Festivalmat

.
Vad är egentligen den perfekta festivalmaten? Det är något som skulle kunna debatteras mycket och länge, på festivaler brukar man kunna hitta allsköns olika varianter som viltkebab, tacos, hamburgare och mycket mer. I mitt personliga tycke är det dock hamburgare och helst då riktiga kolgrillade sådana som är den perfekta fesivalmaten.

Helgen som var besöktes West Coast Rock Festival (WCRF) i Kungälv och där hittades ett glatt gäng från JD Grill & Event vilka stod för förplägnad på festivalen med just hamburgare. De brukar även infinna sig på till exempel Sweden Rock Festival (SRF) där de under festivalen levererar 8.000 burgare eller mer till hungriga besökare.

Nu är det inte bara mat de bjuder på, det är lika mycket show som det är på scenerna. Det här gänget behöver varken pyroteknik eller rökmaskiner, från de stora grillarna kommer eld och rök hela tiden medan man grillar burgarna och hela gänget interagerar uppsluppet med gästerna samtidigt som de studsar fram och levererar läckra burgare.

Själva burgarna är 100% Black Angus med bara lite salt tillsatt, kött utan saltets smakförstärkning är trots allt ingen höjdare, och de är perfekt grillade med så mycket smak i sig själv att man blir övertygad om att de måste vara marinerade men det är de inte. Givetvis blir det inte en komplett hamburgare utan tillbehören och du väljer så klart själv vilka du vill från sallad, bacon, tomat, rödlök och jalapeno. Naturligtvis ingår även dressing och BBQ-sås.

backyard_hero_bbq_sauce_and_glazeDet som sätter pricken över I:et är just BBQ-såsen. Tidigare har man använt sås från Texas Longhorn, i och för sig en ypperlig sås det också, men nu har JD Grill & Event tagit fram sin egen sås och det är den i kombination med de perfekt grillade burgarna med precis lagom rökig smak som gör att man höjer sig över mängden. Du kan till och med skapa smaken av de här burgarna hemma, BBQ-såsen finns att beställa i deras egen webshop och den är absolut värd sina kronor, den kommer definitivt bli stapelvara i mitt eget kök.

Det enda jag kan hitta att anmärka på är brödet man håller sin burgare i. Förvisso är det inget dåligt bröd man använde, Garants brioche-hamburgerbröd, men personligen hade jag föredragit ett mer traditionellt hamburgerbröd för att göra upplevelsen fulländad.

Tyvärr tillät inte festivalområdets utformning på WCRF att JD Grill & Event fick en bra plats att stå på, de hamnade lite i skymundan, och kunde inte bjuda på den show de är så duktiga på.

Apropå Texas Longhorn, senast jag fick mig till livs hamburgare av samma rang som hos JD Grill & Event var i just den delstaten. Under en period var jag verksam i Texas och hittade snabbt ett par riktigt bra diners med ypperliga burgare i såväl Houston som Corpus Christi som blev stamhak. Johan Drevhages (JD i företagsnamnet och en mycket sympatisk herre) gäng bjuder på hamburgare som ligger bara precis snäppet under, bland de bästa burgarna du kan hitta i Sverige.

Vill du kolla in JD Grill & Event och allt annat de gör förutom att ”flippa” burgare har de såväl hemsida med webshop som Facebook-sida.

Spara

Spara



Inga kommentarer
Kategorier: Food Court, Recensioner Taggar:, , , , , ,


Support us at Patreon


Årets Matbluff 2016

Ett pris man som producent kanske inte är så förtjust i att vinna är Årets Matbluff som anordnas av konsumentföreningen Äkta Vara, i år för andra gången och den kan nu sägas vara årligen återkommande. Produkter som lurar konsumenten finns alltjämt på marknaden och det vill man på Äkta Vara uppmärksamma, med antipriset Årets Matbluff vill de sätta press på livsmedelstillverkare som under föregående år sålde produkter som på något sätt slirar på sanningen, helt enkelt produkter som inte håller vad de lovar.
.
arets_matbluff_2016.
Inspirationen kommer från den nederländska konsumentorganisationen FoodWatch som instiftat ”Het Gouden Windei”, vilket ungefär betyder ”det ruttna guldägget”, och har där delats ut sedan 2010. Mer information om ”Het Gouden Windei” finns här. Dessvärre är sidan på holländska, jag har inte hittat någon engelsk version av den.

Äkta Vara har i år tyvärr skickat ut information om omröstningen alldeles för sent och med på tok för kort tid att rösta, utskicket gjordes 17/1 och omröstningen avslutades 23/1, men resultatet kan åtminstone delges här på bloggen.

Årets ”vinnare” blev Erik Lallerstedts Bearnaise Tryffel, motiveringen nedan.

”Nog för att tryffel är drygt, men mer än ett hundradels gram borde man kunna förvänta sig i en sås smaksatt med denna delikatess. De 0,005 procent som såsen innehåller borde närmast beskrivas som en gisslan, för att kunna säga att det är ‘äkta tryffel’ i, samtidigt som det mesta av smaken kommer från ett syntetiskt aromämne. En normalstor tryffel (50 gram) räcker med detta recept till ett helt ton sås. Att stjärnkocken Erik Lallerstedt kallar såsen för ‘min finaste’ och pryder dess förpackning med namn och bild, minskar inte direkt konsumentens förväntan. ‘Bearnaisen’ är dessutom gjord utan smör.”

Mer om såväl ”vinnaren” som de andra nominerade produkterna hittar du här.



Inga kommentarer
Kategorier: Blandat, Food Court Taggar:,


Support us at Patreon


Rolles Fik

Nedanstående recension är återskapad från den gamla bloggen, ursprungsdatum är 9/5 2011.


.

.
Lördagens besök i Varberg avlöpte utan att några tabbar gjordes. Tror jag iaf…

Vi kom iväg lite sent dock, men lite för tidigt för att äta lunch innan avfärden. Detta kompenserades med att vi efter att vi parkerat och hittat ner till hamnen och kallbadhuset sökte upp Rolands Café på piren. Det visade sig vara ett lyckat beslut.

Även om menyn var något begränsad gottgjordes det av storleken på deras baguetter, så mycket fyllning har jag nog aldrig förut fått mig serverad på ett dylikt etablissemang. Själv valde jag en räkbaguette och det måste ha varit ett halvkilo räkor på den. Min färdkamrat valde en grov baguette med västkuströra och fyllningen rann över alla breddar på den också.

Besöket på Rolands Café medförde egentligen bara två aber, västkuströran hade behövt lite dill för att få den där riktiga sommarkänslan och tallrikarna var på tok för små. Detta uppvägdes av det underbara försommarvädret och de minst lika soliga leendena hos de båda tjejerna bakom disken. Om sedan det extra sällskapet var lika uppskattat kan ju debatteras, ett stort måselände som parkerade sig på uteserveringens räcke…
.
.
Befinner du dig i Varberg och känner att nu är det läge att få lite i magen kan jag rekommendera Rolands Café, baguetterna är väl värda de slantar de kostar och personalens bemötande är exemplariskt…



Inga kommentarer
Kategorier: Food Court Taggar:, ,


Support us at Patreon


Tidsmaskin

Nedanstående notis är återskapad från den gamla bloggen, ursprungsdatum är 30/7 2010.


.
.
När jag var i Överkalix under gårdagen passade jag på att besöka Brännvalls Café, vilket var mycket väl spenderad tid…

Här har tiden verkligen stått stilla, det ser likadant ut som det gjorde en gång på 50-talet. Vill du uppleva ett genuint gammalt fik är det hit du ska åka. Allt är bevarat som det en gång var, porslin, affischer, bord, stolar…

Det enda som inte var till belåtenhet egentligen var kaffet som dessvärre fått stå för länge på värmeplattan och blivit bränt, men det vägdes upp av den helt suveräna baguetten med kyckling och potatissallad. Till dessert provades en av deras härliga tårtor, varken för torr eller för söt. Allt är bakat i eget bageri, vilket borgar för ett gott resultat…

Kommer du till Överkalix är ett besök på Brännvalls rekommenderat, du får en stunds avkoppling från vardagen i en genuin 50-talsmiljö med goda bakverk till kaffet, men be om nybryggt kaffe för säkerhets skull…



Inga kommentarer
Kategorier: Food Court Taggar:, ,


Support us at Patreon


Julbord på Kangos Wärdshus

Nedanstående recension är återskapad från den gamla bloggen, ursprungsdatum är 9/12 2010.


.

.

Det har väl knappast undgått någon att det varit jul och med det kom också en till synes ändlös rad av julbord. Beroende på var man bor finns det olika många att välja mellan eller som i mitt fall inte alls så många. För alla bosatta i de södra delarna av landet kan det vara svårt att greppa vilka avstånd det handlar om i de nordligaste delarna av landet, men för att besöka Kangos Wärdshus och avnjuta deras julbord måste jag först köra mer än 6 mil på dåligt underhållna vägar.

I en underbart rustik och genuin miljö serveras vad som måste betraktas som ett traditionellt tornedalskt julbord. Kangos Wärdshus är inrymt i gamla timmerhus, mer än hundra år gamla, vid Lainioälvens strand. Det första som möter en besökare är en tre meter hög snötomte redan vid infarten till värdshuset och islyktor längs med hela uppfarten till själva anläggningen.
.
.
Inne i själva huvudbyggnaden finns inrymt två matsalar på bottenplan och gästrum en trappa upp. När julbord serveras är buffén uppdukad i den ena matsalen och i den andra sitter man som gäst och inmundigar alla läckerheterna.

Det är ett stort urval av rätter som bjuds på. Som sydlänning bördig från Blekinge har jag blivit lite bortskämd med julbord som på Brösarps och Herrestads Gästgiverier och många andra, men Kangos ligger inte långt efter. Variationen på alla olika fiskrätter och kallskuret är nästan oslagbar och bland just det kallskurna finner man många alternativ som man sällan eller aldrig ser på julbord på sydligare breddgrader medan jag som halvdansk saknade framför allt lite härlig rödkål till julskinkan och som sydlänning rökt ål.

Mitt betyg för Kangos Wärdshus är 4 av 5 möjliga kockhattar för julbordet, 5 kockhattar för den genuina miljön och 5 kockhattar för bemötandet som var ypperligt trevligt och vänligt. Det som drar ner betyget något för buffén är en torr rostbiff, en Janssons Frestelse som tyvärr var vattnig och överkokt samt några av de inkokta sillerna som hade gräddats/kokats för länge och förlorat konsistensen i fisken. Kanske också att den apelsingravade laxen hade lite för markerad apelsinsmak och att Cumberlandsåsen var aningen för tunn. Och inte att förglömma, glöggkopparna var framdukade, men var fanns glöggen?

I särklass bäst var det kallrökta reninnanlåret, den rökta laxen och fjällrödingen, den örtgravade siken och den gravade rödingen. De gravade fiskarna var precis lagom salta så saltet inte tog överhanden, utan alla smaker fick plats att leka på gommen. Innanlåret var perfekt rökt och saltat, det nästan smälte på tungan.
.
.
Vad serverades då på julbordet? Jag får givetvis börja från rätt håll med fisken och via det kallskurna gå till det småvarma för att avsluta med kaffe och dessert. Till maten serverades antingen Apotekarnes Julmust eller Pripps Julöl.

Fiskrätter: tomatströmming, kaviarströmming, senapsströmming, lingonsill, inlagd sill, limesill, matjessill, citronsill, stekt inlagd strömming, senapssill, grillade laxfenor, varmrökt lax, rosépeppargravad röding, örtgravad sik, apelsingravad lax, rökt fjällröding, inkokt lax, ägghalvor med majonnäs och räkor.

Kallskuret: kalvsylta, leverpastej, rentunga, rostbiff, fasan, kallrökt reninnanlår, rökt renstek, fårfiol, julskinka.

Småvarmt: Janssons Frestelse, grillade revben, prinskorv, köttbullar, potatis.

Dessert: Äggost med hjortronsylt, Ris a la Malta med saftsås.

Avslutningsvis kan jag bara säga att det var värt den långa resan även om priset på 395:- kanske var aningen högt…



Inga kommentarer
Kategorier: Food Court Taggar:, , , ,


Support us at Patreon