Get the picture?

.
Want to see some great pictures? Then please accept this invitation to join me at Instagram where I post mostly rock related photos, but also great nature shots every now and then as well as other nice images from my extensive archive. Naturally there are brand new and fresh photos coming continously as well…

@tobbehvornum https://www.instagram.com/tobbehvornum/

The more the merrier, right? Please consider following to always be up to date and get great pics like these…
.
.
.



Inga kommentarer
Kategorier: Blandat, Rockbilder Taggar:, , , , , ,


Support us at Patreon


Bildat: Backstage

Genom åren har jag haft förmånen att få jobba med många kul saker, något av det roligaste jag fått pyssla med var min egen lilla rockklubb i Borås, Big Bang, och även om det var mycket jobb med det gav det så mycket tillbaka från inte bara artisterna utan även den underbara publiken.

I den här lilla bildspecialen får du följa med bakom scenen och se artisterna från en annan sida än du normalt kan göra när du får följa med backstage ut i logen när Siphon Fuel, Aggressive Chill och Jay Smith har samkväm. På Instagram bjuder jag dessutom på några bilder från soundcheck, en annan del av artisttillvaron där du som publik oftast inte får vara med.
.
.
.
.
.



Inga kommentarer
Kategorier: Blandat, Rockbilder Taggar:, , , , , ,


Support us at Patreon


Get the picture?

go_instagram.
z-flag-engDid you know you can get loads of unique pictures in my Instagram channel? Visit there right now and follow to view concert photos, nature shots and loads more, updated almost daily. Only a fraction of all images are posted at my blogs… @tobbehvornum
.
z-flag-sweVisste du att du kan få massor med unika bilder i min Instagram-kanal? Besök redan nu och följ för att titta på konsertbilder, naturfoton och massor mer, uppdateras nästan dagligen. Endast en bråkdel av alla bilder läggs upp på mina bloggar… @tobbehvornum



Inga kommentarer

Intimt med Michael

.
Ett kallt, grått och mulet Eskilstuna mötte mig på fredagen, jag hade infunnit mig i staden för att på kvällen bevista releasespelningen för debutalbumet ”Medusa” med Michael Crimson. Aftonen infann sig och kylan byttes på Biografbaren raskt ut mot värme och glädje.

Även om de flesta gästerna på evenemanget var över 30 var det ändå en väldigt blandad publik som infunnit sig, för ovanlighetens skull behövde jag inte känna mig som en relik från en svunnen era. Mitt i vimlet möttes jag av Michael själv också och redan vid det korta samtalet, långt innan han äntrat scenen, kunde jag tillföra hans redan avlyssnade album ännu en dimension och jag fick en djupare förståelse för hans musik.

Crimson visade sig vara en ödmjuk, lite blyg och försiktig person med ett vinnande sätt att föra sig. Man kan bara hoppas att han behåller den ödmjukheten och inte låter framgångarna förändra honom såsom har hänt med många andra artister. Dock skulle han kanske ha lite nytta av attityd på scenen och kunna ta mer plats där.

Nu var det inte helt lätt att ta plats på scenen på Biografbaren, utrymmet var aningen begränsat. Ett steg åt höger eller vänster och Michael hade sprungit in i bandmedlemmar, ett steg bakåt och han hade snubblat över baskaggen för att falla i knät på trummisen. Även som åskådare var utrymmet begränsat, lokalen var liten och fylldes snabbt nästan till bristningsgränsen. Härligt att se att det fanns ett genuint stort intresse för 29-åringens release i hemstaden.
.
.
När Crimson och hans band väl kom på scen levererade de med bravur låt efter låt från albumet, att höra dem live och se honom själv framföra sina alster var en fröjd. Även om plattan är en av det senaste årets absoluta höjdare är det en helt annan sak att höra musiken och se artisten bara någon meter bort. Mina personliga favoritlåtar, ”The Grass of Grief” och ”What Would You Say”, blev ännu mer favoriter efter att ha hört Crimson live. Till och med i det begränsade utrymmet på Biografbaren där ljudet inte riktigt fick chansen att blomma ut lät det ypperligt.

Michael Crimson förtjänar större scener än den här där han också har möjlighet att röra sig utan att välta instrument, mikrofoner och andra bandmedlemmar. Det skulle säkerligen bidra till att han kan leva ut som den rockartist han ändå är och bjuda på lite mer show. Hans försiktighet låg honom lite i fatet även om han fick med sig publiken successivt, framåt slutet av framträdandet började dock rockaren i honom hitta fram och publikkontakten infann sig till fullo.

Allt sammantaget var kvällen lyckad och jag fick chansen att se en stigande stjärna i ett lite mer intimt sammanhang tillsammans med hundratalet andra musikälskare. Jag ser redan fram emot att få se och höra Michael Crimson på större scener och i större sammanhang, något han förtjänar och har kapaciteten att hantera.

På grund av sviterna efter ryggskador för några år sedan var det omöjligt att hålla en kamera stabilt, men till min räddning och din glädje kom Ingrid Hynynen på Kulturfoto (finns också på Facebook och Instagram) och bjuder på lite bilder från evenemanget.
.



Inga kommentarer