2012

black_barrel_smoke_2012.
Black Barrel Smoke ”2012”

Det börjar bli rejält trångt på dödsmetallscenen med hur många band som helst och det räcker inte längre att spela dödsmetall rätt upp och ner, då blir man bara en parantes som inte syns i den stora massan. Idag krävs det att man tillför något lite extra för att sticka ut och både höras och synas…

Black Barrel Smoke tillhör de banden som lyckas med att infoga lite andra influenser i sin stil och kallar det själva för death ‘n’ roll, det är med andra ord en viss tillbakagång till att göra rocken mer riffbaserad igen och mer melodiös. Personligen har jag aldrig varit en älskare av dödsmetall men med BBS och deras fullängdare ”2012” har jag hittat vägen till att kunna uppskatta även denna genre…

Här serveras en tung och snabb och snygg meny om 11 låtar med råa, vassa gitarrer, snabba trummor och growling där man faktiskt nästan kan höra vad som sjungs. Bitvis är det riktigt snygga och i sammanhanget lite oväntade arrangemang som i låtarna ”Black Barrel Smoke” och ”Reinventing The Pain” men också ”Down”, arrangemang som för tankarna till lite mer traditionell metal. Några låtar in tycktes det till och med komma en ballad (finns det i dödsmetall?) när ”Locust Swarm” finstämt började, men den växlade snabbt spår och blev istället riktigt tung…

Det här är riktigt bra och ger en fingervisning om ett band som har potential att ta sig till de stora scenerna. Min enda invändning egentligen är att det kunde varit lite mer ren sång som balans till growlandet och inte bara på sista spåret…

Plattan avslutas med den låten jag själv upptäckte BBS med, en suverän cover av Rolling Stones-låten ”Paint It Black”. Det är nog den bästa versionen av den låten jag hört hittills och bara den gör plattan värd att äga…

”2012” är förmodligen bästa plattan att införskaffa om du vill lära dig uppskatta dödsmetall på ett lättillgängligt sätt, den förtjänar att finnas i allas skivsamlingar…


Recension återskapad från den gamla bloggen, back by popular demand…

Spara



Inga kommentarer
Kategorier: Recensioner Taggar:, , , , ,


Support us at Patreon


Bottlecap

bottlecap.
Har du någonsin undrat vart 70-talet tog vägen? Då behöver du inte undra längre, jag kan meddela att det tog sin tillflykt till Göteborg och bosatte sig permanent hos de tre unga herrarna som tillsammans går under namnet Bottlecap…

Helt nyligen släpptes debutalbumet och jag är imponerad. Det här är ett av de bästa debutalbum jag hört på ett bra tag och jag ser redan fram emot en uppföljare…

Liksom en härlig lasagne har man börjat med en stabil grund i 70-talsrocken med enkla medryckande riff, tunga basgångar som nästan suger luften ur dig och ibland nästan jazziga trummor, allt kryddat med sångstämmor som pendlar mellan vansinne och genialitet…

I den rytmiska såsen kan man tydligt ana influenser från sådana ytterligheter som bland andra Led Zeppelin, Thin Lizzy, Motörhead och Rolling Stones samtidigt som anrättningen kryddats med en del mer moderna tongångar. Framför allt är killarna fövånansvärt tajta tillsammans och det kan bara bero på två saker, de har roligt tillsammans och de har varit flitiga med att bege sig ut på spelningar…

Trots den egentligen osannolika blandningen influenser fungerar det och varje tugga av den musikaliska lasagnen som heter Bottlecap resulterar i att de olika lagerna blandas till en ljuvlig samklang som ger mersmak och du kan inte få nästa tugga snabbt nog…

Du får hela 10 smakfyllda tuggor Bottlecap med både fartfyllda upplevelser som ”Set Me On Fire” och mer suggestiva skapelser som ”Carry me all the way”, det är nog det närmsta det här gänget kommer en ballad. Det enda som saknas är en god chianti, det får du köpa separat på Systembolaget…

Ska du upptäcka ett nytt band i år är det här rätt platta att införliva i skivsamlingen. Själv upptäckte jag efter att ha lyssnat en stund att jag hade svårt att sluta lyssna och lät skivan fortsätta snurra resten av dagen…


Recension återskapad från den gamla bloggen, back by popular demand…



Inga kommentarer
Kategorier: Recensioner Taggar:, , ,


Support us at Patreon


From the Land of Ashes

the_bjorn_from_the_land_of_ashes.
The Bjorn ”…from the Land of Ashes”

I fredags var det dags för The Bjorn från Borås att göra ett återsläpp av sin EP ”…from the Land of Ashes”. Den släpptes ursprungligen i december 2009 och har nu alltså åter släppts i en rykande färsk ny mix…

Det börjar bra med härligt vassa gitarrer i ”Girlfriend America” som fylls på med lite snabba trummor, men tyvärr växlar de spår rätt tidigt i låten med övergångar mellan olika stilar och så fortsätter det alla fyra låtarna igenom. Man får en känsla av att de försöker sammanfatta hela 1990-talets alla rockstilar i en och samma EP, något som säger sig själv inte är genomförbart…

Rent tekniskt är de här fyra killarna duktiga och kan hantera sina instrument väl, även sångaren, men de har ännu inte hittat sin gemensamma stil utan det drar iväg åt alldeles för många håll samtidigt och det upphör efter bara några minuter att vara njutbart just för att det blir väldigt förvirrande med de många stilbytena. I sin strävan att vara unika presterar de tyvärr bara ett mediokert resultat…

Istället för att göra ett återsläpp av en tidigare EP (och då har de efter den redan släppt en fullängdare också) borde The Bjorn kanske ha satt sig ner och komponerat några helt nya låtar samtidigt som de gjorde ett försök att hitta ett sound och en riktning de alla kunde ställa sig bakom…


Recension återskapad från den gamla bloggen, back by popular demand…



Inga kommentarer
Kategorier: Recensioner Taggar:, , , , ,


Support us at Patreon


Grinding Teeth, Guard Down

the_mary_major_grinding_teeth_guard_down.
The Mary Major ”Grinding Teeth, Guard Down”

Musikhistorian har emellanåt begåvat oss med väldigt stora röster i mycket små kvinnor, till exempel Edith Piaf och Lulu. I Borås-bandet The Mary Major hittar vi ytterligare en, Lotta Höglin…

För någon vecka sedan besökte jag releasepartyt för deras nya platta ”Grinding Teeth, Guard Down” och fick glädjen att uppleva hennes stämma live…

Det har inte varit en lätt sak att skriva en recension av den plattan, det har varit svårt att riktigt greppa skivan och det är nog först nu jag kommit till insikt om varför…

Det här är egentligen en riktigt bra platta som hör hemma i varje hårdrockssamling. Den är tajt sammanhållen och välproducerad med ett bra flyt i låtordningen och har välskrivna låtar som har allt man kan önska av den här sortens hårdrock. Däri ligger nog också problemet, plattan är för ordinär och har inget som gör att den sticker ut från mängden…

Från första tonen till sista är det här en platta fylld med Metallica-råa gitarr-riff blandat med tunga basgångar och snabba trummor, dessvärre saknar sången samma råhet och tyngd för att matcha. I den kvinnliga sången vägs det dock upp lite av de läckra piporna Lotta ändå har och som får högtalarmembranen att darra euforiskt…

Instrumentalt är ”Grinding Teeth, Guard Down” suverän, dessvärre är inte sången av samma klass och ingen av plattans 11 låtar är av sådan dignitet att de sätter sig i bakhuvudet och vägrar försvinna…

Kort och gott, en platta ändå värd att ha för de läckra gitarrerna, men den kommer nog inte sälja platina…


Recension återskapad från den gamla bloggen, back by popular demand…



Inga kommentarer
Kategorier: Recensioner Taggar:, , , , ,


Support us at Patreon


Rundgång

Alla vi som var med när det begav sig vet hur speciell känslan är att gå in i en skivbutik, se alla hundratals skivor snyggt uppradade i fina träbackar och bläddra tills man hittade något intressant för att sedan gå fram till disken med fyndet för att provlyssna i hörlurar på plats. Med nedläggningen av alla skivbutiker har något gått förlorat.

Till min stora glädje noterade jag igår att en del av uppgången med vinylförsäljningen tycks även dessa små  guldkorn till butiker vara på väg tillbaka om än i ännu så länge liten skala. Malmö-butiken Rundgång expanderar till Växjö och fler butiker kan vara på gång. Hos Rundgång säljer man både nytt och begagnat, cirka 30% av sortimentet är nya vinyler. Liknande små  butiker och även större finns redan lite här och var ute i landet, men fler behövs.

Kan vi ana en växande trend även här? Förhoppningsvis kommer fler butiker att dyka upp där en helt ny generation får uppleva skivförsäljning på riktigt där man till skillnad från näthandel kan känna på och avlyssna plattan innan man köper den.

Läs mer om Rundgång hos Sydsvenskan.

Skivmässor av olika storlek och kvalité har länge varit populärt bland framför allt rockfolk, men de finns inte på samma plats varje vecka utan arrangeras bara någon gång ibland. Mässorna tenderar att vara välbesökta, en marknad för såväl nya som begagnade vinyler finns.
.
record-fair

Spara

Spara



Inga kommentarer
Kategorier: Vinyl Taggar:, ,


Support us at Patreon


Deathspells & Roses

the_vice_deathspells_and_roses.
The Vice ”Deathspells & Roses”

I mitten av november hade jag det tvivelaktiga nöjet att drabbas av Stockholmsbandet The Vice på Göteborg Rockfest och de gav inget förtroendeingivande intryck live varför jag välkomnade chansen att få avlyssna dem på skiva istället, deras EP ”Deathspells & Roses” laddades i stereon och knappen markerad Play trycktes in…

Det här blir nog det kortaste omdöme jag har skrivit någon gång om en skiva och kan bara rekommendera de här killarna att repa mycket, mycket mer innan de ger sig in i en studio igen…

Deras egen beskrivning av sin musik är dekadent men melodisk rock ‘n’ roll. Dekadent kan jag instämma i, men melodiskt är det inte. Det är skitigt och spretigt och olidligt att lyssna på, den här skivan lämpar sig bäst att använda som lerduva och jag letar nu på Blocket efter ett salongsgevär som kan vara lämpligt…

Sorry The Vice, men ni får öva mycket mer innan ni spelar in något nytt, se gärna till att sträva åt samma håll också och inte åt alla håll och kanter…


Recension återskapad från den gamla bloggen, back by popular demand…

 



Inga kommentarer
Kategorier: Recensioner Taggar:, , , , ,


Support us at Patreon


Malva

one_inch_giant_malva.
One Inch Giant ”Malva”

Rocken är i allra högsta grad levande och välmående ute i landet, förmodligen mer sparkande och skrikande (kicking and screaming) än någonsin. Det får jag bevisat ett par gånger i månaden när någon ny platta dimper ner i brevinkastet för recension…

Häromdagen fick jag en EP från One Inch Giant med titeln ”Malva” och efter att ha lyssnat några gånger kan jag bara säga att återväxten är säkrad…

Även om sångaren känns lite orutinerad förlåter man det ganska kvickt tack vare de råa gitarrerna som ylar ut sitt budskap. Att sätta One Inch Giant i ett fack är egentligen inte helt lätt, man kan skönja många influenser från olika genrer inom rocken som till exempel Black Sabbath och Alice in Chains med flera. Ett är säkert dock, det är ändå metal av klassiskt snitt med lite moderna influenser…

Instrumentalt finns det inget att klaga på, möjligen att bas och trummor kunde få lite mer utrymme. Sångaren går från att låta som en väldigt tidig Phil Mogg till att på sista spåret mest likna en lika tidig Eddie Marcolin. Förlåt, han vill ju heta Messiah numera, något som vi som vuxit upp i Ronneby/Karlskrona har lätt för att glömma…

Sista spåret på plattan, ”Treasures That Betray”, blev nästan direkt en favorit, förmodligen för att det låter mycket som Candlemass gjorde i början…


Recension återskapad från den gamla bloggen, back by popular demand…



Inga kommentarer
Kategorier: Recensioner Taggar:, , , ,


Support us at Patreon


Mummyfied

takla_makan_mummyfied.
Takla Makan ”Mummyfied”

I början av 90-talet samarbetade David Coverdale, (sångare i Whitesnake) och Jimmy Page (gitarrist i Led Zeppelin) i ett projekt som dessvärre bara resulterade i en enda platta 1993, förmodligen en av de bästa rock- och bluesplattorna som producerades under hela 90-talet. Den spelas ofta hos mig, man tröttnar inte på den och jag har länge väntat på en platta av samma karaktär och kvalisort.

Nu har det äntligen hänt och det från ett mycket oväntat håll, nämligen Malmö, och det i form av ett helt egenproducerat mini-album med bara 5 låtar som tar en tillbaka till det glada 80-talet…

Även om Takla Makan är en relativt ny konstellation är det inga duvungar som spelar i bandet, det är rutinerade musiker som vet hur man ska hantera instrumenten. Influenserna från 80- och 90-talen är tydlig och för tankarna inte bara till Coverdale/Page, gitarren har tydliga influenser även av några av de stora från den perioden som Schenker och Blackmore. Sångaren påminner till och med om Coverdale som han lät vid den tiden om än med sin alldeles egna klang på stämbanden. Takla Makans EP ”Mummyfied” är den logiska fortsättningen på Coverdale och Pages insomnade projekt.

Efter ett antal lyssningar ger ”Mummyfied” mersmak för en älskare av läckra gitarriff och sköna basgångar, det första man hör när plattan börjat snurra är en vass gitarr med attityd och man är fast. Jag har bara en enda undran egentligen nu. När kommer fullängdaren?


Recension återskapad från den gamla bloggen, back by popular demand…



Inga kommentarer
Kategorier: Recensioner Taggar:, , ,


Support us at Patreon


Ryktet om min död

Vem som egentligen ligger bakom orden ”ryktet om min död är betydligt överdrivet” råder det delade meningar om, en del källor hävdar att det är Mark Twain medan andra säger att det är Dr Livingstone. Oavsett så kan detsamma sägas om vinylskivan, ryktet om dess död är betydligt överdrivet.

Vi slutet av 90-talet och början av 2000-talet var skivbranschen och de flesta med dem tämligen överens om att vinylen nu var död och fick lämna plats för CD-systemet som lanserades på 80-talet. Endast 7.000 vinyler såldes 2006 i Sverige, för övrigt samma år som Spotify grundades och som idag tränger undan CD, men under de 10 åren som passerat sedan dess har något hänt.

Vinylen är idag på stark frammarsch, under 2015 såldes 384.000 vinylskivor och försäljningen går stadigt framåt samtidigt som det pressas skivor nya vinylskivor i allt större utsträckning. Bara under första halvåret 2016 ökade försäljningen med 69%. Skillnaden mellan vinylerna då och nu är en högre kvalité, förr var det 120 g plast i en skiva och nu är det 180 g, och ett lite annat pris som gör dem mer exklusiva.

Se mer försäljningsstatistik hos Ifpi. I början av året skrev Dagens Industri om uppgången som pågått i närmare 10 år nu, se artikeln ”Vinylhandeln går på högvarv”, där man konstaterar att det inte är begränsat till Sverige samt att det är unga skivköpare det handlar om och inte som man skulle kunna tro bara nostalgiska gubbar.

Det kan argumenteras att uppgången bara är tillfällig och att det är en fluga, men jag tror inte så är fallet. Dels har det varit en pågående uppgång med ständigt fler titlar som pressas, dels har det varit en stadigt ökande försäljning när det finns en större tillgång och dels har aktörer på marknaden gjort investeringar i nya maskiner. Bara vinylpressarna har en kostnad på cirka 1 miljon och 5 stycken är beställda bara från det enda svenska företag som bygger dem. Det behövs dessutom maskiner för att gravera matriserna och de är inte helt billiga de heller. Bolagen vill ha avkastning på sina investeringar och hade man inte haft en tro på en växande marknad hade man inte gjort sådana investeringar.

Det svenska företaget som levererar vinylpressarna är Pheenix Alpha, de har liksom Fenix-fågeln uppstått ur det företag, Toolex Alpha, som 1990 levererade den sista pressen och då var världsledande. De uppmärksammades nyligen i artikeln ”De fick snurr på lp-pressen” hos Dagens Industri.

Ett annat tecken på att det inte bara är en fluga är att elektroniktillverkarna åter producerar nya skivspelare och utbudet ökar kontinuerligt. Till exempel har Technics återlanserat den legendariska SL-1200, dock i en från grunden omgjord variant och till ett pris som inte direkt gör den tillgänglig för gemene man. 38.000:- för en vinylspelare är ett pris som riktar in sig mot audiofiler med stor plånbok. Den klassiska Mk2-modellen av SL-1200 finns också på marknaden, men även där känns priset lite väl högt, 15.500:-.
.
technics_sl-1200gae.
Misströsta inte, det finns betydligt billigare vinylsvarvar på marknaden. Till exempel har Denon en modell för bara 1.500:-, men den är lite för enkel i sin konstruktion för att vara ett riktigt bra alternativ. Min rekommendation är att istället titta på begagnat-marknaden efter en vettig skivspelare, en ”guide” om att köpa skivspelare kommer inom kort här på bloggen för att hjälpa dig välja rätt efter dina behov.

Härom dagen hade jag ett trevligt samtal med VD:n på Rehifi som jobbar med begagnad hifi, Ingemar Rasmusson, om just skivspelarmarknaden sedd från deras horisont. De har börjat märka av en minskad tillgång begagnade spelare att köpa in och renovera för försäljning och även för att ta tillvara på reservdelar från. De har dock ett stort antal spelare i lager som ännu inte setts över.

I deras butik som även finns online ser man en trend att det är mer eftertraktat med äldre modeller, de nyare är av betydligt sämre kvalité och hållbarhet. Medan det på nyare spelare syns redan efter något år att de börjar bli slitna tenderar äldre spelare vara betydligt fräschare och är väl värda att både renovera och använda.

Jag frågade om det var någon typ av spelare som var mer eftertraktad än andra, men det är så olika människor med så olika behov och förkunskaper som shoppar skivspelare så alla varianter går hem, allt från enkla remdrivna med autoretur till direktdrivna helautomatiska.

Ingemars tips, något jag kan instämma i, för dig som är på jakt efter en begagnad skivspelare men som kanske inte är så kunnig är att ta hjälp av en bekant som kan det här med skivspelare. Ska du köpa en begagnad spelare på till exempel Blocket så välj att köpa från någon som bor tillräckligt nära för att du ska kunna åka och besiktiga spelaren. Detsamma gäller om du ska införskaffa från till exempel en loppis, dessa handlare har som regel dålig eller ingen kunskap om hifi och är bara intresserade av att få sålt spelarna, även här behöver du kanske ta hjälp av någon kunnig.

En skivspelare kan se alldeles förträfflig ut på bild, men ett foto säger ingenting om funktionen eller hur den ser ut inuti där det kan finnas allehanda patentlösningar för att laga som bara hjälpligt får den att snurra och spela skivor eller så kan den vara helt utsliten och havererad.



Inga kommentarer
Kategorier: Vinyl Taggar:, , ,


Support us at Patreon


Tungt julklappstips

Oavsett vilken musik du själv lyssnar på finns det garanterat en och annan hårdrockare i din bekantskapskrets, även bland de du brukar ge julklappar, men vad ger man en hårdrockare förutom presentkort på skivor eller en konsertbiljett?

Här är ett tips på något jag själv skulle uppskatta att få om jag inte redan hade den, boken ”Metal Munchers – The Festival Edition”. Det är sannolikt den mest unika gåvan du kan hitta att ge hårdrockaren, det är egentligen 5 böcker i en. Förutom att det är en musikbok är det också en kokbok, en fotobok, en konstbok och en autografbok. Även om du själv inte är hårdrockare är det här en bok som skulle se bra ut i din egen bokhylla också.

49 svenska rockband har medverkat och bidragit med info om sig själva, officiella bandbilder och recept på sina favoriträtter. Tanken när boken skulle göras var att man i ett rockband spenderar så mycket tid tillsammans i replokalen, studion och på spelningar bland annat att de blir som en liten familj och som sådan får en gemensam favoriträtt. Det har visat sig stämma.

Några uppslag ur boken, för att se dem i full storlek klickar du på bilderna.

metal_munchers_the_festival_edition_inside_1 metal_munchers_the_festival_edition_inside_2 metal_munchers_the_festival_edition_inside_3

Med andra ord kan nu alla obotliga hårdrockare själv laga till sina idolers favoriträtter. Vilka band har med medverkat?

Aggressive Chill, Ammotrack, Axenstar, Bai Bang, Blue Zest, Burn, Crystal Eyes, Desolate Homunculus, Diabolical, Dynazty, Electric Boys, Enbound, F.K.Ü., Faithful Darkness, H.E.A.T., Headstoned, Infuneral, Katana, Kongh, Lady Die, Machinae Supremacy, Malison Rogue, Manimal, Marissa Burns Trey, Mr. Death, Mustasch, Månegarm, One Inch Giant, Overdrive, Paranorm, Seventh Wonder, S.K.U.R.K., Smash Into Pieces, Souldrainer, Sparzanza, Steelwing, Still Echo, Stillknocked, Summoned Tide, Tad Morose, Takla Makan, The Mary Major, Thyrfing, Tone Machine, Tormention, Undecimber, Vanity BLVD, Vindictiv, Wasted Saints.

En uppföljare, ”Metal Munchers – The Second Coming” är på gång, nästa års julklapp kanske? I den medverkar bland annat Browsing Collection, Bullet, Sabaton, Evergrey, Raubtier, Sator, Amaranthe och många fler.

”Metal Munchers – The Festival Edition” kan beställas här: Adlibris CDON Bokus Vulkan
.
metal_munchers_the_festival_edition

Spara



Inga kommentarer
Kategorier: Blandat, Bokhyllan Taggar:, , , , , ,


Support us at Patreon