Årets Matbluff 2016

Ett pris man som producent kanske inte är så förtjust i att vinna är Årets Matbluff som anordnas av konsumentföreningen Äkta Vara, i år för andra gången och den kan nu sägas vara årligen återkommande. Produkter som lurar konsumenten finns alltjämt på marknaden och det vill man på Äkta Vara uppmärksamma, med antipriset Årets Matbluff vill de sätta press på livsmedelstillverkare som under föregående år sålde produkter som på något sätt slirar på sanningen, helt enkelt produkter som inte håller vad de lovar.
.
arets_matbluff_2016.
Inspirationen kommer från den nederländska konsumentorganisationen FoodWatch som instiftat ”Het Gouden Windei”, vilket ungefär betyder ”det ruttna guldägget”, och har där delats ut sedan 2010. Mer information om ”Het Gouden Windei” finns här. Dessvärre är sidan på holländska, jag har inte hittat någon engelsk version av den.

Äkta Vara har i år tyvärr skickat ut information om omröstningen alldeles för sent och med på tok för kort tid att rösta, utskicket gjordes 17/1 och omröstningen avslutades 23/1, men resultatet kan åtminstone delges här på bloggen.

Årets ”vinnare” blev Erik Lallerstedts Bearnaise Tryffel, motiveringen nedan.

”Nog för att tryffel är drygt, men mer än ett hundradels gram borde man kunna förvänta sig i en sås smaksatt med denna delikatess. De 0,005 procent som såsen innehåller borde närmast beskrivas som en gisslan, för att kunna säga att det är ‘äkta tryffel’ i, samtidigt som det mesta av smaken kommer från ett syntetiskt aromämne. En normalstor tryffel (50 gram) räcker med detta recept till ett helt ton sås. Att stjärnkocken Erik Lallerstedt kallar såsen för ‘min finaste’ och pryder dess förpackning med namn och bild, minskar inte direkt konsumentens förväntan. ‘Bearnaisen’ är dessutom gjord utan smör.”

Mer om såväl ”vinnaren” som de andra nominerade produkterna hittar du här.



Inga kommentarer
Kategorier: Blandat, Food Court Taggar:,


Support us at Patreon


Rolles Fik

Nedanstående recension är återskapad från den gamla bloggen, ursprungsdatum är 9/5 2011.


.

.
Lördagens besök i Varberg avlöpte utan att några tabbar gjordes. Tror jag iaf…

Vi kom iväg lite sent dock, men lite för tidigt för att äta lunch innan avfärden. Detta kompenserades med att vi efter att vi parkerat och hittat ner till hamnen och kallbadhuset sökte upp Rolands Café på piren. Det visade sig vara ett lyckat beslut.

Även om menyn var något begränsad gottgjordes det av storleken på deras baguetter, så mycket fyllning har jag nog aldrig förut fått mig serverad på ett dylikt etablissemang. Själv valde jag en räkbaguette och det måste ha varit ett halvkilo räkor på den. Min färdkamrat valde en grov baguette med västkuströra och fyllningen rann över alla breddar på den också.

Besöket på Rolands Café medförde egentligen bara två aber, västkuströran hade behövt lite dill för att få den där riktiga sommarkänslan och tallrikarna var på tok för små. Detta uppvägdes av det underbara försommarvädret och de minst lika soliga leendena hos de båda tjejerna bakom disken. Om sedan det extra sällskapet var lika uppskattat kan ju debatteras, ett stort måselände som parkerade sig på uteserveringens räcke…
.
.
Befinner du dig i Varberg och känner att nu är det läge att få lite i magen kan jag rekommendera Rolands Café, baguetterna är väl värda de slantar de kostar och personalens bemötande är exemplariskt…



Inga kommentarer
Kategorier: Food Court Taggar:, ,


Support us at Patreon


Tidsmaskin

Nedanstående notis är återskapad från den gamla bloggen, ursprungsdatum är 30/7 2010.


.
.
När jag var i Överkalix under gårdagen passade jag på att besöka Brännvalls Café, vilket var mycket väl spenderad tid…

Här har tiden verkligen stått stilla, det ser likadant ut som det gjorde en gång på 50-talet. Vill du uppleva ett genuint gammalt fik är det hit du ska åka. Allt är bevarat som det en gång var, porslin, affischer, bord, stolar…

Det enda som inte var till belåtenhet egentligen var kaffet som dessvärre fått stå för länge på värmeplattan och blivit bränt, men det vägdes upp av den helt suveräna baguetten med kyckling och potatissallad. Till dessert provades en av deras härliga tårtor, varken för torr eller för söt. Allt är bakat i eget bageri, vilket borgar för ett gott resultat…

Kommer du till Överkalix är ett besök på Brännvalls rekommenderat, du får en stunds avkoppling från vardagen i en genuin 50-talsmiljö med goda bakverk till kaffet, men be om nybryggt kaffe för säkerhets skull…



Inga kommentarer
Kategorier: Food Court Taggar:, ,


Support us at Patreon


Julbord på Kangos Wärdshus

Nedanstående recension är återskapad från den gamla bloggen, ursprungsdatum är 9/12 2010.


.

.

Det har väl knappast undgått någon att det varit jul och med det kom också en till synes ändlös rad av julbord. Beroende på var man bor finns det olika många att välja mellan eller som i mitt fall inte alls så många. För alla bosatta i de södra delarna av landet kan det vara svårt att greppa vilka avstånd det handlar om i de nordligaste delarna av landet, men för att besöka Kangos Wärdshus och avnjuta deras julbord måste jag först köra mer än 6 mil på dåligt underhållna vägar.

I en underbart rustik och genuin miljö serveras vad som måste betraktas som ett traditionellt tornedalskt julbord. Kangos Wärdshus är inrymt i gamla timmerhus, mer än hundra år gamla, vid Lainioälvens strand. Det första som möter en besökare är en tre meter hög snötomte redan vid infarten till värdshuset och islyktor längs med hela uppfarten till själva anläggningen.
.
.
Inne i själva huvudbyggnaden finns inrymt två matsalar på bottenplan och gästrum en trappa upp. När julbord serveras är buffén uppdukad i den ena matsalen och i den andra sitter man som gäst och inmundigar alla läckerheterna.

Det är ett stort urval av rätter som bjuds på. Som sydlänning bördig från Blekinge har jag blivit lite bortskämd med julbord som på Brösarps och Herrestads Gästgiverier och många andra, men Kangos ligger inte långt efter. Variationen på alla olika fiskrätter och kallskuret är nästan oslagbar och bland just det kallskurna finner man många alternativ som man sällan eller aldrig ser på julbord på sydligare breddgrader medan jag som halvdansk saknade framför allt lite härlig rödkål till julskinkan och som sydlänning rökt ål.

Mitt betyg för Kangos Wärdshus är 4 av 5 möjliga kockhattar för julbordet, 5 kockhattar för den genuina miljön och 5 kockhattar för bemötandet som var ypperligt trevligt och vänligt. Det som drar ner betyget något för buffén är en torr rostbiff, en Janssons Frestelse som tyvärr var vattnig och överkokt samt några av de inkokta sillerna som hade gräddats/kokats för länge och förlorat konsistensen i fisken. Kanske också att den apelsingravade laxen hade lite för markerad apelsinsmak och att Cumberlandsåsen var aningen för tunn. Och inte att förglömma, glöggkopparna var framdukade, men var fanns glöggen?

I särklass bäst var det kallrökta reninnanlåret, den rökta laxen och fjällrödingen, den örtgravade siken och den gravade rödingen. De gravade fiskarna var precis lagom salta så saltet inte tog överhanden, utan alla smaker fick plats att leka på gommen. Innanlåret var perfekt rökt och saltat, det nästan smälte på tungan.
.
.
Vad serverades då på julbordet? Jag får givetvis börja från rätt håll med fisken och via det kallskurna gå till det småvarma för att avsluta med kaffe och dessert. Till maten serverades antingen Apotekarnes Julmust eller Pripps Julöl.

Fiskrätter: tomatströmming, kaviarströmming, senapsströmming, lingonsill, inlagd sill, limesill, matjessill, citronsill, stekt inlagd strömming, senapssill, grillade laxfenor, varmrökt lax, rosépeppargravad röding, örtgravad sik, apelsingravad lax, rökt fjällröding, inkokt lax, ägghalvor med majonnäs och räkor.

Kallskuret: kalvsylta, leverpastej, rentunga, rostbiff, fasan, kallrökt reninnanlår, rökt renstek, fårfiol, julskinka.

Småvarmt: Janssons Frestelse, grillade revben, prinskorv, köttbullar, potatis.

Dessert: Äggost med hjortronsylt, Ris a la Malta med saftsås.

Avslutningsvis kan jag bara säga att det var värt den långa resan även om priset på 395:- kanske var aningen högt…



Inga kommentarer
Kategorier: Food Court Taggar:, , , ,


Support us at Patreon


Hur gick det sedan?

Förra året skrev jag om årets matbluff arrangerad av Äkta Vara och tipsade även om att du kunde vara med och rösta i inläggen ”Årets matbluff” och ”Var med och rösta”, men hur har det gått sedan?
.
matbluffen-2015.
Endast 1 av 5 bluffinalister säljs fortfarande

En majoritet av finalisterna till antipriset Årets matbluff 2015 har försvunnit från marknaden. Endast en av produkterna säljs fortfarande med en märkning som riskerar att vilseleda konsumenten.

Med antipriset Årets matbluff vill man belysa produkter som konsumenter upplever som vilseledande, för att bidra till en bättre och ärligare livsmedelsmarknad. Då är det förstås glädjande att en majoritet av förra årets finalister inte längre säljs, säger Äkta varas ordförande Björn Bernhardson, som avslöjar att man redan har fått in en rad nomineringar till årets startfält.

Fyra av fem finalister från förra året har slutat sälja eller bytt namn på den vilseledande produkten:

Slutat sälja: Svenska folket röstade förra året fram Valios laktosbluff till ”vinnare” av det inte så ärofyllda priset. I ett labbtest hade de avslöjats med att i hemlighet sälja exakt samma laktosfria kefir billigt i det vanliga sortimentet men fem kronor dyrare till laktosintoleranta. Kort efter att utmärkelsen tillkännagavs valde företaget att be om ursäkt för att kunderna hade fått bristfällig information och slutade sälja produkten som inte märkts ut som laktosfri.

Bytt namn: Med ett kreativt namn och insprutning av saltlake, aromämne och vattenbindande fibrer försökte tillverkaren Nybergs deli sälja grisens skinka som filé. Men redan under sommaren 2015, innan tävlingen var avgjord, satte miljöförvaltningen stopp för denna bluff och företaget tvingades byta namn på produkten. Istället för ländfilé fick den det lika kreativa – men mindre vilseledande – namnet Fläskmästarbit. Innehållet är dock fortfarande det samma.

Slutat sälja: Naturell ska väl betyda utan särskild smaksättning? Det tyckte inte Nestlé, som piffade till sina naturella Välling gryn med syntetisk vanillinarom. Nu har dock produkten utgått ur tillverkarens sortiment.

Slutat sälja: En renkorv med bara 20 procent renkött, resten gris- och nötkött. Det var vad Lönneberga försökte sälja. Och Livsmedelsverket var helt med på noterna, med hänvisning till att det inte finns någon gräns för hur lite renkött en renkorv får innehålla. På grund av dålig försäljning har dock tillverkaren Atria Scandinavia slutat sälja produkten.

Säljs fortfarande: En av finalisterna finns dock kvar på marknaden i samma form som tidigare. Ridderheims Murkelpaté säljs alltjämt med texten ”Tante Juliettes original recept” på förpackningens framsida, samtidigt som baksidans ingrediensförteckning avslöjar ett innehåll av betydligt mindre traditionella råvaror, bland annat tio olika e-nummer, palmolja, växtfiber och jästextrakt.

Även i år håller man en omröstning där du kan vara med och nominera produkter som platsar.

Nominera till Årets matbluff 2016 här



Inga kommentarer
Kategorier: Blandat, Food Court Taggar:, , , , ,


Support us at Patreon


The Factory

Nedanstående recension är återskapad från den gamla bloggen, ursprungsdatum är 1/1 2013.
.


.
I fredags skulle jag ta med äldsta sonen ut på en bit mat och tänkte att då kan jag göra två flugor på smällen, vi går helt enkelt till det relativt nya matstället The Factory i Borås. Det har tidigare varit en annan sportbar i samma lokal, Frank’s, men har totalt omdanats i ny tappning och ny regi och efter att sett ett och annat omdöme om det nya stället tyckte jag att det var på tiden att jag själv gjorde ett besök.
.
The Factory.
Första intrycket när vi steg in i lokalen var högst positivt och helt i stil med namnet, det är rustikt inrett i en lite ruffig stil som för tankarna till någon gammal fabrikslokal med en byggnadsställning i mitten som tjänar som långbord och metallklädda monteringsbord och kabeltrummor med mera som mindre bord.
.
The Factory.
The Factory.
Eftersom vi var där bara strax efter att de öppnade var det förutom oss bara ett till sällskap på plats, även detta bestående av två personer. Menyn kändes lite begränsad när det gällde varmrätter, men hellre det än att den är för omfattande.

Det var här det började gå snett när jag beställde veckans fisk och fick veta att det kunde man inte servera om jag inte ville vänta uppemot en halvtimme, potatisen var inte skalad och kokt ännu. Något jag tar för givet med en restaurang av den kaliber The Factory borde vara av med tanke på läge och prisnivå är att man har framförhållning och kan servera allt som finns på menyn så nära efter att man öppnar för dagen.

Istället beställde jag en toscansk burgare och sonen beställde husets burgare. Gemensamt för båda var att brödet allting annat vilade på var alldeles för hårt grillat och sedan dessutom genomdränkt av respektive sås. Smakmässigt var husets burgare för övrigt alldeles utmärkt, bönsalsan var ypperlig, burgaren och såsen likaså.

Smakmässigt var den toscanska burgaren nästan lika bra, undantaget var tomat- och mozzarellasalladen. Man hade lika gärna kunnat servera en liten skål med enbart körsbärstomater, det var den enda smaken salladen hade, och mozzarellasträngarna kändes närmast plastiga och smaklösa.

Något mer som var gemensamt för båda burgermålen var att potatisen var ojämnt skuren, stavarna var olika tjocka, vilket medförde att alla pommes frites inte var lika tillagade. En del var helt färdigfriterade medan andra var lite väl ljusa och inte helt genomkokta.

Det största problemet med den toscanska burgaren var att den var kall när den serverades medan den andra burgaren var varm. Med andra ord hade den ena burgaren blivit klar före den andra, antagligen hade man i köket hanterat båda sällskapens beställningar samtidigt och fått allt klart i en lite felaktig ordning. När jag påpekade för servistrisen att min burgare faktiskt var kall erbjöd hon att ta ut den till köket och värma den!
.
The Factory.
Serveras något kallt värmer man inte upp det, man ordnar snabbt som ögat en ny portion. Dessutom ska alla portioner i en och samma beställning färdigställas samtidigt så alla i sällskapet kan få sin mat samtidigt och den ska vara varm. Om det inte är en gazpacho förstås.

Jag önskar jag kunde ge The Factory ett odelat positivt omdöme, men det är en omöjlighet. Miljön är underbar och ska du bara gå dit för en öl eller ett glas vin funkar det, men betalar du nästan 200:- för en burgare ska du kunna kräva att den serveras varm. Vill jag ha kalla burgare och ojämnt friterade pommes kan jag lika gärna spara lite pengar och äta hos Gyllene Måsen.



Inga kommentarer
Kategorier: Food Court Taggar:, ,


Support us at Patreon


En vissen prästkrage

Tvetydigheter i språket är något jag personligen tycker om att använda, de ger utrymme för många humoristiska dubbelbottnar. Så är fallet med namnet på kategorin Food Court som i dess vanliga betydelse är den plats i en galleria där serveringar brukar finnas. Det kan dock ordagrant också utläsas som ”matdomstol” och det är ungefär vad det handlar om i den kategorin, recensioner av matställen och hotell.

Som första kategori-inlägg har jag återskapat ett av mina mest lästa och kommenterade inlägg från den gamla bloggen, ”En vissen prästkrage”. Helt nyligen fick jag en rapport från en bekant att tydligen är just det här matstället ännu inte bättre…
.
vissen_prastkrage.
Om du när du kommer körande på E20 mot Göteborg lite före Vårgårda känner dig hungrig och ser Vägkrog Prästkragen, stanna inte utan fortsätt en kilometer till.

Häromdagen kom vi körande på väg från Pajala till Borås och kände efter 20 timmars bilfärd att nu skulle det vara gott med middag. Vi fick syn på Prästkragen och bestämde oss för att stanna till och få lite i magen.

Det första som mötte oss när vi steg in i restaurangen var en man fullt sysselsatt med en stor dammsugare och som inte på något sätt uppmärksammade att det kom gäster in genom dörren, utan fortsatte med den rengöring som borde ha gjorts redan innan etablissemangets öppnande för dagen.

Menyerna var röriga och utspridda på olika platser på väggarna och i ställ, inte helt lätt att få en överblick över vad de hade att erbjuda. Vi bestämde oss dock för varsin rätt, beställde och växlade några ord med kvinnan i kassan, hennes glada disposition var nog det enda egentligen positiva med besöket hos Prästkragen.

Efter att vi beställt och betalat hänvisades vi att slå oss ner och även gärna ta för oss av den nästan obefintliga salladsbuffén, vilken till största delen bestod av burkgrönsaker som dessutom låg i vatten i öppna kärl. Smöret till brödet var en vanlig bytta av den typ du själv inhandlar på Konsum eller ICA och även den stod öppen med en smörkniv i, frågan är hur länge den stått så och hur fräscht såväl smör som smörkniv egentligen var efter ett antal personers hanterande?

Vi slog oss ner vid ett bord för att invänta vår mat och tittade runt lite på miljön, det slog oss att man nog inte har renoverat här de senaste 30 åren. Varför mannen med dammsugaren så frenetiskt försökte få upp smuts är också en gåta, på heltäckningsmattan som låg över hela lokalen sågs diverse feta och olikfärgade fläckar som uppenbarligen inte gått att få bort med konventionella metoder.

När så maten bars ut till oss vid bordet började man skönja en brist på utbildning och kunskap när vi såg upplägget eller snarare bristen på upplägg. Min kompanjon beställde schnitzel, vilket brukar vara åtminstone hyfsat på även sådana här matställen. Det första hon fann under paneringen var en stor avlång broskbit som sträckte sig längs hela köttbiten. Den stekta potatisen var sönderkokt redan innan den hittade ner i en stekpanna. Grönsakerna var smaklösa och dessutom sammanblandade med potatisen. En ojämn spretig klump av vad som bara kan förmodas vara persiljesmör krönte schnitzeln. Hela anrättningen tycktes vara helt i avsaknad av kryddning.

Med den röriga menyn beställde jag själv helt enkelt det som stod överst på vad som verkade vara menyn över dagens rätter, Baconlindad frukostkorv med stuvad potatis. Upplägget här var helt enkelt att potatisen hade slevats upp över hela tallriken och 3 korvhalvor låg ovanpå och simmade. Korven var inte varm hela vägen genom och baconen var bitvis bränd, läge kanske att kolla vilken temperatur man har på stekbordet? Man serverar dessutom inte halva korvar, vem vet hur länge den tredje halvan legat sedan den skars itu? Potatisen var sönderkokt och förutom potatis fanns det också vitkål i stuvningen, strimlad vitkål som inte verkade ha kokts alls. Själva stuvningen var tunnare än en Bechamelsås, rent av vattnig och flöt runt på hela tallriken. Hela anrättningen var i total avsaknad av kryddning, inte ens salt och peppar, och man hade försökt att förfina det hela med smaklös finhackad persilja, med största sannolikhet fryst sådan eftersom frysning förstör smaken i dylika kryddörter.

Nu kan man inte jämföra en vägkrog med Café Opera, men även för en vägkrog var det här riktigt dåligt. Ett fall för Alexander Nilsson och ”Kniven mot strupen” kanske? Det enda råd jag kan ge dig som hungrig matgäst är att fortsätta till nästa vägkrog, den kan ändå inte vara så här dålig.

Spara



Inga kommentarer
Kategorier: Food Court Taggar:, ,


Support us at Patreon


Var med och rösta

Nu är nomineringarna klara och det är dags för oss konsumenter att rösta fram årets matbluff. Läs mer om de produkter som nominerats och rösta hos Äkta vara, se även det tidigare inlägget om Årets matbluff där du får bakgrunden till ”tävlingen” ingen producent vill vinna.
.
matbluffarna_2015.
De nominerade med kortversioner av Äkta vara-juryns motiveringar är:

1. Nybergs deli Gourmetmörad Ländfilé

Genom att stycka delar av skinkan på ett nytt vis skapade Nybergs deli en helt ny styckdetalj: ländfilén. Namnet var alltför långt ifrån verkligheten, tyckte även miljöförvaltningen, och i somras var företaget tvunget att byta namn på produkten.

2. Nestlé Välling gryn naturell

Nestlés naturella välling var tydligen inte tillräckligt god just naturell. Därför har de smaksatt den med det konstgjorda aromämnet vanillin, vilket en pappa fick veta efter att ha frågat tillverkaren vad som döljer sig bakom ordet ”arom” på ingrediensförteckningen.

3. Valio Kefir och Valio Eila Kefir

I februari förra året lanserade Valio en vanlig Kefir, som ett komplement till den laktosfria. Vad som inte framgick på förpackningen var dock att innehållet i de båda produkterna var identiskt trots en prisskillnad på 5:- vilket avslöjades i ett labbtest.

4. Ridderheims Tante Juliettes Murkelpaté

I pressmeddelandet vid lanseringen skröt man om ”uteslutande naturliga råvaror”, men den som vänder på förpackningen möts dock av en kavalkad av tillsatser, tio E-nummer och därtill palmolja, växtfiber och jästextrakt.

5. Lönneberga Renkorv med tranbär

Snart efter lanseringen av produkten i januari 2015 upptäckte många konsumenter att renkorven innehåller så lite som 20 procent renkött, 62 procent av innehållet är istället gris- och nötkött och till det ska läggas fett och blodprotein från gris.

Röstar gör du här

Spara



Inga kommentarer
Kategorier: Blandat, Food Court Taggar:,


Support us at Patreon


Årets matbluff

Nu är det dags att kora fjolårets stora matbluff efter nederländsk förebild och du kan vara delaktig i processen, ett sätt för dig som konsument att vara med och påverka för att få bättre produkter genom att sätta press på producenterna. Het Gouden Windei

Konsumentföreningen Äkta Vara skapar utmärkelsen Årets matbluff. Produkter som lurar konsumenten finns alltjämt på marknaden. Det vill man på Äkta Vara uppmärksamma och med ”priset” Årets Matbluff vill de sätta press på livsmedelstillverkare som under förra året sålde produkter som på något sätt slirat på sanningen, helt enkelt produkter som inte håller vad de lovar.

Vem som helst kan nominera produkter fram till den 20 januari. Bland de nominerade väljer sedan en jury ut ett antal finalister som sedan läsarna av deras nyhetsbrev får rösta fram ”vinnaren” bland, en ”vinnare” som presenteras i slutet av januari.

Läs mer och nominera

Inspirationen kommer från den nederländska konsumentorganisationen FoodWatch som nyligen torkade tranbär från matkedjan Albert Heijn till förra årets mest vilseledande produkt och vinnare av ”Het Gouden Windei”, vilket ungefär betyder ”det ruttna guldägget”. I butiken kallades de ”superfood” samtidigt som innehållet utgjordes av hela 68 procent söt ananassirap och bara 30 procent tranbär. Tillverkaren har nu lovat att förändra receptet.

Mer information om ”Het Gouden Windei” (på engelska).
.
matbluff_2015

Spara



Inga kommentarer
Kategorier: Blandat, Food Court Taggar:,


Support us at Patreon