Ändrad lineup i Flen

.
Saker och ting förändras, rockvärlden är allt annat än oföränderlig. I konsertkalendern tipsades härom veckan om Headbangers Eve #9 i anslutning till Fest i Flen och nu har Holy Diamonds lämnat återbud. Ersätter dem gör inte helt obekanta Art Nation frontat av Alexander Strandell och jag måste erkänna att det ska bli gött att återse honom och få växla ett par ord, kanske få lite nya livebilder också.

Alexander började sin illustra karriär i ett annat band, Diamond Dawn, men växlade spår 2014 och grundade Art Nation som sedan starten byggt upp ett minst sagt imponerande CV. Med nomineringar i ett av Sveriges största musikpriser som ”Årets Live-akt” och ”Årets Svenska grupp” så bevisar Art Nation att dom just nu är ett av landets hetaste rockband.

Prestigefyllda konserter på Ullevi, Friends Arena, TV-framträdande och Sweden Rock Festival har avlöst varandra med festivaler i Europa och på hemmaplan. Art Nation är aktuella med singeln ”Infected” och ska turnera tillsammans med Mustasch och Hardcore Superstar under 2018.

Apropå Alexander och hans tidigare band Diamond Dawn finns det ett unikt litet bidrag från det hållet i den pågående Goodiebag of Rock-tävlingen, missa inte att vara med och tävla om en kasse rockprylar till ett värde på över 1.000 svenska riksdaler.
.



Inga kommentarer

Västerås Rockfest

.
Nu börjar ackrediteringarna ramla in och jag kan lite mer bestämt spika årets konsertkalender, det vill säga de spelningar och festivaler jag själv ska göra mitt yttersta för att bevista, fotodokumentera och rapportera om. Redan i april är det dags för en festival, tack och lov inomhus så man slipper frysa häcken av sig.

Även om vi de senaste åren haft en festivaldöd är hoppet inte helt förlorat, i höstas fick Kungälv en ny rockfestival och nu är det dags för en nykomling även på andra sidan landet när Västerås Rockfest slår upp dörrarna för första upplagan 28:e april med en rad trevliga små band på scenen:

Amaranthe
Smash Into Pieces
Lillasyster
Corroded
Kill The Kong
Age Of Reflection
The Hawkins
Artificial Sky
Guns ‘n’ Posers

Rockfesten drar alltså igång 28:e april klockan 18:00 och planerar att hålla på till klockan 02:00 på natten, notera att man har en 18-årsgräns för att bevista festivalen. Biljetterna kan förbeställas hos Ticketmaster för 380:- för ståplats och 435:- för onumrerad sittplats.

Läs mer om Västerås Rockfest

För min del blir det en dag med såväl kära återseenden som nya bekantskaper och även chansen att få träffa artister jag bara känner genom sociala medier tidigare. En del av de medverkande artisterna har jag även jobbat med på olika sätt, till exempel Smash Into Pieces som jag ställt på scenen på min egen rockklubb Big Bang och också haft med i Metal Munchers, Sveriges första hårdrockskokbok.
.



Inga kommentarer
Kategorier: Evenemang, Kalender Taggar:, , , , , , ,


Support us at Patreon


Fest i Flen 2018

.
Mycket planerande blir det, men snart har jag sommarens program klart för vilka festivaler och konserter som ska bevistas och dokumenteras. Det blir en blandning av små och stora evenemang för att få lite balans i det hela och min vana trogen kommer presentationer av såväl evenemangen som medverkande artister successivt här på bloggen.

En begivenhet i det lite mindre formatet är i anslutning till stadsfestivalen Fest i Flen som hålls 19-20:e maj, men redan på kvällen 18:e maj arrangeras Headbangers Eve #9 där man drar igång klockan 19:00 med några trevliga artister av det hårdrockande slaget på scenen och det kostar gratis. Noteras ska att Den Rockande Kocken helst inte skriver om cover-/tribute-band, men de är en del av kvällen så de får en liten presentation även de. Det är det sista bandet i raden som är av egentligt intresse för min del.

Kvällens artister:

Marcus & Janine (Akustiskt)

Marcus Zachrisson Rubin (Ozzy the coverband bla.) och Janine Nyman (Sångerska i Violet Janine). En högst kompetent duo som ÄR musik. Marcus, frontman i Ozzy the coverband med otaliga gig i ryggen både med fullt band men även avskalat med enbart gitarren som sällskap sjunger mössan av många och hans wingman(woman) Janine som till vardags frontar bandet Violet Janine sjunger fan minst lika bra.

Holy Diamonds

En Dio-tribute av rang. Vem har inte skakat hår eller trallat med till Holy Diver, We Rock eller varför inte Rainbow In The Dark? Ett rejält kompetent gäng som spelar Dio så nära man kan komma utan legenden Ronnie James Dio himself.

Sunset Superstars

Bandet som enligt egen utsago är direkt influgna från Betty Ford-kliniken hyllar dom det dekadenta 80-talets Sunset Strip-era och band som Guns n´Roses, Motley Crue, Ratt, Poison etc… Våldsamt komptetent gäng så tejpa fast hatten annars blåser den iväg.

The Poodles

Dessa herrar behöver ingen närmare presentation. År efter år har The Poodles turnerat världen över, medverkat i tv-produktioner et cetera. Nu är dom aktuella med sitt nya album ”Prisma” och Headbangers Eve ger er deras Europa-turné premiär på fest i Flen.

Läs mer om Headbangers Eve #9



Inga kommentarer

Get the picture?

go_instagram.
z-flag-engDid you know you can get loads of unique pictures in my Instagram channel? Visit there right now and follow to view concert photos, nature shots and loads more, updated almost daily. Only a fraction of all images are posted at my blogs… @tobbehvornum
.
z-flag-sweVisste du att du kan få massor med unika bilder i min Instagram-kanal? Besök redan nu och följ för att titta på konsertbilder, naturfoton och massor mer, uppdateras nästan dagligen. Endast en bråkdel av alla bilder läggs upp på mina bloggar… @tobbehvornum



Inga kommentarer

Intimt med Michael

.
Ett kallt, grått och mulet Eskilstuna mötte mig på fredagen, jag hade infunnit mig i staden för att på kvällen bevista releasespelningen för debutalbumet ”Medusa” med Michael Crimson. Aftonen infann sig och kylan byttes på Biografbaren raskt ut mot värme och glädje.

Även om de flesta gästerna på evenemanget var över 30 var det ändå en väldigt blandad publik som infunnit sig, för ovanlighetens skull behövde jag inte känna mig som en relik från en svunnen era. Mitt i vimlet möttes jag av Michael själv också och redan vid det korta samtalet, långt innan han äntrat scenen, kunde jag tillföra hans redan avlyssnade album ännu en dimension och jag fick en djupare förståelse för hans musik.

Crimson visade sig vara en ödmjuk, lite blyg och försiktig person med ett vinnande sätt att föra sig. Man kan bara hoppas att han behåller den ödmjukheten och inte låter framgångarna förändra honom såsom har hänt med många andra artister. Dock skulle han kanske ha lite nytta av attityd på scenen och kunna ta mer plats där.

Nu var det inte helt lätt att ta plats på scenen på Biografbaren, utrymmet var aningen begränsat. Ett steg åt höger eller vänster och Michael hade sprungit in i bandmedlemmar, ett steg bakåt och han hade snubblat över baskaggen för att falla i knät på trummisen. Även som åskådare var utrymmet begränsat, lokalen var liten och fylldes snabbt nästan till bristningsgränsen. Härligt att se att det fanns ett genuint stort intresse för 29-åringens release i hemstaden.
.
.
När Crimson och hans band väl kom på scen levererade de med bravur låt efter låt från albumet, att höra dem live och se honom själv framföra sina alster var en fröjd. Även om plattan är en av det senaste årets absoluta höjdare är det en helt annan sak att höra musiken och se artisten bara någon meter bort. Mina personliga favoritlåtar, ”The Grass of Grief” och ”What Would You Say”, blev ännu mer favoriter efter att ha hört Crimson live. Till och med i det begränsade utrymmet på Biografbaren där ljudet inte riktigt fick chansen att blomma ut lät det ypperligt.

Michael Crimson förtjänar större scener än den här där han också har möjlighet att röra sig utan att välta instrument, mikrofoner och andra bandmedlemmar. Det skulle säkerligen bidra till att han kan leva ut som den rockartist han ändå är och bjuda på lite mer show. Hans försiktighet låg honom lite i fatet även om han fick med sig publiken successivt, framåt slutet av framträdandet började dock rockaren i honom hitta fram och publikkontakten infann sig till fullo.

Allt sammantaget var kvällen lyckad och jag fick chansen att se en stigande stjärna i ett lite mer intimt sammanhang tillsammans med hundratalet andra musikälskare. Jag ser redan fram emot att få se och höra Michael Crimson på större scener och i större sammanhang, något han förtjänar och har kapaciteten att hantera.

På grund av sviterna efter ryggskador för några år sedan var det omöjligt att hålla en kamera stabilt, men till min räddning och din glädje kom Ingrid Hynynen på Kulturfoto (finns också på Facebook och Instagram) och bjuder på lite bilder från evenemanget.
.



Inga kommentarer

Biografbaren: Michael Crimson

michael_crimson.
Det har blivit dags att inleda konsertåret för mig och Den Rockande Kocken och jag drar iväg till närliggande Eskilstuna för att på Biografbarens nedervåning bevista releasespelning med Michael Crimson för hans debutalbum ”Medusa” som släpptes 8:e december. Är du i eller i närheten av Eskilstuna den 26:e januari är det på Biografbaren du ska vara, dörrarna öppnar klockan 20:00 och det kostar bara 90:- att träda in. Läs mer om evenemanget på Facebook. Biljetter kan förköpas hos Tickster  (serviceavgift tillkommer).

Givetvis kommer jag att vara där med kameran i högsta hugg och har du tur kommer du med i mingelbilderna. Inte bara är Michael Crimson en briljant låtskrivare och skicklig artist, han framstår också som en genomtrevlig kille som jag ser fram emot att få träffa och kanske lära känna lite bättre. Om inte annat får jag en afton med bra musik och trevligt sällskap att minnas.

Låtskrivaren, gitarristen och sångaren Michael Crimson släppte sitt solodebutalbum ”Medusa” 8:e december. Plattan är ett musikaliskt konstverk som hedrar text- och gitarrdriven musik från artister som Pink Floyd, The Doors och Led Zeppelin.

”Medusa” med sina nyskapande låtar bjuder på suveräna gitarrmelodier som klingar ut över en mångfald av instrumentala harmonier och tunga, rullande rytmer som exploderar tillsammans i ett expanderande universum av ljud.

Texterna på ”Medusa” har sina rötter i magiken och mystiken i grekiska mytologins episka berättelser. Genom lockande karaktärer som Medusa och Perseus utforskar Crimson sina personliga erfarenheter med romantik, tro, självupptäckt, sorg, död och mer. Crimsons låtar skiftar perspektiv mellan olika karaktärer för att sprida ljus över olika scenarier i hans eget liv genom kraftfull, distinkta röster. Genom att dyka ner i mytologins djup och lägga till sina egna samtida tolkningar av klassiska berättelser öppnar Crimson upp en mystisk och ändå bekant ny värld.
.
michael_crimson_medusa.
Låtlista:

Seashell Eyes
The Maiden
Viperine Hair
The Dungeon
Weeping Window
The Grass Of Grief
Nevermore
A Season In Hell
In The Winter
What Would You Say

När jag i september recenserade ”Medusa” såg det ut så här:

Jag måste erkänna att det var med stor dos skepsis Michael Crimsons debutalbum ”Medusa” laddades i CD-spelaren. Hur lyckas man förena så skilda influenser som Pink Floyd, Led Zeppelin och The Doors med flera samtidigt? Min skepsis kom rejält på skam, Crimson gör det med bravur och jag har hittat en ny platta att fylla mitt vardagsrum på ordentlig volym samtidigt som jag kan luta mig tillbaka och bara sväva iväg med tonerna.

Så mycket blues utan att det är blues är det inte ofta man får uppleva och känslan av den klassiska 70-talsrocken bor kvar i öronen långt efter att sista ackordet på plattan klingat ut i tystnad, man kan inte låta bli starta om skivan för en till lyssning. Min personliga preferens annars är betydligt tyngre rock (läs metal), men ”Medusa” kommer bli en favorit att återvända till varje gång jag får lust till något mer vilsamt (om det är rätt uttryckt i sammanhanget).

Stilmässigt skulle jag säga att den influens som hörs mest tydligt är Pink Floyd och det är ingen dålig förebild att ha, att sedan Crimsons röst har väldigt mycket av de kvalitéerna Marc Bolan hade i rösten gör det inte direkt sämre. Det här är ett album fullt av snygga gitarriff och vackra pianoslingor som får öronen att gråta av glädje.

Två låtar framför allt biter sig fast och höjer sig ytterligare ett par nivåer över det i sin helhet välproducerade alstret, den suggestiva ”The Grass of Grief” och ”What Would You Say” som steg för steg bygger upp till en tung klimax och ger en perfekt avslutning på en riktigt bra platta. Full pott för Michael Crimson. Det här är inte bara bra, det är genialiskt.
.



Inga kommentarer
Kategorier: Evenemang, Kalender, Musik, Recensioner Taggar:, , , , , ,


Support us at Patreon


Om en festival

Mitt i allt elände med försvunna festivaler kommer den glädjande nyheten att en ny hårdrocksfestival startas upp i Kungälv. I Göteborgsregionen finns sedan Metaltown lade ner inte längre någon utomhusfestival med bara rock, dessutom har det aldrig varit någon hårdrocksfestival i Kungälv och därför drar man nu igång West Coast Rock Festival (WCRF).
.
west_coast_rock_festival_2017
Det har de senaste åren varit en del svackor för festivalsugna rockälskare med diverse festivaler som försvunnit. Metaltown i Göteborg fick stryka på foten och uteblev 2014-2015, men återkom som en endags inomhusfestival 2016. Sedan har det varit tyst från det hållet. I Gävle hölls Getaway för sista gången 2015. Och på det sättet fortsätter det, senast i raden är Bråvalla som nyligen meddelade att det nästa år inte blir någon festival.

Initiativtagare till och grundare av den nya festivalen är Lars Borg, Per-Arne Carlström och Stefan Kobylinski från Pirate Rock Radio. ”Vi har fått till en bra blandning av band allt från ett sjuhelvetes 70-talsgung till tyngre metal” meddelar Lars Borg om festivalen som första året blir ett endagsevenemang. Man håller till på Kungälvsparken där 10 band turas om att förgylla tillvaron med välljud, de varvas på två scener.

”Slår detta väl ut så kör vi nästa år också, kanske 2 dagar? Who knows?” fortsätter Lars.

Festivalen hålls relativt sent på sommaren vilket förmodligen är ett smart drag, man behöver då inte konkurrera med de större etablerade festivalerna om besökarnas gunst. Den 9:e september är datumet du ska reservera för en tripp till Kungälv, grindarna öppnar klockan 14:00 och man håller på en bit in på natten. Biljetterna går lös på 290:- i entrén och 230:- vid förköp hos Tickster.

På premiären av WCRF spelar som sagt 10 mer eller mindre tunga band, gemensamt är att de alla spelar någon form av hårdrock/metal. Ett startfält med artister som Art Nation, Destiny, Lillasyster, Wonderland, Twin, Superego, Skull Parade, Rexoria, The Black Marbles och AC/DC Tribute skämtar man inte bort, det är många timmars musikalisk njutning.

Banden har under de senaste veckorna presenterats på Den Rockande Kocken. Festivalen har ännu ingen hemsida, men du hittar dem på Facebook.

Spelschema för WCRF 2017:

16.00 The Black marbles
17.00 Twin
17.50 REXORIA
18.40 SuperEgo
19.30 Wonderland
20.20 Destiny
21.10 Skullparade
22.00 Art nation
23.00 AC/DC tribute
24.00 Lillasyster
.

festivalgeneralerna_west_coast_rock_festival_2017Från vänster Per-Arne Carlström, Lars Borg och Stefan Kobylinski



1 kommentar

Premiärlejon

Apropå föregående inlägget, ”En stor smäll”, så kan jag rapportera att premiären föll mycket väl ut, största publik någonsin i staden vid premiär av ett dylikt evenemang. Lokalen var fylld och lokalpressen hyllade initiativet, på scenen stod Zephyra, JD Miller och Smash Into Pieces. I sann nostalgisk anda bjuder jag på konsertbilder från kvällen och givetvis också musikvideor med banden.

Det blev dessvärre inte mer än fyra klubbkvällar, mer om varför vid ett senare tillfälle. Tanke har funnits att kanske dra igång något liknande på nuvarande hemorten, frågan är bara om det skulle fungera här. Dels är Katrineholm (aka Katthult) en betydligt mindre ort vilket innebär ett mindre underlag, dels har noterats att det är nästan omöjligt att få lokalbefolkningen att komma på evenemang som kostar pengar, dels verkar det kommunala stödet för ungdomskultur vara mer eller mindre obefintligt. Faktum är att även statligt stöd är något som inte ens egentligen finns tillgängligt med nuvarande regim, se inlägget ”NewsDesk vecka 32”.

Skulle något etablissemang som har en färdig organisation med lämplig lokal och personal vara intresserad att åtminstone diskutera saken är de hjärtligt välkomna att höra av sig.
.
.
.
.


.

.
Spara



Inga kommentarer

WCRF 2017: The Bands Vol. 8

superego.
Till slut har vi kommit fram till vägs ände så att säga, dags för sista presentationen av band som kommer medverka på den nya rockfestivalen West Coast Rock Festival i Kungälv den 9:e september. Förutom de tidigare presenterade banden och SuperEgo nedan kommer ett AC/DC-tributeband även att spela på festivalen, men cover- och tributeband är inget vi sysslar med här på Den Rockande Kocken.

Släng ihop Sigmund Freud, Kings X, Soungarden, Nationalteatern och Black Sabbath så har du SuperEgo, en powertrio med riffbaserade tunggunglåtar och psykoanalytiskt inspirerad sång på svenska. Driftsstyrd scenshow utlovas där sexuell frustration och den gråvackra vardagen sublimeras till ett auditivt konstverk.

SuperEgo består av Lars Borg (trummor), Edvard Hultqvist (bas och körsång) och Robert Alsterlind (gitarr och sång).

Besök gärna SuperEgos Facebook. WCRF har ännu ingen hemsida, men det finns en festivalsida och en evenemangssida på Facebook.
.

Spara



Inga kommentarer
Kategorier: Evenemang, Kalender, Musik Taggar:, , , , , , , ,


Support us at Patreon


WCRF 2017: The Bands Vol. 7

lillasyster.
Nästa band till rakning, med andra ord nästa i raden att presentera av de eminenta akter som kommer stå på scenen på den nya rockfestivalen West Coast Rock Festival i Kungälv den 9:e september och vi vänder åter blicken mot Bästkusten och Göteborg. Det här är ett band som egentligen inte behöver någon presentation.

Lillasyster heter bandet och det bildades i Göteborg 2006. Debutalbumet ”Hjärndöd musik för en hjärndöd generation” släpptes redan i maj efterföljande år. Ursprungligen kallade de sig Rallypack och sjöng på engelska, men bytte språk till svenska och i samband med detta bytte man också namn på bandet. Dock kommer en och annan låt även på engelska. I bandet återfinns Martin Westerstrand som sjunger, Ian-Paolo Lira bankandes trumskinn, Max Flövik som spelar gitarr och Andy O’mygod (Andreas Bladini) på bas. Andy ersatte originalbasisten Daniel Cordero 2010.

Hittills har de släppt 4 fullängdare: ”Hjärndöd musik för en hjärndöd generation” (2007), ”Det här är inte musik, det här är kärlek” (2009), ”3” (2012) och ”4” (2016).

Deras egen beskrivning:

Fyra smutsiga, svettiga medelålders tjockisar som fortfarande sparkar alla andra bands stjärt så det tjongar i kaklet. Flera gånger Grammisnominerad hård jävla hårdrock på svenska, med låtar som ”Så jävla bra”, ”Berätta det för Lina”, ”Kräkas”, ”Nog”, ”Umbrella” och nu senast ”Roar”.

Besök gärna Lillasysters hemsida och Facebook och se mer. WCRF har ännu ingen hemsida, men det finns en festivalsida och en evenemangssida på Facebook.
.


.



Inga kommentarer
Kategorier: Evenemang, Kalender, Musik Taggar:, , , , , , , ,


Support us at Patreon