Cockaigne Vaudeville

dust_bowl_jokies.

Dust Bowl Jokies

Ibland är det riktigt roligt att öppna posten. Häromdagen damp det ner en singel med ett band från mina gamla hemtrakter, Blekinge. Och inte vilken del av länet som helst heller, utan Sweden Rocks hemstad Sölvesborg.

Inte ens ett år gamla som band har nu Dust Bowl Jokies släppt sin första singel med spåren ”Hoodoo Voodoo Allstar” och ”Burlesque”. Ser man på konvolutet borde en kommande fullängdare betitlas som den sistnämnda låten.

Det är inte helt lätt egentligen att placera de här killarna i ett fack, deras hemkokta blandning av rock har influenser från flera genrer. Om jag tvunget ska placera dem så måste det nog bli i samma sällskap som Crashdiet, men ändå inte. Emellanåt tycker man sig höra likheter med 80-talsikoner som Poison, Cinderella och tidiga Mötley Crüe också samtidigt som gitarrerna tenderar att söka sig åt samma håll som amerikansk skramlig rock modell Thorogood.

Rent tekniskt är de här killarna ännu lite oslipade och inte fullt ut synkade, men man måste komma ihåg att bandet bildades i mars 2011 och har inte spelat tillsammans så länge. Med det i åtanke är det ett imponerande resultat. Fortsätter de i den här stilen och utvecklas kan de bli stora.

Det har varit en ren njutning att lyssna genom den här singeln och även om det bara är två spår är man ändå benägen att sätta spelaren på repeat, de tål att höras flera gånger och man vill ha mer. Jag ser fram emot att få avlyssna en eventuell fullängdare.
.
dust_bowl_jokies_cockaigne_vaudeville.
Dust Bowl Jokies ”Cockaigne Vaudeville”

Äntligen har jag fått avlyssna den efterlängtade debutplattan från Dust Bowl Jokies som fått namnet ”Cockaigne Vaudeville” och mina öron gråter floder av glädjetårar. Så här ska en slipsten dras, det här är en av de mest tajta produktioner jag hört när det handlar om debutplattor och det låter som en platta från ett betydligt mer rutinerat band…

Ta en stor gryta och släng ner lite Aerosmith, Guns ‘n’ Roses, Cinderella, Mötley Crüe och D.A.D., tillsätt sedan lite till gitarrer á la tidigt 80-tal och lite opolerad attityd och rör runt ordentligt. Sleva upp i lagom portioner och njut av ett band som samlar allt det bästa från de gamla rävarna i sin egen stil och ger det ett modernt sound…

Killarna går ut hårt redan från första spåret ”To the Bone” och man undrar om det verkligen är Alexx som sjunger eller om de hyrt in Jesper från D.A.D. och det är inte enda låten där Alexx har samma röstkvalité, mest utmärkande är ”Whore of Babylon” som också är min personliga favorit…

Redan på andra spåret, ”Living in the Cellar”, visar killarna sin bredd och man kan ana influenser från bland annat Cinderella’s Tom Keifer. Sedan fortsätter det med den ena rockrökaren efter den andra, totalt hela nio stycken, och alla får ett gammalt rockhjärta att slå dubbelslag av glädje. Det här är en platta som absolut får en hedersplats i närheten av stereon och kommer att snurra på många fester framöver…

De gamla gubbarna i banden från 80-talet kan med gott samvete gå i pension, här finns en värdig tronarvinge och jag är övertygad om att det är ett gäng vi kommer att få höra mycket om framöver…


Recensioner återskapade från den gamla bloggen, back by popular demand…



Inga kommentarer
Kategorier: Recensioner Taggar:, , , , ,


Support us at Patreon


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *