En vissen prästkrage

Tvetydigheter i språket är något jag personligen tycker om att använda, de ger utrymme för många humoristiska dubbelbottnar. Så är fallet med namnet på kategorin Food Court som i dess vanliga betydelse är den plats i en galleria där serveringar brukar finnas. Det kan dock ordagrant också utläsas som ”matdomstol” och det är ungefär vad det handlar om i den kategorin, recensioner av matställen och hotell.

Som första kategori-inlägg har jag återskapat ett av mina mest lästa och kommenterade inlägg från den gamla bloggen, ”En vissen prästkrage”. Helt nyligen fick jag en rapport från en bekant att tydligen är just det här matstället ännu inte bättre…
.
vissen_prastkrage.
Om du när du kommer körande på E20 mot Göteborg lite före Vårgårda känner dig hungrig och ser Vägkrog Prästkragen, stanna inte utan fortsätt en kilometer till.

Häromdagen kom vi körande på väg från Pajala till Borås och kände efter 20 timmars bilfärd att nu skulle det vara gott med middag. Vi fick syn på Prästkragen och bestämde oss för att stanna till och få lite i magen.

Det första som mötte oss när vi steg in i restaurangen var en man fullt sysselsatt med en stor dammsugare och som inte på något sätt uppmärksammade att det kom gäster in genom dörren, utan fortsatte med den rengöring som borde ha gjorts redan innan etablissemangets öppnande för dagen.

Menyerna var röriga och utspridda på olika platser på väggarna och i ställ, inte helt lätt att få en överblick över vad de hade att erbjuda. Vi bestämde oss dock för varsin rätt, beställde och växlade några ord med kvinnan i kassan, hennes glada disposition var nog det enda egentligen positiva med besöket hos Prästkragen.

Efter att vi beställt och betalat hänvisades vi att slå oss ner och även gärna ta för oss av den nästan obefintliga salladsbuffén, vilken till största delen bestod av burkgrönsaker som dessutom låg i vatten i öppna kärl. Smöret till brödet var en vanlig bytta av den typ du själv inhandlar på Konsum eller ICA och även den stod öppen med en smörkniv i, frågan är hur länge den stått så och hur fräscht såväl smör som smörkniv egentligen var efter ett antal personers hanterande?

Vi slog oss ner vid ett bord för att invänta vår mat och tittade runt lite på miljön, det slog oss att man nog inte har renoverat här de senaste 30 åren. Varför mannen med dammsugaren så frenetiskt försökte få upp smuts är också en gåta, på heltäckningsmattan som låg över hela lokalen sågs diverse feta och olikfärgade fläckar som uppenbarligen inte gått att få bort med konventionella metoder.

När så maten bars ut till oss vid bordet började man skönja en brist på utbildning och kunskap när vi såg upplägget eller snarare bristen på upplägg. Min kompanjon beställde schnitzel, vilket brukar vara åtminstone hyfsat på även sådana här matställen. Det första hon fann under paneringen var en stor avlång broskbit som sträckte sig längs hela köttbiten. Den stekta potatisen var sönderkokt redan innan den hittade ner i en stekpanna. Grönsakerna var smaklösa och dessutom sammanblandade med potatisen. En ojämn spretig klump av vad som bara kan förmodas vara persiljesmör krönte schnitzeln. Hela anrättningen tycktes vara helt i avsaknad av kryddning.

Med den röriga menyn beställde jag själv helt enkelt det som stod överst på vad som verkade vara menyn över dagens rätter, Baconlindad frukostkorv med stuvad potatis. Upplägget här var helt enkelt att potatisen hade slevats upp över hela tallriken och 3 korvhalvor låg ovanpå och simmade. Korven var inte varm hela vägen genom och baconen var bitvis bränd, läge kanske att kolla vilken temperatur man har på stekbordet? Man serverar dessutom inte halva korvar, vem vet hur länge den tredje halvan legat sedan den skars itu? Potatisen var sönderkokt och förutom potatis fanns det också vitkål i stuvningen, strimlad vitkål som inte verkade ha kokts alls. Själva stuvningen var tunnare än en Bechamelsås, rent av vattnig och flöt runt på hela tallriken. Hela anrättningen var i total avsaknad av kryddning, inte ens salt och peppar, och man hade försökt att förfina det hela med smaklös finhackad persilja, med största sannolikhet fryst sådan eftersom frysning förstör smaken i dylika kryddörter.

Nu kan man inte jämföra en vägkrog med Café Opera, men även för en vägkrog var det här riktigt dåligt. Ett fall för Alexander Nilsson och ”Kniven mot strupen” kanske? Det enda råd jag kan ge dig som hungrig matgäst är att fortsätta till nästa vägkrog, den kan ändå inte vara så här dålig.

Spara



Inga kommentarer
Kategorier: Food Court Taggar:, ,


Support us at Patreon


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *