Vegetarisk pizza

Vegetarisk mat är något jag inte lagat till alltför mycket av tidigare, jag kan inte direkt påstå att jag är något proffs på just den typen av rätter. Jag gör dock ett ärligt försök att rätta till detta och fortsätter mina ansträngningar att bekanta mig med råvaran Quorn, en positiv sidoeffekt är att det också blir mängder med nya recept. Så småningom kommer jag med all säkerhet ha skapat tillräckligt många för att lägga en vegetarisk kokbok till min repertoar.

Frågan är dock om det verkligen är en helt vegetarisk pizza, ost är trots allt gjort av mjölk som i sin tur kommer ur ett djur. Jag gissar på att det är ett gränsfall, vill man vara säker kan man ju alltid prova att använda margarinost.
.
.
Quorn-pizza

Ingredienser 6 mindre eller 4 stora pizzor:

Pizzadeg:

3 1/2 dl iskallt vatten
50 g jäst
2 msk olivolja
1 tsk salt
10 dl vetemjöl

Tomatsås:

1 kg färska tomater
1 gul lök
1 tsk basilika
2 msk tomatpuré
3 msk vatten
olivolja

Quornfärs:

300 g Quorn Färs
1 tsk salt
1-2 tsk svartpeppar
1 tsk vitlökspulver
2 msk tomatpuré
olivolja

Topping:

1 röd lök
150-200 g champinjoner
400-500 g riven ost
oregano
ruccola

Tillagning:

Smula sönder jästen i en rostfri bunke, strö saltet över och låt stå någon minut så jästen löser upp sig.

Tillsätt vattnet och oljan. Vispa samman.

Häll i mjölet och knåda eller låt degmaskinen arbeta degen jämn och slät.

Låt jäsa övertäckt i 1 timme.

Ta upp degen, dela och forma den till 4/6 stora bollar. Lägg upp dem på ett fat, ställ in i kylen med en blöt handduk över och låt stå i minst 5 timmar.

Dela tomaterna i klyftor. Ta bort kärnorna och skär bort skalet på klyftorna med en filékniv eller en annan vass kniv.

Ansa den gula löken och hacka den fint.

Fräs löken under omrörning så den blir mjuk utan att få färg med lite olivolja i en gryta.

Tillsätt tomatfiléerna, tomatpurén, vattnet och basilikan och rör om. Låt puttra under lock i 15 minuter.

Dra av från värmen och mixa med en stavmixer direkt i grytan till en jämn sås. Låt svalna.

Bryn Quorn-färsen i en medelvarm panna med olivolja. Dofta över salt, vitpeppar och vitlökspulver samt tillsätt tomatpurén.

Fräs ytterligare någon minut under omrörning och dra sedan från värmen. Låt svalna.

Ansa och strimla den röda löken tunt. Ansa och skär champinjonerna i skivor.

Ta fram degbollarna ur kylen. Baka ut dem till tunna runda degplattor antingen med handen eller med en kavel.

Fördela tomatsåsen på alla pizzorna och strö osten över. Fördela Quorn-röran jämnt på alla pizzorna. Strö över champinjonskivor och strimlad rödlök.

Grädda i mitten av ugnen vid 225-250º i 10-15 min.

Dofta över lite oregano och strö över lite ruccola.



Inga kommentarer
Kategorier: Recept Taggar:, , ,


Support us at Patreon


Swedish Brownie

Swedish Brownie kallas den utanför landets gränser och det är nog det mest svenska bakverket man kan hitta idag, det finns en uppsjö varianter och det kommer nya recept hela tiden också. Mitt strå till stacken har givetvis dragits mer än en gång, mitt första försök för snart 20 år sedan är fortfarande en av de godaste kladdkakorna jag vet. Det har sedan dess blivit ett antal olika mer eller mindre lyckade modeller.

Enligt Wikipedia (eller åtminstone de användare som författat inlägget) är definitionen:

”Kladdkaka är en kompakt mjuk kaka med chokladsmak och kladdig konsistens. Kladdkakan är nära besläktad med brownien. Vispad grädde utgör ett vanligt tillbehör, liksom vaniljglass och jordgubbar.”

Det är en sanning med modifikation, den måste inte ha chokladsmak. En kladdkaka kan ha vilken smak som helst så länge den är just kladdig, är den ljus kallas den istället på engelska ”blondie” men på svenska är det fortfarande kladdkaka.
.
swedish_brownie.
Kladdkaka med apelsin

Ingredienser:

150 gram smält smör
1/2 dl matolja (neutral smak)
2 st ägg
3 dl strösocker
1 st saft av 1 apelsin
1 st rivet skal av 1 apelsin
3 dl vetemjöl
6 msk kakao
1 1/2 tsk vaniljsocker
1/2 krm salt

Tillagning:

Rör samman socker, ägg, olja och det smälta smöret. Rör sedan ner saft och skal av apelsin.

Blanda mjöl, kakao, vaniljsocker och salt. Sikta ned mjölblandingen i smeten och rör om försiktigt.

Häll smeten i en smord och bröad form med löstagbar kant.

Grädda i 200º cirka 18 minuter. Kakan ska inte vara helt genomgräddad.

Det går bra att prova med en kökstermometer, kärntemperaturen bör ligga mellan 93-95 grader när kakan är färdig.

Kyl ned och servera med vispad grädde eller vaniljglass.

När du gör kladdkakor av denna typ, så är det viktigt att röra smeten och inte vispa. Om du vispar så kommer kakan att sufflera lite och då blir den inte lika seg.



Inga kommentarer
Kategorier: Recept Taggar:, , , ,


Support us at Patreon


Sött och krispigt

En sockerbagare här bor i staden, han bakar kakor mest hela dagen…

Så heter det i visan och så tycks det vara i mitt kök idag. Jag var uppe i ottan och väckte tuppen, någon ska ju göra det också. Tanken var att jag skulle få bakat så mycket som möjligt av allt som ska bakas nu till jul, men jag hann med att fylla på förrådet av havrekakor också när jag ändå var igång.

Personligen föredrar jag lite goda hembakade småkakor framför godis från affären när sötsuget sätter in. Framför allt innehåller de mindre socker och dessutom slipper man alla tillsatsämnen, de omtvistade E-tillsatserna. Ju mer naturliga råvaror desto bättre.
.
saffranssnittar.
Saffranssnittar

Ingredienser 30-35 kakor:

1 påse saffran (0,5 g)
1 tsk cognac
1 dl socker
150 g smör
1 1/2 msk brödsirap
1 1/2 tsk bakpulver
3 1/2 dl vetemjöl

Tillagning:

Sätt ugnen på 175º.

Stöt saffranet med 1 tsk av sockret till ett fint pulver i en mortel. Tillsätt cognacen och rör runt med en sked så pulvret löser upp sig.

Lägg matfettet i en skål. Tillsätt sockret och saffranslösningen. Rör blandningen ljus och porös.

Tillsätt sirapen och blanda ner bakpulver och mjöl. Arbeta snabbt samman till en deg.

Dela degen i tre jämnstora delar. Rulla ut dem till samma längd som en bakplåt.

Lägg rullarna på en bakpappersklädd plåt och platta till dem lätt.

Grädda längderna mitt i ugnen i cirka 15 minuter.

Skär upp längderna i sneda snittar direkt när de kommer ur ugnen, innan de hinner svalna.
.
alicias_havrekakor.
Alicias havrekakor

Ingredienser 15-20 st:

200 gram smör
4 dl havregryn
2 dl socker
2 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
1 tsk kanel

Tillagning:

Värm ugnen till 200°. Smöra en plåt eller täck den med bakplåtspapper.

Smält smöret i en gryta.

Blanda samman de torra ingredienserna i en skål.

Tillsätt det smälta smöret och blanda samman väl.

Klicka ut smeten i lagom stora klickar på plåten. Tryck lätt med fingertopparna ihop klickarna till halvkulor.

Grädda i 12-15 minuter i mitten av ugnen.

Låt svalna på plåten.

Havregryn tar lätt till sig fukt från luften, är det ett inte nyöppnat paket gryn bör man minska mängden smör till 175 gram för att undvika att kakorna flyter ut för mycket under gräddningen.



Inga kommentarer
Kategorier: Recept Taggar:, , , ,


Support us at Patreon


Årets bästa platta?

Är du inte hårdrockare, men vill hitta ett bra band för att lyssna in dig på den musiken med är de här killarna ett bra alternativ. Kolla in den helt nysläppta videon sist i inlägget.

Manimal är ett band som varit extra roligt att jobba med i Metal Munchers, deras modell av hårdrock kombinerar två av mina egna absoluta favoriter, Queensrÿche och Judas Priest. När de nu hela 6 år efter debutplattan släpper uppföljaren kan jag inte annat än jubla.
.
.
De bildades 2001 i Kungsbacka, då sångaren Samuel Nyman anslöt sig till bandet, bestående av Henrik Stenroos på gitarr, Richard Mentzer, trummor och Pether Mentzer på bas. Man fann ganska snart att Samuel’s karaktäristiska high-pitch sång kompletterade bandets musik på ett ypperligt sätt.

Man började genast skriva nytt låtmaterial tillsammans och spelade in ett antal demo-skivor som fick utmärkta recensioner på olika musiksajter samt i flera etablerade musiktidningar såsom bl.a. Close-Up Magazine och Groove.

2008 kändes sig bandet redo att spela in sin första fullängdare, så arbetet med The Darkest Room påbörjades och pågick sedan under stora delar av året. När de släppte debutalbumet 2009 klev man direkt in på en imponerande 36:e plats på den officella svenska albumlistan.

För en albumdebuterande hårdrocksakt är detta givetvis smått sensationellt. Det tyckte även tyska, välrenomerade skivbolaget AFM Records, som genast kontrakterade Manimal för en world-wide release av albumet.
.
manimal_band.
The Darkest Room har fått fantastisk kritik i media, med toppbetyg i bl.a.Tysklands största hårdrocksmagasin Metal Hammer (7/7p).

Albumet innehåller nio låtar, som alla kännetecknas av det typiska Manimal-soundet – hårt, melodiskt och med en del progressiva inslag. Soundet för tankarna till band som Queensrÿche och Rammstein, blandat med high-pitch sång i sann Judas Priest-anda. I Samuel Nyman förenas rösterna hos Geoff Tate och Rob Halford i en och samma röst.

Med skivan står Manimal på egen mark i den stilbildande och inflytelserika Göteborgsmetallen. Plattans moderna och hårda sound är resultatet av ett samarbete med producenten Tobias Lindell, känd för sina tidigare arbeten med bl.a. Mustasch och Europe.
.
Manimal promotion photos 2008.
Genom hårt arbete har Manimal med tiden blivit ett namn att räkna med i livesammanhang. Trots att debutalbumet släpptes först 2009, så har man redan hunnit med spelningar i större sammanhang som bl.a. Sweden Rock Festival, Metaltown och Peace & Love. Till meritlistan kan även läggas en turné med U.D.O. samt otaliga förbands-gig med akter som bland andra Mustasch, Entombed, The Poodles och Circus Maximus.

På skivsidan har det varit aningen tyst, det har tagit hela 6 år innan nya plattan ”Trapped In The Shadows” släpptes. Det har dock varit värt väntan, de håller stilen och levererar sin alldeles egen unika hårdrock med den äran. Herrarna Mentzer är inte längre med i bandet, de har ersatts av André Holmqvist och Kenny Boufadene, men soundet är samma välbekanta som tidigare. Det här kan mycket väl vara årets bästa platta. Se även inlägget Fångad i skuggorna, där finns en till video.

Läs mer om Manimal på deras hemsida och på Facebook.
.



Inga kommentarer
Kategorier: Musik Taggar:, , , , , , , , ,


Support us at Patreon


First Blood

I inlägget På scenen nämndes två egenproducerade EP, kan du få tag på ”First Blood” rekommenderar jag att du utöker din skivsamling med den. Det kan inte finnas så många exemplar i omlopp och den kan komma att bli en eftertraktad raritet, ett samlarobjekt, när bandet intar sin plats bland de större banden.
.
zephyra_first_blood.
Zephyra ”First Blood”

Bättre sent än aldrig heter det ju och här kommer kraftigt försenat en recension av Borås-bandet Zephyra’s EP ”First Blood”. Det har varit lite svårt att greppa den här plattan dock, bitvis fängslar den och bitvis tråkar den ut tyvärr. Producerat har en viss Mathias Lodmalm och minns jag inte helt galet grundade han en gång i tiden Cemetary (om det inte är en helt annan Mathias Lodmalm förstås) vilket kan förklara soundet på skivan som härstammar från en annan tid.

Redan från första tonerna hörs ett arv från en era med mer klassisk metal, nämligen 80-talet, med ett driv i gitarr, trummor och bas som placerar bandet någonstans mitt emellan Candlemass, Metallica och mer bluesbaserad hårdrock som Deep Purple. Det är härligt råa gitarrer blandat med Blackmoreianska harmonier.

Influenserna från Cozy Powell och Ricthie Blackmore i gamla Rainbow hörs tydligt i en del instrumentala passager i några av låtarna, något som bryter av från de mer aggressiva och råa metaltonerna. Personligen föredrar jag nog det sistnämnda eftersom det är här Zephyra egentligen har sin styrka.

Bitvis tycker jag mig kunna höra en inspiration från öster också, ibland låter det väldigt mycket som ett tidigt Nightwish både i låtarnas uppbyggnad och gitarrernas harmonier tillsammans med sången.

Sången ligger betydligt bättre i ljudbilden än vad som är vanligt för ett så pass orutinerat band, för många band brukar inte just detta det svåraste ”instrumentet” att bemästra ha riktigt hittat sin plats förrän andra eller tredje plattan. Det är imponerande att samma sångerska kan prestera så väna toner som Åsa gör och samtidigt growla som en hel manskör.

Dessvärre saknar sången lite av den aggressionen i tonen som gitarrerna har, däremot passar den utmärkt till de balladsegmenten plattan stoltserar med. Med lite träning och erfarenhet kan nog det rätta till sig också.

I stort sett är det här ändå en bra platta som skvallrar om ett band som kan gå långt om de utvecklas och jag ser fram emot att få höra en fullängdare med mer upp-tempo. Ska jag sätta ett betyg blir det 7 av 10 möjliga plektrum. Det kan inte bli högre, det är för mycket lugna passager i förhållande till de rena metaltonerna med aggressiva och råa gitarrer det här gänget egentligen är bäst på.
.
zephyra_kampaglod.
Zephyra ”Kämpaglöd”

I några timmar nu har det senaste alstret från Zephyra, ”Kämpaglöd”, snurrat i CD-spelaren och det är med glädje jag kan rapportera att svensk metal fortfarande är vital. Förvisso är den här EP:n lite ojämnt producerad, men man bör i sammanhanget komma ihåg att den är egenproducerad för att bland annat fånga upp intresse från skivbolag som sedan kan tillhandahålla en professionell producent.

Plattan inleds med vad som först ger intryck av att vara en ballad, ”Route 611”, men det förändras ganska kvickt när takten vrids upp och de för Zephyra typiskt vassa gitarr-riffen strömmar ut genom högtalarna. Både den här låten och ”Forced Family” ger ett lite mer ”punkigt” intryck än jag är van vid att höra från det här gänget, i den senare infinner sig också en känsla av lite lätt influens av irländska ballader i rensången.

Apropå rensång så har Åsa, bandets sångerska och growlare, fått lite mer utrymme utan att låta som dagen efter en afton med billig whiskey, något jag är tacksam för eftersom hon har en härlig klang i sin röst när det är ren sång.

Även om det börjar ”punkigt” så är det Zephyra man känner igen och älskar inte borta och spåret växlas ordentligt med den lite suggestiva ”Pessimist” där riffen haglar tätt och tungt för att fortsätta lite snabbare med ”Release My Anger” och sedan bli riktigt tungt i ”Imprisoned Queen”. Det här är plattans höjdarspår och så här ska Zephyra låta, tungt och suggestivt med en bra balans mellan growl och rensång. Och growlas gör det, Åsa ”morrar” på som en hel manskör.

Helt oväntat avslutas plattan med en instrumental historia, titelspåret ”Kämpaglöd”, som börjar tungt och suggestivt för att byggas på med riktigt vackra melodislingor och sedan avslutas lika suggestivt som den börjar. Det här är riktigt vackert.

Den här plattan är en naturlig fortsättning från föregående ”First Blood” med ett band som inte är rädda för att experimentera lite med sin musik och ta in infleunser från andra genrer för att utvecklas. Det gör de med den äran, i slutänden blir det bra och den mer traditionella metallen finns ändå kvar i botten och pockar på uppmärksamhet.

Egentligen finns det bara ett enda litet aber med ”Kämpaglöd” och det är att den inte finns att införskaffa som ett fysiskt exemplar för alla inbitna fans och de som vill ha ett samlarobjekt att spara för framtiden när Zephyra slagit genom ordentligt.


Recensioner återskapade från den gamla bloggen, back by popular demand…



Inga kommentarer
Kategorier: Recensioner Taggar:, , , , ,


Support us at Patreon