Jubilera mera

Apropå allt detta jubilerande till höger och vänster så har jag faktiskt ett eget litet jubileum att fira, det är nu 5 år sedan mästerverket ”Metal Munchers” gavs ut och kom ut i handeln. Dessutom finns den fortfarande i tryck och jag har inte tänkt att pensionera den än på många år.

Det är egentligen fantastiskt, fortfarande efter så pass lång tid finns det inte någon bok liknande den. I själva verket är det flera böcker i en, det är en musikbok, fotobok, konstbok, kokbok och autografbok på en och samma gång samtidigt som det också är ett tidsdokument.

Hela 49 svenska rockband har medverkat:

Aggressive Chill
Ammotrack
Axenstar
Bai Bang
Blue Zest
Burn
Crystal Eyes
Desolate Homunculus
Diabolical
Dynazty
Electric Boys
Enbound
F.K.Ü.
Faithful Darkness
H.E.A.T.
Headstoned
Infuneral
Katana
Kongh
Lady Die
Machinae Supremacy
Malison Rogue
Manimal
Marissa Burns Trey
© 2012 Tobbe Hvornum / Den Rockande KockenMr. Death
Mustasch
Månegarm
One Inch Giant
Overdrive
Paranorm
Seventh Wonder
S.K.U.R.K.
Smash Into Pieces
Souldrainer
Sparzanza
Steelwing
Still Echo
Stillknocked
Summoned Tide
Tad Morose
Takla Makan
The Mary Major
Thyrfing
Tone Machine
Tormention
Undecimber
Vanity BLVD
Vindictiv
Wasted Saints

”Metal Munchers” och alla andra böcker som finns i tryck hittar du via Bandwire Event.

Så småningom kommer en uppföljare också och den kommer vara precis lika sprängfylld med svenska rockband och deras favoriträtter, bandfoton, information och mycket mer. Som jubileumsbonus bjuder jag på förordet ur boken och givetvis mackan som satte igång det hela.

Det började med en macka…

En dag i januari 2011 när jag satt och surfade mellan lite olika bloggar kom jag förbi ett inlägg där ett recept på Elvis Presleys favoritmacka fanns med. Det slog mig att hela världen vet vad han tyckte om, men hur är det med våra svenska rockband? Skulle deras fans vilja veta vad deras idoler tycker om att stoppa i sig, deras favoriträtter?

Därifrån var steget inte långt till en färdig idé om en helt ny sorts kokbok…

Jag började med att via MySpace leta rätt på så många svenska rockband som möjligt med den huvudsakliga fokusen på hårdrock och metal eftersom den sortens rock ligger mig själv varmast om hjärtat. Sedan var det bara att börja bjuda in dem alla att få medverka i boken och det dröjde inte länge innan de första banden anmälde sitt intresse.

Uppgiften för banden var egentligen enkel, de skulle i bandet komma överens om vilken maträtt som skulle kunna anses vara deras gemensamma favoriträtt och meddela mig detta samt bidra med en bandpresentation, bild på bandet och bandets logotyp. Det visade sig att en del av banden var riktigt ambitiösa och levererade färdiga recept också. Något band genererade en hel meny för en trerätters måltid medan ett annat band presenterade bandmedlemmarnas individuella favoriträtter.

Flexibel som jag är så har jag under resans gång anpassat upplägget i boken efter det mycket varierade material jag fått från banden. Det är ju trots allt dem det hela handlar om, så givetvis måste jag anpassa mig så resultatet blir det bästa möjliga och alla blir nöjda.

Faktum är att så många band har velat medverka att jag till slut har blivit tvungen att dela upp det hela i två böcker varav det här är den första med ”endast” 50 av de bästa svenska rockbanden är med.

Det är min förhoppning att ”Metal Munchers” ska bli till stor glädje och nytta för dig. En bonus för dig är att du nu har en bok att samla autografer från alla medverkande band i, glöm inte att ta boken med dig när du åker på konserter och festivaler, men tappa inte heller bort den i villervallan…

För mig har hela processen från idé till färdig bok varit ett stort nöje och det är med glädje jag sett att matintresset är stort även bland våra svenska rockmusiker, det har visat sig att det bland dem finns en och annan kock också. Störst glädje har det beredit mig att få laga till alla rätterna och sätta samman recept till dem.
.
elvismackan.
Elvis Presley’s Grilled Peanut Butter and Banana Sandwich

Ingredienser 1 macka:

2 skivor vitt bröd
2 msk jördnötssmör
1 liten mosad mogen banan
2 msk smör

Tillagning:

Bred jordnötssmöret på den ena brödskivan och den mosade bananen på den andra.

Lägg samman brödskivorna med jördnötssmöret och bananen mellan.

Smält smöret på låg värme i en stekpanna.

Stek mackan på båda sidor tills den är gyllenbrun.

Servera med ett glas mjölk.

Spara



Inga kommentarer
Kategorier: Blandat, Bokhyllan, Recept Taggar:, , , , , , , , ,


Support us at Patreon


Först i Sverige

tears_katrineholm.
På lördag är det dags igen att bege sig ut i verkligheten för ett evenemang, dock inte med särskilt mycket rock. Katthult (läs Katrineholm) fyller 100 år och det ska firas med bland annat vad man kallar ”Århundradets musikfest!”. Det utropandet instämmer jag inte direkt i, men oavsett är det en artist i mängden som bara måste ses live nu när chansen ges.

Sveriges första glamrockband, de firar 50 år nästa år, återsamlas för att medverka i den flera timmar långa konserten. Dessvärre finns inget spelschema så man blir tvungen att genomlida allt dravel också om man vill se ”gubbarna” i Tears.

Redan 1968 bildades The Tears av  Lars ”Fubbe” Furberg (sång), Eddie ”Eddan” Eriksson (gitarr) och Matti Vuorinen (bas), trumslagarna varierade dock. På första LP:n Tears 1974 spelar Hans Fogelberg trummor och på den andra LP:n ”Rocky T” sitter Thomas Tompa Ericsson vid trummorna. Tompa Ericsson hade dock redan tidigare spelat trummor i gruppen och hans syster Gunilla hade en tid också varit gruppens organist. Senare lämnade Eriksson och Fogelberg gruppen och ersattes av Jan-Egil Bogwald och Roald Olsen.

Bogwald och Furberg bildade senare, efter att Tears lade ner, nya gruppen The Radio, tillsammans med bland andra gitarristen Janne Bark, men Tears dyker dock fortfarande upp ibland för enstaka spelningar.

Bandet fick 1975 en mindre hit med singeln ”God Save the 45”, som också fanns med på LP:n ”Rocky T”. Deras logotyp bestod av en flicka med hög hatt sittande på en halvmåne. Lars Furbergs dåvarande flickvän Ewa Kallberg sägs ha suttit modell för logotypen.

Tears var unika i Sverige, man tidigt hämtade inspiration från brittisk och amerikansk ”sminkpop”, till exempel från David Bowie, Marc Bolan och Sweet. Bandet envisades också med att fortsätta sjunga på engelska i en proggens tid då detta ansågs som politiskt inkorrekt. De sägs även ha varit en inspiration för Ola Salo och The Ark.

Totalt gav bandet ut 4 fullängdare, på vinyl kom ”Tears” (1974), ”Rocky T” (1975) och ”Romantic” (1976) på Gazell Records. ”Tears” släpptes senare även på CD via Sonet. 2008 släpptes via Universal Records ett samlingsalbum, ”1973-1978 – We All Like Music Don’t We?”.

För att återvända till evenemanget ett ögonblick så kommer jag inte att vara där för att recensera utan mer som fotojournalist, dock kommer ett inlägg med lite tankar om just glamrock i allmänhet och Tears i synnerhet. Vem vet, jag kanske lyckas få med några ord och tankar från bandmedlemmar också.

Fotnot: Den mesta infon om Tears är inhämtad från Wikipedia varför felaktigheter kan förekomma.



Inga kommentarer
Kategorier: Evenemang, Kalender Taggar:, , , , ,


Support us at Patreon


WCRF 2017: The Bands Vol. 5

Vi tar och tuffar på med en presentation till av band som medverkar på Sveriges nya rockfestival West Coast Rock Festival i Kungälv den 9:e september. Faktum är att jag gör två flugor på smällen och bjuder på två av banden på en och samma gång, Rexoria och Wonderland.
.
rexoria.
De har bara existerat som band i ett år eller så, men har redan hunnit såväl ge ut ett debutalbum som turnera i Europa. Rexoria kallar de sig och spelar melodisk metal. Bandet är hemmahörande i de småländska skogarna, i Jönköping närmare bestämt eller som det också kallas Sveriges Jerusalem, och består av Frida Ohlin (sång/klaviatur), Jonas Gustavsson (gitarr/bas), Cristofer Svensson (gitar) samt Martin Gustavsson (trummor).
.
wonderland.
Spelar på hemmaplan gör Kungälvs egna Wonderland, de startade sin gärning redan 1980 och turnerade flitigt som coverband. Sedan hände något 1997, grundaren Pelle presenterade bandet med en demo med 5 egna låtar. 2005 är det så dags för nästa steg framåt och ytterligare 6 låtar har tillkommit, under de följande åren spelas det in lite i taget och 2009 är så demon klar att skickas till skivbolag med flera. I slutändan ger du ut plattan själva även om den är lite kort och fortsätter träget jobba med sin musik. Nu är det 2017 och nu har det blivit dags för debutalbumet. I bandet spelar Pelle Andersson (gitarr/sång), Jocke Janson (trummor), Bosse Karlsson (klaviatur, sång), Patrik Adiels (bas) och Klas Ling (sång), genren är symfonisk progressiv (hård)rock.

Besök gärna banden och se mer, Rexorias hemsida och Facebook och Wonderlands hemsida och Facebook. WCRF har ännu ingen hemsida, men det finns en festivalsida och en evenemangssida på Facebook.
.

Spara



Inga kommentarer
Kategorier: Evenemang, Kalender, Musik Taggar:, , , , , , , ,


Support us at Patreon


NewsDesk vecka 31

.
Att döda en festival

Under fredagen besöktes en stadsfestival, Eskilstuna Parkfestival, som tidigare år varit gratis. I år har man dock misslyckats med att säkra sponsorer så det räcker och har därför infört entréavgift. Förvisso ett relativt lågt sådant, men ändå en avgift. Att festivalen har problem är inte svårt att förstå egentligen, de tycks ha en urusel organisation och ansvarig projektledare har ett och annat lära om det här med kommunikation, men det är så mycket mer.

Festivalen har tre sidor att inhämta information från, men inte någonstans nämndes ett ord om att kunna lösa inträde vid entrén. Oavsett var man läste skrevs det endast om förköp hos två lokala återförsäljare samt online. Till saken hör att i mitt sällskap fanns de som inte har möjlighet att köpa biljett via nätet och ingen av oss är boende i Eskilstuna så de lokala köpställena är uteslutna.

För att få svar på den frågan sändes ett mail till den enda adressen som gick att finna i de tre sidorna, en adress som visade sig höra till projektledaren, och i frågan specificerades att det gällde möjlighet att lösa inträde i entrén och att det handlade om fredagen 4/8. Ett mail kom tillbaka inom en kvart utan ens ett hej och endast en länk till köpsidan hos Tickster. Ett nytt mail sändes med meddealnde att det faktiskt inte var svar på frågan och ett nytt mail anlände tillbaka med texten ”Endast förköp 2-dagars. Finns på Quick i Cityhuset.” Fortfarande inte svar på frågan.

Av en händelse noterades att det tydligen skulle vara systemkameraförbud på området i en direkt fråga i diskussionen på evenemangssidan på Facebook, något som inte funnits att läsa någonstans i de tre sidornas information. Detta föranledde mig att återigen maila med en ansökan om ackreditering för att tillåtas medtaga systemkamera och ta bilder för bland annat bloggen. Nu är festivalen över och jag har fortfarande inte fått något svar på den ansökan. Se mer om detta i inlägget ”Senareläggning”. Notera att det tog arrangören hela 10 dagar att svara på frågan på evenemangssidan.
.
ackrediterring_eskilstuna_parkfestival_2017.
Väl på plats på fredagen kommer vi till entrén och där tycks förvirringen vara total över hur man ska göra med endagsbiljetter, tydligen har man inga band till dessa utan bara tvådagarspass. Någon säger att vi inte kommer kunna gå ut och komma in igen, men rimligtvis borde det väl bara vara att visa upp biljetten igen vid ett återvändande om man gått ut för att ta del av den del av festivalen som pågår utanför hägnet?

Till slut på plats vid den mindre scenen där kvällens första artister ska uppträda, vännerna i Rob Farley and The Failers. Sin vana trogen levererar de till fullo trots en urusel ljudtekniker. Hur ljudet är inställt på den här scenen är verkligen under all kritik, det låter inget vidare. Just ljudet har man dock lyckats lite bättre med på den större scenen, men något som noteras senare när andra artister framträder när det inte längre är dagsljus och det gäller båda scenerna är att ljuset är totalt värdelöst. Det var nästan enbart ljus bakom artisterna och lite sidoljus, men inget frontljus över huvud taget. Ta gärna en titt på bilden längst upp i inlägget och se om du kan avgöra vilken artist det är, bättre än så gick det inte att se på den större scenen. Kommentera gärna med ditt förslag på artist.

De vita spotarna som skulle varit på artisterna var istället riktade ut i publiken och bländade. Var det här en av de säkerhetsåtgärder man talat om som skulle motverka övergrepp på kvinnor i publiken? Att man skulle lysa upp den istället för banden så det skulle gå att se om det hände något?
.
eskilstuna_parkfestival_2017_jan_vrbec.
För att återvända till den mindre scenen tog man utrymme i anspråk för vad en artist på plats kallar ”kyrkbänkar” rakt framför scenen, den yta där publik egentligen ska stå. Detta orsakade publiken att bli uppdelad och det blev svårt för banden att få igång åhörarna. Bilden ovan är tagen cirka klockan 21 på lördagen, tack till Jan Vrbec för att jag får ”låna” den, och man undrar var publiken finns. Tydligen är de inte på festivalområdet.

Något annat arrangören uppenbarligen inte fått kläm på är att få flyt i schemat med långa stunder av dödtid, uppemot en timme kunde passera utan ett band som spelade och då hade man som sagt två scener. Det är inte konstigt om publiken tröttnar och går någon annanstans. Noterades gjordes också när Sunset Superstar spelade att man på den andra scenen gjorde soundcheck samtidigt, vilket inte heller är positivt.

Parkfestivalens arrangörer har mycket att lära av andra arrangörer, både när det gäller teknik och planering. Till exempel det här med dödtid, den ska inte alls existera egentligen och om den gör det så ska den vara så kort som möjligt.

När Göteborg Rockfest huserade på Parken, jag har inte haft möjlighet att besöka dem sedan de flyttade in på Sticky Fingers, såg man till att alla band gjort soundcheck innan dörrarna till evenemanget öppnades och man fick minimal dödtid mellan akterna. Det blev bara tillräckligt lång tid mellan banden att man som gäst hann att besöka bekvämlighetsinrättningen, gå utanför och ta ett bloss eller kanske hämta en ny öl i baren.

I Borås arrangerar man varje sommar ett antal utomhusevenemang kallade Sommartorsdagarna. Här, liksom i Eskilstuna, är det inhyrda firmor som sköter tekniken och där fungerar det klockrent med både ljud och ljus. Bilden till höger är från dessa evenemang, närmare bestämt 2012, och så här bra ser man artisten när det finns spotar även framifrån som det borde. Till och med på den gratis festivalen Parkrocken i Katrineholm var ljudet perfekt inställt och här hade man ljudgubbe inlånad från Studiefrämjandet, den var under dagsljus så ljussättning var inget man behövde bekymra sig nämnvärt över.

Jag har själv också varit arrangör, bland annat med Big Bang Rockklubb, och även här gjordes alla soundcheckar före dörrarna öppnade. Där var dödtid ett okänt begrepp, före och mellan akterna stod en DJ för musiken och höll publiken igång. På Big Bang var även något annat helt okänt, nämligen att artisterna skulle vara obetalda. Alla uppträdande band fick såväl gage som reseersättning, mat och övernattning på hotell.

I Eskilstuna däremot har vi fått vetskap om att man inte betalar alla artisterna, ett av de få lokala banden har spelat gratis och det är sannolikt flera band som gjort det. Trummisen i det bandet vi samspråkade med på fredagen om bland annat detta och även den enorma publiken som inte var där på lördagen har på sin egen sida skrivit nedanstående.

”Efter dagen som har varit förstår jag totalt band och musiker som har flyttat i från Eskilstuna, denna en gång Sveriges bästa musik stad. Synd att lokala band och musiker behandlas som andrahandsvaror. Mycket bra musik som har dödats av icke musikaliska personer med för mycket makt.”

”Parkfestivalen idag, runt 21. Japp då åkte kyrkbänkarna fram! Mer parten av Eskilstuna invånarna var utanför. Men sure, vi bokar Vikingarna igen, är ju bara 140.000 kr. Billigt ju…”

En arrangör som inte betalar de akter denne anlitar borde egentligen svartlistas, i synnerhet när den dessutom tar betalt av publiken för att de ska kunna se och höra artisterna. Det är det mycket som arrangören av Eskilstuna Parkfestival behöver rätta till om inte den stadsfestivalen ska gå i graven.

Fotnot: På grund av arrangörens teknikokunnande utgår recensionerna av akterna, det vore inte rättvist mot artisterna att bedöma dem under sådana omständigheter.

Nya singlar under veckan

Ser du inte de länkade albumtitlarna behöver du stänga av din AdBlocker.

Ny singel från Degreed, ”Sugar” från den kommande plattan ”Degreed” som släpps 25:e augusti.

Lysssna på Spotify

Ny singel från Stagman, ”Förlorarnas Parad” från albumet ”Är ni kvar där ute?”.

Lysssna på Spotify

Ny singel från Loaded Guns, ”Bring Us Down” från albumet ”Unstoppable”.

Lysssna på Spotify

Ny singel från Varials, ”Pain Again” från det kommande albumet ”Pain Again”.

Lysssna på Spotify

Ny singel från Dawn of Disease, ”Ascension Gate” från den kommande plattan ”Ascension Gate” som släpps 11:e augusti.

Lysssna på Spotify

Ny singel från Sweet & Lynch, ”Promised Land” från nya albumet ”Unified”.

Lysssna på Spotify

Ny singel från The Creepshow, ”Sticks & Stones” från det kommande albumet ”Death At My Door” som släpps 15:e september.

Lysssna på Spotify

Ny singel från Moonloop, ”Zeal” från albumet ”Devocean”.

Lysssna på Spotify

Ny singel från Hell In The Club, ”The Phantom Punch” från albumet ”See You On The Dark Side”.

Lysssna på Spotify

Ny singel från Dynamite, ”Bring It On” från det kommande albumet ”Big Bang” som släpps 1:a september.

Lysssna på Spotify

Ny singel från Crossfaith, ”Rockstar Steady” från den nya plattan ”Freedom”.

Lysssna på Spotify

Ny singel från Complete Failure, ”I Am The Gun” från kommande albumet ”Crossburner” som släpps 27:e oktober.

Lysssna på Spotify

Ny singel från Eden’s Curse, ”Fallen King” från ominspelade och återutgivna debutalbumet ”Eden’s Curse” som släpps 25:e agugsti.

Lysssna på Spotify

I studion

The Cruel Intentions är i studion och jobbar på nytt material. Det är första livstecknet från bandet sedan mars då de släppte singeln ”Sick Adrenaline”, deras sjätte i ordningen.

Skivsläpp under veckan

Skivtitlarna är direktlänkade till CDON för enklare beställning för den som vill ha sitt eget exemplar av plattorna. Ser du inte de länkade titlarna behöver du stänga av din AdBlocker.

The Quireboys – Leaving Trunk
Accept – The Rise of Chaos
Warbeast – Enter the Arena
Dead Cross – Dead Cross
Exit Eden – Rhapsodies in Black
Marty Friedman – Wall of Sound
Quiet Riot – Road Rage
Kryptonite – Kryptonite
Circus Maximus – Havoc Live in Oslo
Eagles Of Death Metal – I Love You All the Time-Live at the Olympia in Paris
Jane’s Addiction – Alive At Twenty-Five
Dirkschneider – Live-Back to the Roots-Accepted!
Saxon – Solid Book of Rock
Russkaja – Kosmopoliturbo
Venom Inc. – Ave
World Trade – Unify
The Nights – The Nights
Wraith – Revelation
Crossfaith – Freedom
Wage War – Deadweight

Rest in peace

Allt är inte positivt och uppåt i rockvärlden, en del hjältar går förlorade också. Senaste tidens förluster:

29/7   Rustin Luther

Spara

Spara



Inga kommentarer
Kategorier: NewsDesk Taggar:, , , , , ,


Support us at Patreon