Biografbaren: Michael Crimson

michael_crimson.
Det har blivit dags att inleda konsertåret för mig och Den Rockande Kocken och jag drar iväg till närliggande Eskilstuna för att på Biografbarens nedervåning bevista releasespelning med Michael Crimson för hans debutalbum ”Medusa” som släpptes 8:e december. Är du i eller i närheten av Eskilstuna den 26:e januari är det på Biografbaren du ska vara, dörrarna öppnar klockan 20:00 och det kostar bara 90:- att träda in. Läs mer om evenemanget på Facebook. Biljetter kan förköpas hos Tickster  (serviceavgift tillkommer).

Givetvis kommer jag att vara där med kameran i högsta hugg och har du tur kommer du med i mingelbilderna. Inte bara är Michael Crimson en briljant låtskrivare och skicklig artist, han framstår också som en genomtrevlig kille som jag ser fram emot att få träffa och kanske lära känna lite bättre. Om inte annat får jag en afton med bra musik och trevligt sällskap att minnas.

Låtskrivaren, gitarristen och sångaren Michael Crimson släppte sitt solodebutalbum ”Medusa” 8:e december. Plattan är ett musikaliskt konstverk som hedrar text- och gitarrdriven musik från artister som Pink Floyd, The Doors och Led Zeppelin.

”Medusa” med sina nyskapande låtar bjuder på suveräna gitarrmelodier som klingar ut över en mångfald av instrumentala harmonier och tunga, rullande rytmer som exploderar tillsammans i ett expanderande universum av ljud.

Texterna på ”Medusa” har sina rötter i magiken och mystiken i grekiska mytologins episka berättelser. Genom lockande karaktärer som Medusa och Perseus utforskar Crimson sina personliga erfarenheter med romantik, tro, självupptäckt, sorg, död och mer. Crimsons låtar skiftar perspektiv mellan olika karaktärer för att sprida ljus över olika scenarier i hans eget liv genom kraftfull, distinkta röster. Genom att dyka ner i mytologins djup och lägga till sina egna samtida tolkningar av klassiska berättelser öppnar Crimson upp en mystisk och ändå bekant ny värld.
.
michael_crimson_medusa.
Låtlista:

Seashell Eyes
The Maiden
Viperine Hair
The Dungeon
Weeping Window
The Grass Of Grief
Nevermore
A Season In Hell
In The Winter
What Would You Say

När jag i september recenserade ”Medusa” såg det ut så här:

Jag måste erkänna att det var med stor dos skepsis Michael Crimsons debutalbum ”Medusa” laddades i CD-spelaren. Hur lyckas man förena så skilda influenser som Pink Floyd, Led Zeppelin och The Doors med flera samtidigt? Min skepsis kom rejält på skam, Crimson gör det med bravur och jag har hittat en ny platta att fylla mitt vardagsrum på ordentlig volym samtidigt som jag kan luta mig tillbaka och bara sväva iväg med tonerna.

Så mycket blues utan att det är blues är det inte ofta man får uppleva och känslan av den klassiska 70-talsrocken bor kvar i öronen långt efter att sista ackordet på plattan klingat ut i tystnad, man kan inte låta bli starta om skivan för en till lyssning. Min personliga preferens annars är betydligt tyngre rock (läs metal), men ”Medusa” kommer bli en favorit att återvända till varje gång jag får lust till något mer vilsamt (om det är rätt uttryckt i sammanhanget).

Stilmässigt skulle jag säga att den influens som hörs mest tydligt är Pink Floyd och det är ingen dålig förebild att ha, att sedan Crimsons röst har väldigt mycket av de kvalitéerna Marc Bolan hade i rösten gör det inte direkt sämre. Det här är ett album fullt av snygga gitarriff och vackra pianoslingor som får öronen att gråta av glädje.

Två låtar framför allt biter sig fast och höjer sig ytterligare ett par nivåer över det i sin helhet välproducerade alstret, den suggestiva ”The Grass of Grief” och ”What Would You Say” som steg för steg bygger upp till en tung klimax och ger en perfekt avslutning på en riktigt bra platta. Full pott för Michael Crimson. Det här är inte bara bra, det är genialiskt.
.



Inga kommentarer
Kategorier: Evenemang, Kalender, Musik, Recensioner Taggar:, , , , , ,


Support us at Patreon


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *