Tobbes teser

Det är egentligen inte mina teser, men jag kan ställa mig bakom dem till fullo. Med färska uppgifter från skivbranschen blir de dessutom mer eller mindre bekräftade.

Tes nummer ett:

De mest trogna fansen har hårdrocksbanden

Tes nummer två:

Den sista fysiska plattan som någonsin säljs kommer att vara till en hårdrockare

Under arbetet med att sammanställa en serie inlägg för bloggarna om vinylens återkomst har jag också sonderat läget hos mina skivbolagskontakter vilket ligger till grund för att kunna säga att de båda teserna är ner eller mindre bekräftade.

60% av rockplattor som säljs är fysiska plattor, både CD och vinyl, medan 40% alltså är digitalt (nerladdning och streamning). När det gäller andra genrer, det som skivbolaget kallar ”modern musik” är försäljningen (enligt uppgift från Sony/Gain) 100% digital och 90% är då streamat via till exempel Spotify.

Vi som vet att ersättningen till artisterna hos Spotify är rena skämtet inser direkt att rockbandens fans är mer måna om att deras ”idoler” ska få ut större del av kakan samtidigt som de också vill få ut mesta möjliga av ljudupplevelsen.

När det gäller förhållandet mellan CD som har sjunkande försäljningssiffror och vinyl som är på stark frammarsch så består försäljningen av bandens merchandise till lika delar av de båda medierna.

Personligen har jag aldrig upphört att köpa fysiska plattor och avböjer konsekvent att använda streamningstjänster, jag vill att banden ska ha en ärlig chans att kunna tjäna på sin musik så de kan fortsätta att skapa och spela in nytt material.

Med vinylen på väg tillbaka och det faktum att en hel generation inte har varit med plus att alla inte var så vakna på 70-, 80- och 90-talen kommer jag framöver att skriva en hel serie inlägg om skivorna, spelarna, marknaden och mycket mer. För ändamålet har en ny kategori skapats, kort och gott kallad Vinyl.

Handen på hjärtat, hur mycket kan du själv om spelare som den nedan från Pioneer, sannolikt den mest fulländade vinylsvarv som producerats och som dagens nya spelare inte ens kommer i närheten av? Jo, det blir lite teknikbabbel också.
.
pl-l1000

Spara



Inga kommentarer
Kategorier: Blandat, Vinyl Taggar:, , ,


Support us at Patreon


In Memoriam

Varje gång jag köper en ny platta försöker jag få tag på vinylutgåvan om det finns någon, det är ändå något visst med dessa otympliga svarta plastskivor. Samtidigt slås jag av hur lyckosam jag är som fick vara med innan den digitala revolutionen och kan inte undvika att tycka lite synd om alla unga människor som inte fick uppleva framför allt det decennium när revolutionen satte igång tack vare lanseringen av CD-systemet, 1980-talet. Jag fyllde 15 samma år som 80-talet började och hann bli nästan 25 innan det var slut.

Jag är nog inte ensam om att sakna det årtiondet när nästan allt var tillåtet och det skulle vara så mycket som möjligt av allt. Inget årtionde varken före eller efter har till exempel fört med sig så mycket ny musik och nya stilar. Det är kanske inte så konstigt att den mest envetna retrotrenden är 80-talet när det gäller såväl mode som musik, det kommer en uppsjö av covers och omgjorda versioner av låtar varje år som kan spåras tillbaka till de åren.

Med den digitala tekniken där vi kan ladda ner all musik direkt till våra datorer och läsa om allt på internet har vi förlorat något. Det är inte längre någon som sitter utanför den lokala tidningsbutiken och väntar på att det nya numret av OKEJ ska sättas ut i hyllan för att direkt kunna köpa den, bläddra och läsa om vad våra favoritartister har haft för sig den senaste tiden. Istället kan vi varje dag läsa de senaste nyheterna på nätet, men det är inte samma sak som att bläddra i en tidning med fyrfärgstryck och inte heller får vi dessa små affischer som följde med i varje nummer att pryda våra pojk- och flickrumsväggar med.

Det är inte heller samma känsla att ladda ner musiken istället för att stolt bära hem den senaste LP-skivan med till exempel Mötley Crüe för att försiktigt placera den på skivspelaren, trycka på startknappen eller för de som hade halvautomatiska skivspelare försiktigt lyfta ut pickupen och sätta ner nålen i början av skivan. Samtidigt som musiken strömmade ut ur högtalarna kunde man sedan sitta och njuta av inte bara den utan även av konvolutet som ofta var ett riktigt litet konstverk, något som också gått förlorat tack vare CD-konvolutens mindre storlek, och i de fall det förekom läsa låtarnas texter på innerkonvolutet och försöka sjunga med.

Det är inte bara covers och omgjorda versioner av 80-talslåtarna som levereras till oss än idag, förvånansvärt många av de artister som slog genom och blev stora under den tiden spelar fortfarande och är stora liksom att det ena bandet efter det andra återbildas för att ge oss sin musik. Det är inte bara de gamla banden som spelar de stilarna, det kommer ständigt nya band också som musikaliskt står med fötterna djupt ner i 80-talsmyllan. Även det så kallade svenska popundret har sitt ursprung på 80-talet. Hade vi inte haft så många bra och internationellt gångbara artister då som lade grunden hade vi inte varit så framgångsrika idag.

Jag önskar det hade funnits ett sätt att låta dagens unga få uppleva 80-talet som det var, då hade de kanske också haft en annan förståelse för sin egen samtid. Själv håller jag de viktiga 10 åren i minnet och återvänder ständigt dit när jag ska välja musik som ska spelas, det kan inte undvikas att det blir både gamla vinyler och nya plattor med både gamla och nya band som spelar de stilarna som var stora då och i en del fall fortfarande är det.

Länge leve det glada 80-talet!


Under en period var jag krönikör för numera nedlagda Hey Sugar! Magazine, dessa krönikor förtjänar ett bättre öde än att falla i glömska och jag bjuder alla gamla och nya läsare här på bloggen på lite nostalgi med dem.

Spara



Inga kommentarer
Kategorier: Artiklar, Vinyl Taggar:, , , , , , ,


Support us at Patreon