Zephyra var de kända lokalt och hade själva producerat ett par EP samt gjort några relativt bra videor på egen hand, sedermera har de landat ett skivkontrakt och varit i Italien och spelat in sin första fullängdare (sitt debutalbum) samt är i full färd just nu med inspelningen av sin andra fullängdare.
.
zephyra_city_ica.
support_local_bandsDet har varit ett sant nöje att kunna följa bandet hela vägen genom deras upp- och nedgångar, som med så många andra band har de tappat medlemmar när det helt plötsligt blev skarpt läge med ett skivbolag i ryggen och debuten på väg. Med nuvarande sammansättning tycks bandet ha nått den stabilitet som behövs för att ta steget längre och arbeta sig upp mot toppen.

Det jag vill ha sagt är att utan lokal support och såväl lokal media som bloggare som skriver om dem hade de sannolikt inte orkat hålla ut och lika träget arbeta framåt för att sprida sin musik. Alla stora band var en gång lokala akter även de. Det gäller även dig som konsertbesökare, för en levande musikscen måste vi alla stötta de lokala banden, det är de som en dag ska ta över när stofilerna i de stora och gamla banden kastar in handduken.

En viss stolthet måste jag erkänna att jag känner över deras debutalbum, det är inte varje dag man blir omnämnd i konvolutet på en skiva. Stolt är jag också att idag kunna räkna in dem bland mina vänner.
.
zephyra_cd_booklet.
Kolla gärna in hos Zephyra på deras hemsida och på Facebook och upptäck deras musik du också…
.



Inga kommentarer
Kategorier: Musik Taggar:, , , , , , , , , , ,


Support us at Patreon


Rockbilder

Genom åren har jag haft förmånen att få jobba med några av landets bästa konsertfotografer och jag vill dela glädjen deras bilder ger mig med alla läsare och följare. I kategorin Rockbilder kommer varje onsdag härliga konsertbilder från några av dem och mellan varven en del av mina egna bilder också. För att se bilderna i full storlek klicka på dem.

© Kitty RossanderFrantic Amber på ”Bring Out Your Dead Metal Fest” på Valand i Göteborg 2012.
© 2012 Kitty Rossander / HYPE

karro-1307031Dimmu Borgir på Wacken Open Air 2012.
© 2012 Karolina Vohnsen

bexen-140108Doro Pesch på Sweden Rock Festival 2013.
© 2013 Rebecca Bendrén Photography

zephyraZephyra på Big Bang Rockklubb i Borås 2013.
© 2013 Tobbe Hvornum / Den Rockande Kocken



Inga kommentarer
Kategorier: Rockbilder Taggar:, , , , , , , , , ,


Support us at Patreon


In Memoriam

Varje gång jag köper en ny platta försöker jag få tag på vinylutgåvan om det finns någon, det är ändå något visst med dessa otympliga svarta plastskivor. Samtidigt slås jag av hur lyckosam jag är som fick vara med innan den digitala revolutionen och kan inte undvika att tycka lite synd om alla unga människor som inte fick uppleva framför allt det decennium när revolutionen satte igång tack vare lanseringen av CD-systemet, 1980-talet. Jag fyllde 15 samma år som 80-talet började och hann bli nästan 25 innan det var slut.

Jag är nog inte ensam om att sakna det årtiondet när nästan allt var tillåtet och det skulle vara så mycket som möjligt av allt. Inget årtionde varken före eller efter har till exempel fört med sig så mycket ny musik och nya stilar. Det är kanske inte så konstigt att den mest envetna retrotrenden är 80-talet när det gäller såväl mode som musik, det kommer en uppsjö av covers och omgjorda versioner av låtar varje år som kan spåras tillbaka till de åren.

Med den digitala tekniken där vi kan ladda ner all musik direkt till våra datorer och läsa om allt på internet har vi förlorat något. Det är inte längre någon som sitter utanför den lokala tidningsbutiken och väntar på att det nya numret av OKEJ ska sättas ut i hyllan för att direkt kunna köpa den, bläddra och läsa om vad våra favoritartister har haft för sig den senaste tiden. Istället kan vi varje dag läsa de senaste nyheterna på nätet, men det är inte samma sak som att bläddra i en tidning med fyrfärgstryck och inte heller får vi dessa små affischer som följde med i varje nummer att pryda våra pojk- och flickrumsväggar med.

Det är inte heller samma känsla att ladda ner musiken istället för att stolt bära hem den senaste LP-skivan med till exempel Mötley Crüe för att försiktigt placera den på skivspelaren, trycka på startknappen eller för de som hade halvautomatiska skivspelare försiktigt lyfta ut pickupen och sätta ner nålen i början av skivan. Samtidigt som musiken strömmade ut ur högtalarna kunde man sedan sitta och njuta av inte bara den utan även av konvolutet som ofta var ett riktigt litet konstverk, något som också gått förlorat tack vare CD-konvolutens mindre storlek, och i de fall det förekom läsa låtarnas texter på innerkonvolutet och försöka sjunga med.

Det är inte bara covers och omgjorda versioner av 80-talslåtarna som levereras till oss än idag, förvånansvärt många av de artister som slog genom och blev stora under den tiden spelar fortfarande och är stora liksom att det ena bandet efter det andra återbildas för att ge oss sin musik. Det är inte bara de gamla banden som spelar de stilarna, det kommer ständigt nya band också som musikaliskt står med fötterna djupt ner i 80-talsmyllan. Även det så kallade svenska popundret har sitt ursprung på 80-talet. Hade vi inte haft så många bra och internationellt gångbara artister då som lade grunden hade vi inte varit så framgångsrika idag.

Jag önskar det hade funnits ett sätt att låta dagens unga få uppleva 80-talet som det var, då hade de kanske också haft en annan förståelse för sin egen samtid. Själv håller jag de viktiga 10 åren i minnet och återvänder ständigt dit när jag ska välja musik som ska spelas, det kan inte undvikas att det blir både gamla vinyler och nya plattor med både gamla och nya band som spelar de stilarna som var stora då och i en del fall fortfarande är det.

Länge leve det glada 80-talet!


Under en period var jag krönikör för numera nedlagda Hey Sugar! Magazine, dessa krönikor förtjänar ett bättre öde än att falla i glömska och jag bjuder alla gamla och nya läsare här på bloggen på lite nostalgi med dem.

Spara



Inga kommentarer
Kategorier: Artiklar, Vinyl Taggar:, , , , , , ,


Support us at Patreon


Världsbäst

rockitudesDet påstås, oförtjänt, att hårdrockare har en massa attitydproblem, varför göra alla belackare besvikna? Varje måndag kommer i kategorin Rockityder en ny attityd, ibland rentav ett visdomsord eller två.

Veckans lilla attityd…

Vem är bäst i världen och varför är jag det?



Inga kommentarer
Kategorier: Rockityder Taggar:, ,


Support us at Patreon