Corroded och Musikhjälpen

.
Igår var det Anti-Trafficking-dagen och Corroded släppte sin nya singel ”Retract And Disconnect” på Bandcamp. All omsättning från singeln går till Musikhjälpen där årets tema handlar om trafficking och sexhandel med barn under parollen ”Barn är inte till salu”. Officiella släppet av singeln är imorgon, 20:e oktober.

Du kan köpa ”Retract And Disconnect” för cirka en tia på Bandcamp och bidra till insamlingen.

Köp singeln här

Efter att ha spelat på konserter, donerat gager, drivit kampanjer i sociala medier och även utmanat kollegorna i In Flames att donera till Musikhjälpen tidigare år drar Corroded nu igång årets insamling med släppet av låten ”Retract and Disconnect”.

Temat för årets omgång av Musikhjälpen handlar om trafficking och sexhandel med barn och går i år under parollen ”Barn är inte till salu”. Corroded drar därför igång sin insamling idag den 18 oktober på Anti-traffickingdagen med att starta sin digitala bössa och förhandssläppa singeln ”Retract and Disconnect” på Bandcamp där alla pengarna som kommer in doneras till Musikhjälpen. Singeln släpps officiellt den 20 oktober.

Vi tycker att det är extra viktigt att stötta Musikhjälpens arbete i år då vi kan se hur barn från fattiga förhållanden drömmer om ett annat liv och på ett eller annat sätt kommer in i sexköpsindustrin. De kommer ofta från redan hemska förhållanden och hamnar då i en ny verklighet som är tusen gånger värre där de utnyttjas sexuellt för att överleva. Det här är fruktansvärt och många fastnar för resten av sina liv. Det är viktigt att vi får fram medel för att rädda folk ur industrin och ta hand om offren efter sexhandeln. Det måste absolut finnas medicinsk- och  psykologhjälp, men också en möjlighet till utbildning, ett hem och ett sätt att försörja sig. I vårt arbete för Musikhjälpen vill vi visa att vi ställer oss bakom årets tema och kommer lyfta de här frågorna hos vår publik.” berättar sångaren Jens Westin.

Exakt vad låten, ”Retract and Disconnect” handlar om låter Corroded vara öppet för tolkning hos lyssnaren, men det är tydligt att texten handlar om en utsatt situation där man försöker koppla bort allt det hemska fram tills verkligheten tränger sig på. Låten går att applicera på ett offer och en förövare, men också på en omgivning och ett samhälle som väljer att inte se det hemska brottet. Tabun och rädsla kring att ens prata om sexhandel är en stor anledning till att den här typen av verksamhet kan fortgå i det fördolda, dels på grund av bristande lagstiftning, men också då det inte finns någon uttalad moral kring ämnet hos potentiella sexköpare.

Sexhandel med barn är en fruktansvärd del av vår verklighet som måste komma upp till ytan. En skamfläck som hela samhället vet om att den finns, men som många inte låtsas om eller väljer att skjuta ifrån sig.
 
Samtidigt lever vi i en tid med en slags mentalitet som säger att det är okej att köpa vad som helst. Så fort någon betalar ska man leverera vad som helst till den som håller i plånboken. Vi kan även se det i vår egen bransch, även om det det kanske är mer vanligt hos större artister, att någonting som en gång varit en dröm blivit en del av en industri där allt handlar om pengar. Industrin kräver att man ska leverera på ett visst sätt vilket kan leda till att man tappar sin person och i stället blir en vara. Det reducerar människan till en produkt och vi har sett många artister som då slår ifrån, blir destruktiva eller hamnar missbruk.
 
Vi är förstås med och samlar in pengar med vår digitala bössa, engagemang och kommande auktioner, men vi vet också efter att ha jobbat med Musikhjälpen tidigare år att det är en fantastisk manifestation av medmänsklighet och kärlek som behövs för att motverka just den typen av utveckling.

Corrodeds digitala bössa



Inga kommentarer
Kategorier: Artiklar, Blandat Taggar:, , , ,


Support us at Patreon


Ratad rock

Sara_SHY_Martin_Hjellstrom.
Inte enbart när det gäller kommunala och statliga bidrag ratas rocken (och där i viss mån även popen), till exempel får den inte heller utrymme i prisutdelningar som musikbranschens stora skämt Rockbjörnen som namnet till trots knappt nominerar någon rock alls. En annan prisutdelning som följer samma exempel är Musikförläggarnas Pris där nomineringarna för 2017 nu har presenterats och man hittar inte mycket rock i den listan trots att vi i Sverige har ett stort antal talangfulla och framgångsrika låtsnickare inom rockens alla genrer.

Musikförläggarnas Pris 2017 är galan som lyfter fram och hyllar årets mest framstående svenska låtskrivare, kompositörer och textförfattare. Chans till flest priser i år har låtskrivarparet tillika debutanterna Sara ”SHY Martin” Hjellström och Nirob ”SHY Nodi” Islam som är nominerade i hela tre kategorier: Årets genombrott, Årets internationella framgång och Årets låt. Även Tove Lo, Noonie Bao, Frida Hyvönen, Max Martin och nykomlingen Elina Stridh kan gå hem med flera prisstatyetter när galan ägt rum fredagen den 10 november på Berns salonger i Stockholm, de är alla nominerade i två kategorier vardera.

Musikförläggarna är musikförlagens branschorganisation. Som förlagens enade röst driver Musikförläggarna viktiga branschfrågor gentemot beslutsfattare, myndigheter, övrig musikbransch, media och allmänhet. Att skapa förståelse för musikens värde och för upphovsrättens funktion och betydelse är en av Musikförläggarnas huvuduppgifter.

Musikförläggarnas Pris instiftades år 2003 av branschorganisationen Musikförläggarna i syfte att årligen uppmärksamma Sveriges mest framstående låtskrivare, kompositörer och textförfattare, musikförlagens närmaste samarbetspartners. Tanken är att priset också ska föra svenskt musikskapande framåt genom att uppmuntra och inspirera alla som på ett eller annat sätt arbetar med att skapa musik. Uppenbart är att rockens kreatörer i deras ögon inte är värda att premieras.

Priset delas ut i sju kategorier. I kategorierna ”Årets kompositör”, ”Årets textförfattare”, ”Årets låt”, ”Årets internationella framgång” och ”Årets genombrott” väljs nominerade och vinnare av en jury bestående av musikskapare, musikjournalister och förlagsanställda. I kategorierna ”Årets konstmusikpris – stor ensemble/opera” och ”Årets konstmusikpris – mindre ensemble/kammarmusik” väljs nominerade i samarbete med Sveriges Radio P2. Vinnarna i konstmusikkategorierna utses av en specialjury. Alla nominerade finner du nedan.

Årets Kompositör
Frida Hyvönen
Jonnali ”Noonie Bao” Parmenius
Martin ”Max Martin” Sandberg
Tove ”Tove Lo” Nilsson, Jacob Jerlström och Ludvig Söderberg

Årets Textförfattare
Erik Lundin
Frida Hyvönen
Iiris Viljanen
Tove ”Tove Lo” Nilsson

Årets Internationella Framgång
Ali Payami
Jonnali ”Noonie Bao” Parmenius
Martin ”Max Martin” Sandberg
Sara ”SHY Martin” Hjellström och Nirob ”SHY Nodi” Islam

Årets Genombrott
Elina Stridh
Fredrik Häggstam och Kristoffer Eriksson
Pauline Skött (Skott)
Sara ”SHY Martin” Hjellström och Nirob ”SHY Nodi” Islam

Årets Konstmusikpris – Liten Ensemble/Kammarmusik
Britta Byström Games for souls
Sven-David Sandström Föreställningen
Benjamin Staern Air – Spiral – Light
Carl Unander-Scharin Calligrammes

Årets Konstmusikpris – Stor Ensemble/Opera
Anders Hillborg Violinkonsert nr 2
Lei Feng Johansson Swedish Forest
Anders Nilsson Symfoni nr 4
Marie Samuelsson Eroseffekt och solidaritet

Årets Låt
Ain’t My Fault (Zara Larsson) – M. Sepehrmanesh, Z. Larsson och U. Emenike
Say My Name (Tove Styrke) – T. Styrke. E. Loelv och T. Sibanda
Sexual (Neiked feat. DYO) – E. Stridh, V. Rådström och O. Olatunju
The Ocean (Mike Perry feat. SHY Martin) – M.Persson, SHY Martin, SHY Nodi, D. Vangelis och A. Wiman

Spara



Inga kommentarer
Kategorier: Artiklar, Blandat, NewsDesk Taggar:, , , , ,


Support us at Patreon


Anders Tengner är ett nöt

.
Jag är nötallergiker, åtminstone är jag allergisk mot den sortens nötter som går på två ben. Och, som alltid, ser du inte de länkade titlarna i inlägget behöver du stänga av din AdBlocker.

Så ska då Anders Tengner ge ut en kokbok, ”Ät som en rockstjärna”, inget fel i det. Det är alldeles säkert en bra och intressant bok, det är inte där problemet ligger. Problemet är att han och förlaget säljer in den på felaktiga premisser och genom att göra så ”pissar” de på dem som givit ut dylika böcker före honom. Om man ska slå sig för bröstet låt det i så fall vara för något man faktiskt åstadkommit.

Först ut att reagera var basisten i ett band som medverkat i en tidigare bok, ”Metal Munchers”, när en kort intervju med Tengner i senaste numret av Sweden Rock Magazine publicerades:

Men, det har aldrig släppts en kokbok med ett rocktema. Där är jag helt först och kan bryta ny mark.

Basisten undrade rent av om det går att stämma Tengner. Det slutar dock inte där, bokförlaget har på YouTube publicerat en video med Tengner och i beskrivningen kan man läsa:

Världens första hårdrock-kokbok är här, skriven av Anders Tengner.

Nu är saken den att det finns ett flertal böcker som kom ut långt före Tengners och som är just hårdrock-kokböcker, kokböcker med rocktema. I december 2009 gav Annick Giroux ut ”Hellbent for Cooking” och i november 2010 gav Steve Seabury ut ”Mosh potatoes” för att nämna ett par. Tengner är inte ens först i Sverige, i juni 2012 gav undertecknad ut ”Metal Munchers”. Möjligen är han först på Stureplan, om sedan det är någon form av bedrift är en annan fråga.

Som journalist borde Tengner vara något bättre än så på research, men han tycks vara fullständigt ovetande så någon research kan inte ha gjorts. När han på Facebook ställdes mot väggen så att säga främst om ”Metal Munchers”, dels i privata meddelanden och dels i kommentarerna till ovan nämnda video när den lagts ut i Facebook-gruppen Hårdrockare för livet, sken såväl ignorans som arrogans genom väldigt tydligt.

Notera att Tengner alltså fick möjligheten att korrigera sitt misstag, chansen att visa att han besitter åtminstone en del av den ödmjukhet och ryggrad som många av de artister han under åren skrivit om och på olika sätt jobbat med besitter.

Första bortförklaringen var att ”Metal Munchers” skulle ha varit dåligt marknadsförd eftersom han aldrig hört talas om den, men hade han gjort någon som helst research hade han funnit boken relativt omgående och han verkar inte vara direkt observant heller så att han inte hört talas om den säger ingenting om bra eller dålig marknadsföring utan mer om honom.

En enkel sökning på Google på orden kokbok och hårdrock gav sidan www.rockkocken.se/tag/kokbok/ som första resultat. När sökning gjordes på kokbok och rock kom den sidan som andra sökresultat, först kom sidan www.skovdenyheter.se/article/rock-kokbok-med-hjalp-av-ammotrack/.

Apropå Ammotrack i den ovan hittade sidan, när de skulle tävla i Mello klarade research-teamet på SVT alldeles utmärkt av att hitta informationen och dessutom förmedla den till mer än 2 miljoner tittare i direktsändning.

Tro nu inte att det stannar där. Nästa steg för honom är att tycka att hans bok inte är en metal-bok, det är en hårdrocksbok. Att ”Metal Munchers” skulle vara en metal-bok har han baserat endast på bokens titel. Inte heller nu har han bemödat sig med att söka information trots att han alltså fått en titel men har inte en aning om vilka band som medverkar.

Det är ungefär som att säga att Eagles of Death Metal spelar dödsmetall utan att ha lyssnat på en enda låt med dem, att säga att Black Metal Raccons spelar black metal, att påstå att Iggy Pop är ett popsnöre.

Hårdrock är de facto ett övergripande begrepp som används för att beskriva grupper/band inom både hard rock och metal samt alla dessas subgenrer.

Allt sammantaget har jag förlorat all eventuell respekt för den mannen och kan inte säga annat än att han är ett nöt. Som journalist är det A och O med research och korrekt information, det håller inte att vara såväl ignorant som arrogant. Om herrn ifråga åtminstone pudlat och erkänt sitt misstag hade det varit en annan sak, men istället väljer han att framhärda.

Det kan tyckas vara en storm i ett vattenglas, men det är det inte. Hade Tengner varit först skulle han givetvis fått ta äran för det, men istället väljer han att förringa tidigare författares arbete och tar falskeligen äran för något han inte gjort. Jag (och sannolikt övriga föregående författare) har inte lagt ner månader och år av tid och arbete på våra verk bara för att sedan ”pissas” på av en föredetting i Fjollträsk.

I ”Mosh potatoes” medverkar dessa artister:

Zakk Wylde, Lemmy, Guns & Roses, Lamb of God, Moth Eater, Shadows Fall, Anthrax, Testament, Overkill, Pantera med flera.

I ”Hellbent for Cooking” medverkar dessa artister:

Abigail, Abscess, Accept, After the Bombs, Alcoholic Rites, Amebix, Anthrax, Anvil, Armored Saint, Arphaxat, Atomizer, Autopsy, Bastardator, Bëehler, Blackfire, Blasphemy, Brutal Truth, Budgie, Bulldozer, Cauldron, Children of Technology, Control Denied, Countess, Cruachan, Dantesco, Deadmask, Death, Death SS, Deiphago, Denial of God, Desolation Angels, Destruction, Devastation, Dissection, Doro, Dusk, Electric Wizard, Elixir, Envenom, Exciter, Eyehategod, Faustcoven, Funerot, Goat Horn, Gorgoroth, Grimorium Verum, Gwar, Hidden Hand, Holocausto, Impaler, Inepsy, Judas Priest, Kreator, Lamp of Thoth, L’Impero Delle Ombre, Lord Vicar, Mantak, Master, Master’s Hammer, Mayhem, Melechesh, Messiah, Midnight, Minotaur, Mortal Sin, Mütiilation, Necromantia, Necrosadist, Nuclear Assault, Obituary, Obscurity, Orodruin, Pagan Altar, Pentagram, Piledriver, Possessed, Procession, Repulsion, Reverend Bizarre, Rigor Mortis, Rotting Christ, Sadistik Exekution, Saint Vitus, Sepultura, Shackles, Sigh, Sir Lord Baltimore, Skyforger, Slaughter, S.O.D., Spirit Caravan, Stiny Plamenu, Tankard, Thanatos, The Gates of Slumber, The Obsessed, The Rods, Lord Weird Slough Feg, Thin Lizzy, Toxic Holocaust, Trench Hell, Trouble, Tygers of Pan Tang, U.D.O., Uriah Heep, Warlock, Warpig, Weapon, Wino, Witchfynde, Witchtrap, Xibalba, Zemial.

I ”Metal Munchers” medverkar dessa artister:

Aggressive Chill, Ammotrack, Axenstar, Bai Bang, Blue Zest, Burn, Crystal Eyes, Desolate Homunculus, Diabolical, Dynazty, Electric Boys, Enbound, F.K.Ü., Faithful Darkness, H.E.A.T., Headstoned, Infuneral, Katana, Kongh, Lady Die, Machinae Supremacy, Malison Rogue, Manimal, Marissa Burns Trey, Mr. Death, Mustasch, Månegarm, One Inch Giant, Overdrive, Paranorm, Seventh Wonder, S.K.U.R.K., Smash Into Pieces, Souldrainer, Sparzanza, Steelwing, Still Echo, Stillknocked, Summoned Tide, Tad Morose, Takla Makan, The Mary Major, Thyrfing, Tone Machine, Tormention, Undecimber, Vanity BLVD, Vindictiv, Wasted Saints.

Fotnot: Allt är skärmdumpat, det hjälper alltså inte att ändra på sidorna och sedan påstå att det aldrig har skrivits.
.

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara



Inga kommentarer
Kategorier: Artiklar, Blandat, Bokhyllan Taggar:, , ,


Support us at Patreon


Betala med tummen

En bild med en uppmaning till alla musikälskare om att kostnadsfritt hjälpa artisterna dyker upp lite då och då på Facebook och det ligger mycket sanning i den uppmaningen, även om det inte direkt leder till inkomster för artisterna så ger det dem synlighet och de får hjälp att sprida sin musik vilket i förlängningen leder till lite omsättning.

Ett växande antal artister har också börjat använda Patreon där man som fan kan hjälpa sina idoler för en tia eller två i månaden och på det sättet också betala för den musik man konsumerar. Även bloggare och skribenter ger ibland den möjligheten att stötta dem.

Nu är det inte bara artisterna som kämpar för att överleva i den ”gratiskultur” som tycks vara tidens melodi, det är även innehållsproducenter som till exempel nättidningar och bloggare som skriver om artisterna och är en viktig del av deras chanser att få synlighet. Framför allt bloggarna som inte har samma möjlighet till annonsförsäljning och sponsring som de större nättidningarna behöver ditt stöd, om inte annat så kan du så att säga ”betala med tummen”.

Egentligen borde man inte behöva be vuxna människor att vara lite frikostiga med att trycka och tycka, men de senaste åren har folk i allmänhet blivit väldigt dåliga på att göra det. Det handlar helt enkelt om mer än bara kronor och ören, återkopplingen från läsare och följare är betydelsefull och viktig också för såväl artister som innehållsproducenter.

Nyligen skrev en bloggkollega, Frida Ramstedt på Trendenser, ett inlägg om ”tumbetalning”. Nedan finns ett utdrag från det inlägget, ”Dags att börja betala bloggarna med tummen?”:

Valutan i vår värld är nämligen inte bara pengar och kronor. Det handlar lika mycket om om engagemang och feedback. Dels emotionellt förstås, som en uppskattande klapp på axeln och en känsla av att bli sedd eller bekräftad. Det behöver vi ju alla lite till mans. Men det är också viktigt rent ekonomiskt, i form av användarstatistik och ”engagement rates”. Ni betalar ingenting för det ni får, men vi mäts i hur ni beter er. Eller inte beter er. Och i många fall är det David mot Goliat. Små independentskribenter som kämpar sida vid sida med stora multinationella medieförlag som har monetära muskler och integrerade plattformar, som kan korslänka och dopa antalet sidvisningar och använda smarta tekniska tricks för att få till snygga siffror mot annonsörerna.

Vi som inte har allt det, vi har bara er läsare. Och era tummar. Tänk gärna på det nästa gång du scrollar förbi en gilla-knapp.

Bloggare behöver dig och att du blir bättre på att gilla och kommentera inlägg, att du blir bättre på att dela inläggen från bloggen till exempel på Facebook och Twitter med flera sociala medier. Kom ihåg att även skribenter behöver din support i lika stor utsträckning som artisterna.
.
how_to_support_artists_for_free

Spara

Spara

Spara

Spara



2 kommentarer
Kategorier: Artiklar, Blandat Taggar:, ,


Support us at Patreon


Om en festival

Mitt i allt elände med försvunna festivaler kommer den glädjande nyheten att en ny hårdrocksfestival startas upp i Kungälv. I Göteborgsregionen finns sedan Metaltown lade ner inte längre någon utomhusfestival med bara rock, dessutom har det aldrig varit någon hårdrocksfestival i Kungälv och därför drar man nu igång West Coast Rock Festival (WCRF).
.
west_coast_rock_festival_2017
Det har de senaste åren varit en del svackor för festivalsugna rockälskare med diverse festivaler som försvunnit. Metaltown i Göteborg fick stryka på foten och uteblev 2014-2015, men återkom som en endags inomhusfestival 2016. Sedan har det varit tyst från det hållet. I Gävle hölls Getaway för sista gången 2015. Och på det sättet fortsätter det, senast i raden är Bråvalla som nyligen meddelade att det nästa år inte blir någon festival.

Initiativtagare till och grundare av den nya festivalen är Lars Borg, Per-Arne Carlström och Stefan Kobylinski från Pirate Rock Radio. ”Vi har fått till en bra blandning av band allt från ett sjuhelvetes 70-talsgung till tyngre metal” meddelar Lars Borg om festivalen som första året blir ett endagsevenemang. Man håller till på Kungälvsparken där 10 band turas om att förgylla tillvaron med välljud, de varvas på två scener.

”Slår detta väl ut så kör vi nästa år också, kanske 2 dagar? Who knows?” fortsätter Lars.

Festivalen hålls relativt sent på sommaren vilket förmodligen är ett smart drag, man behöver då inte konkurrera med de större etablerade festivalerna om besökarnas gunst. Den 9:e september är datumet du ska reservera för en tripp till Kungälv, grindarna öppnar klockan 14:00 och man håller på en bit in på natten. Biljetterna går lös på 290:- i entrén och 230:- vid förköp hos Tickster.

På premiären av WCRF spelar som sagt 10 mer eller mindre tunga band, gemensamt är att de alla spelar någon form av hårdrock/metal. Ett startfält med artister som Art Nation, Destiny, Lillasyster, Wonderland, Twin, Superego, Skull Parade, Rexoria, The Black Marbles och AC/DC Tribute skämtar man inte bort, det är många timmars musikalisk njutning.

Banden har under de senaste veckorna presenterats på Den Rockande Kocken. Festivalen har ännu ingen hemsida, men du hittar dem på Facebook.

Spelschema för WCRF 2017:

16.00 The Black marbles
17.00 Twin
17.50 REXORIA
18.40 SuperEgo
19.30 Wonderland
20.20 Destiny
21.10 Skullparade
22.00 Art nation
23.00 AC/DC tribute
24.00 Lillasyster
.

festivalgeneralerna_west_coast_rock_festival_2017Från vänster Per-Arne Carlström, Lars Borg och Stefan Kobylinski



1 kommentar

En cykeltur i rocklandskapet

emma_knyckare.
Efter förra veckans besked att det inte blir något Bråvalla nästa år har debatten hettat till igen angående övergreppen och mitt i detta är Emma Knyckare ute och cyklar. Hon vill starta mansfri rockfestival och därigenom skapa ytterligare könssegregation och diskriminering, vilket är helt fel väg att gå. Det kommer inte på något sätt lösa problemet, bara flytta det. Dessutom vore det ett brott mot svensk lagstiftning att utestänga på grund av kön.

Tänk tanken att någon skulle vilja starta en kvinnofri festival. Finns där inga kvinnor kan de inte heller utsättas för övergrepp. Hur skulle något sådant tas emot av kvinnor som Knyckare? Det skulle bli ett ramaskri och mediadrev som skulle få domedagen att framstå som en kyrkpicknick.

För att komma till rätta med problemet måste man först identifiera vilken grupp av män som gör sig skyldiga till just dessa övergreppen innan man kan sätta in lämpliga åtgärder. Att kontinuerligt upprepa mantrat att det är män är inte på något sätt konstruktivt, det är alla medvetna om ändå. Kollektivt skuldbeläggande löser inte heller problemet när det är en liten del av männen som gör sig skyldiga till dylikt.

Det fungerar inte med samma förebyggande åtgärder mot Lasse och Johan från villakvarteren på Lidingö som mot Rashid och Achmed från betongbunkrarna i Rinkeby, med andra ord måste djupare och mer detaljerad statistik såsom i våra grannländer sammanställas. Att dra igång en könsdiskriminerande festival hjälper inte, kvinnorna kommer istället bli utsatta på väg till eller från festivalområdet.

Läs vidare hos SVT Kultur

Fotnot: Ovanstående är ett utdrag ur veckans NewsDesk.

Spara



Inga kommentarer
Kategorier: Artiklar Taggar:, , , ,


Support us at Patreon


Ska de ha betalt också?

what_streaming_services_pay_the_artists.
Låt oss säga att du har ett bageri, skulle du då acceptera att kunder stövlade in och hämtade en påse bullar utan att betala? De har ju trots allt betalat ett par tior till Brödrondellen AB som i sin tur betalar ut 1 öre till dig för varje kanelbulle någon hämtat.

Förmodligen inte. Ändå är det vad musiker idag förväntas acceptera.

Låt oss säga att du driver en VVS-firma. Skulle du acceptera att åka 50 mil för att göra ett jobb på lördagskvällen och endast på sin höjd få reseersättning och kanske ett mål mat?

Förmodligen inte. Ändå är det vad musiker idag förväntas acceptera.

Helt nyligen såg jag en diskussion i en Facebook-grupp runt det här med att faktiskt betala för musiken man konsumerar, en återkommande kommentar var att ”jag betalar för min Deezer (eller Spotify) varje månad, jag tänker inte betala för någon skiva, och ska jag gå på konsert ska det helst vara gratis. Kanske köper jag en T-shirt från deras merchandise.”

Ärligt talat, vad är det för fel på folk idag? Musiker har som regel många års utbildning och ändlösa timmars övning bakom sig, de har instrument som är långt från gratis, de behöver fordon för att ta sig till spelställena och liksom du och jag vill de kunna få inkomst från sitt yrke.

När det gäller den inspelade musiken är den inte heller direkt gratis att producera och hur stor del av den kostnaden som artisterna själva får stå för beror på om de är osignade eller om ett skivbolag faktiskt betalar. Studiotid kostar, ljudtekniker kostar och det ska inte bara spelas in utan mixas och mastras också, pressning av skivor och tryck av konvolut kostar, distribution kostar, marknadsföring kostar.

Om du tror att artisterna blir rika på det de tjänar på så kallade streaming-tjänster, till exempel Deezer och Spotify, behöver du nog tänka om. Ersättningen till artisterna är rena skämtet egentligen. Dessutom skiljer det på om artisten är signad eller inte, de signade artisterna som har ett skivbolag i ryggen får faktiskt bättre ersättning än de osignade.

Siffrorna nedan är hämtade från en amerikansk källa varför amerikansk minimilön används som måttstock.

En osignad artist får hos Deezer cirka 4,7 öre per spelning av en låt, men det det behövs väldigt många spelade låtar för att erhålla så kallad minimilön ($1.472, cirka 12.518 kronor) och för att hos Deezer nå dit krävs 260.000 spelningar.

Hos Spotify som är störst på svenska marknaden är ersättningen ännu lägre, cirka 3,2 öre, så där behövs det hela 380.000 spelningar för att komma upp till minimilön. Notera att det är minimilön för 1 person och i ett band är man flera som ska dela på kakan.

För att nå samma ersättning när det gäller fysiska skivor eller nedladdning behövs det avsevärt lägre volymer, till exempel kan det som osignad artist räcka med ett hundratal sålda CD lite beroende på de avtal och kostnader man har med producenter och distributörer.

Det säger sig själv att det blir ohållbart för artisterna att ens försöka leva på sin musik när de inte får något betalt för arbetet de lägger ner för att du ska få underhållning. Situation är liknande när det gäller livespelningar, artister mer eller mindre tvingas att spela gratis när publiken förväntar sig att underhållningen ska vara gratis eller åtminstone näst intill.

Jag är ledsen att behöva säga det, men det kommer att utarma musikscenen när artister till slut ger upp eftersom de inte får några inkomster och slutar spela. Till slut har vi bara några fjuniga fjortisar kvar som står med en dator och tycker att de är rackarns duktiga på att skapa låtar.

Faktum är att återväxten redan är dålig, intresset för att starta band bland de yngre är mindre än förr. Johan Carlsson som är musikhandläggare på Studiefrämjandet är orolig över utvecklingen. Läs mer om detta hos Värmlands Folkblad.

Vi måste alla bli bättre på att köpa musiken fysiskt, CD eller vinyl, och även bevista konserter även med mindre kända band trots att det kostar några kronor. Jag har inte ens gått in på det här med merchandise, men det är ingen större marginal för artisterna på den heller.

Jämför ersättningar hos streaming-tjänsterna

Ungefärliga vinster vid fysisk försäljning

Spara



Inga kommentarer
Kategorier: Artiklar, Blandat Taggar:, , ,


Support us at Patreon


Springnota

Många har frågat mig om man kan lita på att man får det man betalar för när man ger sitt finansiella stöd till artister genom så kallad ”crowd funding”, dessvärre finns det inget entydigt svar på den frågan utan man måste själv göra en bedömning om artisten är trovärdig eller inte. Under vintern och våren har några olika kampanjer för att finansiera testats med varierande resultat.
.
sparzanza_in_voodoo_veritas.
Först ut var Karlstad-bandet Sparzanzas kampanj  för återutgivning av ett album på vinyl, ”In Voodoo Veritas” från 2009. Deras kampanj gjordes genom PledgeMusic och här dras inga pengar från ditt kort förrän kampanjen är slutförd och man har uppnått sitt mål. På utsatt datum drogs sedan summan och drygt en vecka efter det kom båda skivorna, jag beställde även CD-utgåvan, med posten. Tummen upp för killarna i Sparzanza.
.
shotgun_slinger.
Senast testade kampanjen har fortfarande cirka 3 veckor kvar av den utsatta tiden så där kan jag varken hissa eller dissa ännu, dock har jag fått bra kontakt med bandets sångare via Facebook och får en del insyn i hur allt fortlöper. I det är fallet är det en sydafrikansk crowdfunder kallad Thundafund där summan du bidrar med dras från ditt kort redan när du hoppar på kampanjen. Bandet ifråga är L.A. Cobra från Sydafrika och de försöker finansiera sin tredje platta ”Shotgun Slinger”. De har redan ett anseende i landet och ett rykte att bevara, med andra ord borde det vara riskfritt att sponsra deras kampanj.
.
the_madcap_rising.
In mellan dessa båda kampanjer har även en insamling via Indiegogo provats och då det turkiska glamrockbandet The Madcap som ville finansiera sitt debutalbum ”Rising”. Även här dras pengarna direkt och på grund av någon inkompatibilitet mellan sajtens script och den webbläsare som användes blev det lite strul, men efter en snabb kontakt med bandets ena gitarrist löstes den biten. Det som hittills skett därefter lämnar en lite bitter bismak.

Plattan skulle släppas 24:e mars, min inbetalning gjordes 13:e januari och kampanjen uppnådde sitt mål 8:e mars, men bara 2 dagar före releasedatum meddelades följande via Indiegogo vilket också är sista engelskspråkiga uppdateringen som finns tillgänglig i kampanjen:

Due to the upcoming referandum in Turkey, ( which will take place in 16th April ) the album release date will be delay around a month and will be released in late April.

Till att börja med måste man ha varit medveten om att en folkomröstning skulle ske cirka 3 veckor efter releasedatum redan när man startade kampanjen, en folkomröstning är inget som bara poppar upp och ska genomföras från den ena dagen till nästa, och jag har dessutom väldigt svårt att förstå varför en folkomröstning alls ska påverka en skivas releasedatum (om det inte är samma helg möjligen).

Slutet av april kom och gick, men fortfarande inget skivsläpp. Genom att hålla ett öga på vad bandmedlemmar lägger ut på Facebook och genom att själv översätta från turkiska i de flesta fall har jag kunnat få fram att skivan släpptes 19:e maj. 8:e maj kom dock en engelsk uppdatering på bandets Facebook-sida att plattan skulle släppas på iTunes och Spotify, men ingen information om den fysiska utgåvan.

Här kommer nästa aber, jag har stöttat kampanjen och bidragit redan i januari och 19:e maj kom och gick men har fortfarande inte sett röken av någon skiva. Rimligtvis borde man se till att få skickat till bidragsgivarna i tid så de har plattan åtminstone på releasedatum och inte som nu när sedan i fredags vem som helst kan promenera in från gatan i en skivbutik i Istanbul för att köpa sitt exemplar medan som sagt jag som bidragit ännu inte sett till någon skiva. Det återstår att se om någon försändelse dyker upp eller om de har tagit en sorts omvänd ”springnota”.

För att besvara den inledande frågeställningen är det upp till var och en att själv avgöra om artisten bakom kampanjen är trovärdig eller om du riskerar att förlora det kapital du bidrar med utan att få det du egentligen betalar för.

Spara

Spara

Spara



Inga kommentarer
Kategorier: Artiklar, Blandat Taggar:, , , ,


Support us at Patreon


Fansen dödar banden

Kiss Play The Forum in London.
En välkänd trummis i rocksvängen i Malmö lade nyligen upp nedanstående på sin Facebook-sida efter att ha jobbat i stort sett en hel dag med bara trummorna för en enda låt:

”Sen typ kl 15:00 igår har vi jobbat på EN låts trummor… Och så tycker folk att det är bara och ladda ner skiten gratis för va fan då då..! Det är ju bara musik….!

Det är fan ett under att man fortfarande orkar göra musik som man inte tjänar en spänn på för att det ska spridas gratis på alla medier på nätet… All tid som man lägger ner på att skapa skiten räknas tydligen inte…

Det var fan bättre förr när vinylskivor var det enda mediet som var mediet för just musik och man köpte en LP gick hem och lyssnade och läste texter på innehållsförteckningen och värderade det som en gåva man fick ta del av…!”

Han är inte ensam om att vara kritisk mot streamingtjänster som Spotify vars ersättning till artisterna faktiskt är rena skämtet. Gene Simmons (KISS) gav sin ärliga åsikt om ”den nya musikindustrin” nyligen vid en intervju på podden Thunder Underground och ställer sig bakom artister som Taylor Swift som nyligen tog bort sin musik från Spotify i protest mot att artisterna inte får skälig ersättning.

”Good luck to ’em. I am not a supporter. I do believe in free market economy, supply and demand and all that kind of stuff, and I support Taylor Swift and Metallica and anybody else who doesn’t wanna play the game; The Beatles didn’t wanna play the game for a long time.

If you wanna earn a living, you can’t get the music out there. So you’re living in your mother’s basement, you have to have a day job and the kids get your music for free. And the people that killed all the new bands are the fans themselves. It wasn’t corporate America, it wasn’t aliens from space. The people that killed the music they love are the people who love the music.”

När fansen inte vill betala för musiken kommer det utan tvekan att döda banden, de kommer att tröttna på att stå med investeringarna i instrument och annan utrustning utan att få avkastning och lägger ner musikverksamheten. Kvar kommer till slut bara finnas några finniga pubertala ynglingar som tror att dator och skivspelare med mixer är instrument, hela musikbranschen riskerar att bli fullständigt enkelspårig och likriktad.

Det är inte bara när det gäller att köpa musiken publiken tror att det är något som bara finns där som genom magi, de är ofta lika ovilliga att betala för att se artisterna live. Jag har själv drivit rockklubb och många på orten ansåg att 175:- i entré för att se 3 band på scen samt DJ mellan banden var för dyrt, dessutom har man som arrangör också kostnader för personal, lokaler och marknadsföring med mera förutom själva bandgagen. Själv anser jag att banden absolut ska ha sina gage och även ersättning för resan till och från orten, dock vet jag att det finns arrangörer som tror att artisterna bedriver någon sorts välgörenhet och tycker att de kan ställa sig på scen utan gage.

Spara



Inga kommentarer
Kategorier: Artiklar, Blandat Taggar:, , , ,


Support us at Patreon


En julhistoria

DFDS-sponsors-Christmas-lunch-for-homeless_3En återutgiven krönika, dock mer aktuell än någonsin.


Julen börjar närma sig och med den alla tiggarbrev från diverse hjälporganisationer som drar nytta av våra skuldkänslor vid givandets högtid. Visst är det synd om alla fattiga och av olika saker drabbade runt om i världen, men hur är det med alla här hemma i Sverige som behöver vår hjälp?

Anders Övfergård (Den arga snickaren) har under hösten med all önskvärd tydlighet visat att det finns människor på vår egen bakgård som behöver hjälp genom sitt program Nybyggarna samtidigt som det står att läsa lite då och då i tidningarna om det nya fattig-Sverige där alldeles för många är beroende av bistånd och ändå inte klarar sig.

Just de hemlösas problem fick jag nyligen själv bevittna när jag var i Göteborg för att bevista Göteborg Rockfest. Efter första festivalkvällen skulle jag spendera natten på bussterminalen för att på morgonen ta första bussen till Borås, hellre det än att behöva gå runt i Borås i cirka fem timmar i kylan innan bussen vidare till den lilla orten utanför staden där jag bor skulle avgå.

Eftersom det var natt mellan två vardagar stänger dock terminalen några timmar uppsökte jag Restaurang Gyllene Måsen (kedjan som har ett gult M som logotyp), det finns en sådan i närheten av stationen i Göteborg som har öppet hela natten, för att där i sällskap av ett par stora koppar kaffe invänta att jag kunde återvända till terminalen.

På hamburgerstället uppehöll sig även två personer, inte i sällskap med varandra, som visade sig vara hemlösa vilka sökte skydd från kylan utanför. Jag observerade den ena, en kvinna i 60-årsåldern, en lång stund när hon samlade de rester andra gäster lämnade för att få lite mat och dryck. Till slut kunde jag inte med att bara sitta och iaktta längre utan frågade lite försynt om jag fick lov att bjuda henne på något att äta.

Sällan eller aldrig har jag sett någon bli så glad och tacksam för något så litet som ett enkelt hamburgermål. Jag satt ner med mitt kaffe och pratade lite med damen innan det var dags att återvända till terminalen. Under hela tiden vi samtalade hade hon ett litet leende på läpparna och en tår i ögonvrån, när jag reste mig för att lämna stället fick jag den hjärtligaste kram jag kan minnas jag någonsin fått av någon.

Vid ett tillfälle hörde jag några ungdomar sitta och häckla den andre hemlösa personen, en äldre herre. Att de var hemlösa fick jag bekräftat av tjejen bakom disken när jag frågade. Varför häckla någon som redan är så utsatt man bara kan bli i vårt samhälle? En dag kan det vara de själva som sitter där utan eget tak över huvudet och inga andra ägodelar än kläderna på kroppen och några småsaker som ryms i fickorna eller en väska.

Nej, jag donerar inte en massa pengar för att hjälpa människor i andra länder när vi har många i vårt eget land som är i behov av hjälpen. Utlandsbistånd står staten för ändå med en viss procent av vår bruttonationalprodukt (BNP). Då skänker jag hellre till de få organisationer som försöker hjälpa våra egna utsatta, organisationer som dessvärre inte har råd att tigga pengar på samma sätt som de som skickar ut sina brev och e-mail och som bekostar dyra kampanjer i TV.

En annan grupp som får mitt stöd under julen är alla de som inte har någon att fira med under en familjehögtid som denna. Det är många som är ensamma och de mår dåligt av det. Vi har alla garanterat någon i vår närhet som skulle bli överlycklig om de slapp sitta ensam på julafton.

Vet du om någon i din närhet som kommer sitta ensam? Skänk dem en tanke och överväg om du inte kan göra något för dem, kanske låta dem ta del av ert julfirande på något sätt. Tvinga nu inte ert eget firande på dem, det kan bli så fel det också, men se ändå om de kan vara öppna för att ta emot lite mänsklig värme.

Är du ute i svängen och ser någon som kvinnan på hamburgerstället, häckla dem inte och gör dig inte lustig på deras bekostnad. Fråga hellre om du kan få bjuda dem på en måltid. Gå inte och hämta något till dem utan att fråga först om det går bra. En del tar illa vid sig och blir förolämpade om man tar för givet att de vill ha hjälpen, även de har stolthet och vill bli behandlade med respekt.

Själv gör jag vad jag kan för att återinföra lite humanism i ett allt kallare samhälle och hoppas att fler vill och kan dra sitt strå till stacken för att hjälpa de som har det sämre.


Under en period var jag krönikör för numera nedlagda Hey Sugar! Magazine, dessa krönikor förtjänar ett bättre öde än att falla i glömska och jag bjuder alla gamla och nya läsare här på bloggen på lite nostalgi med dem.

Spara

Spara



Inga kommentarer
Kategorier: Artiklar Taggar:, ,


Support us at Patreon