Först i Sverige

tears_katrineholm.
På lördag är det dags igen att bege sig ut i verkligheten för ett evenemang, dock inte med särskilt mycket rock. Katthult (läs Katrineholm) fyller 100 år och det ska firas med bland annat vad man kallar ”Århundradets musikfest!”. Det utropandet instämmer jag inte direkt i, men oavsett är det en artist i mängden som bara måste ses live nu när chansen ges.

Sveriges första glamrockband, de firar 50 år nästa år, återsamlas för att medverka i den flera timmar långa konserten. Dessvärre finns inget spelschema så man blir tvungen att genomlida allt dravel också om man vill se ”gubbarna” i Tears.

Redan 1968 bildades The Tears av  Lars ”Fubbe” Furberg (sång), Eddie ”Eddan” Eriksson (gitarr) och Matti Vuorinen (bas), trumslagarna varierade dock. På första LP:n Tears 1974 spelar Hans Fogelberg trummor och på den andra LP:n ”Rocky T” sitter Thomas Tompa Ericsson vid trummorna. Tompa Ericsson hade dock redan tidigare spelat trummor i gruppen och hans syster Gunilla hade en tid också varit gruppens organist. Senare lämnade Eriksson och Fogelberg gruppen och ersattes av Jan-Egil Bogwald och Roald Olsen.

Bogwald och Furberg, bildade senare, efter att Tears lade ner, nya gruppen The Radio, tillsammans med bland andra gitarristen Janne Bark, men Tears dyker dock fortfarande upp ibland för enstaka spelningar.

Bandet fick 1975 en mindre hit med singeln ”God Save the 45”, som också fanns med på LP:n ”Rocky T”. Deras logotyp bestod av en flicka med hög hatt sittande på en halvmåne. Lars Furbergs dåvarande flickvän Ewa Kallberg sägs ha suttit modell för logotypen.

Tears var unika i Sverige, man tidigt hämtade inspiration från brittisk och amerikansk ”sminkpop”, till exempel från David Bowie, Marc Bolan och Sweet. Bandet envisades också med att fortsätta sjunga på engelska i en proggens tid då detta ansågs som politiskt inkorrekt. De sägs även ha varit en inspiration för Ola Salo och The Ark.

Totalt gav bandet ut 4 fullängdare, på vinyl kom ”Tears” (1974), ”Rocky T” (1975) och ”Romantic” (1976) på Gazell Records. ”Tears” släpptes senare även på CD via Sonet. 2008 släpptes via Universal Records ett samlingsalbum, ”1973-1978 – We All Like Music Don’t We?”.

För att återvända till evenemanget ett ögonblick så kommer jag inte att vara där för att recensera utan mer som fotojournalist, dock kommer ett inlägg med lite tankar om just glamrock i allmänhet och Tears i synnerhet. Vem vet, jag kanske lyckas få med några ord och tankar från bandmedlemmar också.

Fotnot: Den mesta infon om Tears är inhämtad från Wikipedia varför felaktigheter kan förekomma.



Inga kommentarer
Kategorier: Evenemang, Kalender Taggar:, , , , ,


Support us at Patreon


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *