Julbord på Kangos Wärdshus

Nedanstående recension är återskapad från den gamla bloggen, ursprungsdatum är 9/12 2010.


.

.

Det har väl knappast undgått någon att det varit jul och med det kom också en till synes ändlös rad av julbord. Beroende på var man bor finns det olika många att välja mellan eller som i mitt fall inte alls så många. För alla bosatta i de södra delarna av landet kan det vara svårt att greppa vilka avstånd det handlar om i de nordligaste delarna av landet, men för att besöka Kangos Wärdshus och avnjuta deras julbord måste jag först köra mer än 6 mil på dåligt underhållna vägar.

I en underbart rustik och genuin miljö serveras vad som måste betraktas som ett traditionellt tornedalskt julbord. Kangos Wärdshus är inrymt i gamla timmerhus, mer än hundra år gamla, vid Lainioälvens strand. Det första som möter en besökare är en tre meter hög snötomte redan vid infarten till värdshuset och islyktor längs med hela uppfarten till själva anläggningen.
.
.
Inne i själva huvudbyggnaden finns inrymt två matsalar på bottenplan och gästrum en trappa upp. När julbord serveras är buffén uppdukad i den ena matsalen och i den andra sitter man som gäst och inmundigar alla läckerheterna.

Det är ett stort urval av rätter som bjuds på. Som sydlänning bördig från Blekinge har jag blivit lite bortskämd med julbord som på Brösarps och Herrestads Gästgiverier och många andra, men Kangos ligger inte långt efter. Variationen på alla olika fiskrätter och kallskuret är nästan oslagbar och bland just det kallskurna finner man många alternativ som man sällan eller aldrig ser på julbord på sydligare breddgrader medan jag som halvdansk saknade framför allt lite härlig rödkål till julskinkan och som sydlänning rökt ål.

Mitt betyg för Kangos Wärdshus är 4 av 5 möjliga kockhattar för julbordet, 5 kockhattar för den genuina miljön och 5 kockhattar för bemötandet som var ypperligt trevligt och vänligt. Det som drar ner betyget något för buffén är en torr rostbiff, en Janssons Frestelse som tyvärr var vattnig och överkokt samt några av de inkokta sillerna som hade gräddats/kokats för länge och förlorat konsistensen i fisken. Kanske också att den apelsingravade laxen hade lite för markerad apelsinsmak och att Cumberlandsåsen var aningen för tunn. Och inte att förglömma, glöggkopparna var framdukade, men var fanns glöggen?

I särklass bäst var det kallrökta reninnanlåret, den rökta laxen och fjällrödingen, den örtgravade siken och den gravade rödingen. De gravade fiskarna var precis lagom salta så saltet inte tog överhanden, utan alla smaker fick plats att leka på gommen. Innanlåret var perfekt rökt och saltat, det nästan smälte på tungan.
.
.
Vad serverades då på julbordet? Jag får givetvis börja från rätt håll med fisken och via det kallskurna gå till det småvarma för att avsluta med kaffe och dessert. Till maten serverades antingen Apotekarnes Julmust eller Pripps Julöl.

Fiskrätter: tomatströmming, kaviarströmming, senapsströmming, lingonsill, inlagd sill, limesill, matjessill, citronsill, stekt inlagd strömming, senapssill, grillade laxfenor, varmrökt lax, rosépeppargravad röding, örtgravad sik, apelsingravad lax, rökt fjällröding, inkokt lax, ägghalvor med majonnäs och räkor.

Kallskuret: kalvsylta, leverpastej, rentunga, rostbiff, fasan, kallrökt reninnanlår, rökt renstek, fårfiol, julskinka.

Småvarmt: Janssons Frestelse, grillade revben, prinskorv, köttbullar, potatis.

Dessert: Äggost med hjortronsylt, Ris a la Malta med saftsås.

Avslutningsvis kan jag bara säga att det var värt den långa resan även om priset på 395:- kanske var aningen högt…



Inga kommentarer
Kategorier: Food Court Taggar:, , , ,


Support us at Patreon


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *